Svårt att inte skämma bort!! Hjälp!

Att ett så litet barn säger "köpa den!" tycker jag inte är så förtvivlat pinsamt. Inte när det gäller din syster. Värre om 2-3 år. Vad jag skulle tyckt vara pinsamt är om barnet lagt sig ner att skrika om det får ett nej.

Jag tog som princip att aldrig nånsin köpa något utöver det vi sagt vi skall köpa. En block ex.vis, utökades inte med kritor, pennor och suddegum. Detta gör att förväntningarna inte blir lidande. De blir inte besvikna.

Bortskämda barn känns igen genom att de aldrig blir nöjda och glada. De ska ha mer och mer. De är inte tacksamma för något. Får de inte de vill ha, så märks det ordentligt.

Så var vaken på hur ditt barn reagerar. Bara för att du älskar att ge ditt barn saker behöver det inte vara bortskämt. Ett barn som blir överraskat och glatt över små presenter är inte så bortskämt. Ett barn som slänger presenterna i väggen.. DE ÄR BORTSKÄMDA.

Jag menar... om ditt barn säger "köpa den" och du faktiskt gör det, och barnet inte tjatar sig till mer och mer och mer... det är inte bortskämt. visst kan man ibland göra ett barn till viljes. Varför skall man inte göra det? Men jag tror att allt är bra om det sker lite med måtta.

håller med Birgitta2 i vad hon skriver,blir hon inte glad för det hon får,skriker hon när du INTE köper något och om hon hela tiden förväntar sig nya saker-då har du gett efter lite mycket...Och så verkar ju inte vara fallet..
Men,jag trór ändå att du för er bådas skull bör begrännsa köpandet lite,risken finns ju att hon annars lär sig att varje gång ni handlar så får hon saker och det kanske inte är så lyckat..iallafall inte om du inte vill ha ett "barn som tigger i affärerna"..

Ja det har du ju rätt i! Men jag tycker det är så svårt att veta när man ska och inte ska. Hon får och har mycket saker, hon har ärvt jättemycket från sina kusiner, så där kommer ju också hela tiden nya saker! Men hon blir ju glad för det hon får och tar väl vara på sakerna....
Jag köpte aldrig något i affären den dagen med min syster, fick nog en liten "wake up call".
Men så tycker jag att det är så roligt att göra henne glad. Jag tror också att jag och min man kanske skämmer bort henne med vår tid. Vi spenderar alltid vår tid med henne och hon har ganska svårt att leka själv - vilket jag också tror är vårt eget fel. Det är så oehört svårt att uppfostra rätt... man vet ju vad man vill ha för resultat - men inte hur man tar sig dit!

Jag tror inte man kan skämma bort sitt barn med tid och kärlek. Ensambarn har ju en tendens att kanske behöva sina föräldrar lite mer än barn med syskon, och då är det väl inte fel att vara med dom? Tänk på de stackars barn vars föräldrar inte uppmärksammar sina barn? Så skäm du bort din lilla med din tid om du kan.

Och du... så länge du gör ditt bästa så finns inga rätt eller fel att fostra barn! Så länge du vill ditt barn väl, hur kan du göra "fel"?

För mig handlar "bortskämd" om att vara väldigt fixerad vid saker, att vilja ha och ha men aldrig bli nöjd eller riktigt tacksam. Ofta tror jag att dessa personer lider brist på annat, som t ex tid med sina föräldrar, närhet och omtanke. Jag tycker att det låter helt galet att du tror att ni skämmer bort er dotter med er tid. Det tror jag inte att man kan göra. Om hon är redo att leka själv kommer hon att göra det, men hon är bara två år. Hon är fortfarande väldigt liten! Och jag tycker inte att en två-åring ska förväntas förstå att man inte kan köpa vad som helst - hon har ju inget begrepp om pengar eller pengars värde och för henne är "köpa" bara något roligt, ungefär som att "fika" eller "leka". Jag tycker att du ska slappna av och vara så mycket du vill med din dotter. Köp saker när du känner att det är läge, och när hon blir större kan ni ju börja med veckopeng så att hon ändå lär sig att hantera pengar.

Men du kanske kan tänka när ni väl står i affären -behöver hon verkligen ännu en studsboll/gosedjur/ask med kritor?...Eller är det bättre att avstå från att köpa och istället göra henne glad med någon "dyrare" sak lite längre fram som hon även kanske har glädje av lite längre ? Förstår du vad jag menar ?

Att hon har MÅNGA saker tror jag faktiskt inte är något "fel" ,och att ärva saker från kusinerna är ju jättebra,så det är bara att tacka och ta emot...Det är nog i "köpandet" som det KAN gå fel om du inte tänker efter...
För det är inte så roligt sen om några år när du inte kan gå in på ICA utan att höra "kan jag få den,eller den,åh mamma köp den åt mej,titta en sån här kan jag väl få"..Tro mej,jag vet..

Mina barn har sällan fått saker i affären när vi inte varit där för att handla åt dem utan bara ska ha mat..Men har de hittat något som jag också tyckt att jaa,en sån behöver de ju för att den gamla gått sönder eller så " så har jag kunnat köpa något..Jag har även ibland sagt INNAN vi kommit till affären att ni kan få köpa varsin grej idag,men bara EN sak och bara för den summan...
De har oxå tidigt fått egna pengar,veckopeng då,och har de velat ha något så har de fått ta från sina pengar..
Med många barn som vi har så har jag nästan varit tvungen att göra så,det går ju inte att bara handla till alla barnen,då hade jag blivit rätt fattig...:) Men så har vi oxå sluppit tjat iaffären och det är jag glad för..!

Har oxå lekt mycket med mina barn,när de varit små,tycker det är roligt..Men även här så kanske det kan vara bra ibland om hon kan leka själv en stund,för man har ju andra saker att göra.Tror även att det är bra för barnen att lära sig roa sig själva ibland och inte bli underhållen av en vuxen hela tiden,menar inte att det är så hos er men det kan ju vara värt att tänka på !Försök att uppmuntra henne att göra saker själv medan du gör något annat...tex hon ritar medans du lagar mat..Hon leker med dockorna medan du städar...Om du förstår vad jag menar..Man kan vara DÄR utan att alltid vara delaktig i själva leken...Kan nog vara bra för framtiden..!

Jag förstår vad ni menar att det är skillnad på bortskämd och bortskämd, har inte tänkt på det så tidigare....
När det gäller att leka för mycket med sitt barn fick jag nämligen höra av min väninna som är en sund och vettig människa - att slöa föräldrar får kreativa barn, för de lär sig själva och får lära sig leka själva. Och när jag berättade att vi på kvällarna ser på Bolibompa med vår dotter, som en liten mysstund till vällingen innan hon ska sova -blev hon helt till sig och sa att då ska man ju passa på att fixa annat.
Fick mig en funderare - kanske ska jag lösgöra henne lite mer? Nu låter det som om jag är som ett plåster på min dotter, så är det inte, självklart får hon leka själv när jag fixar maten eller annat som måste göras. Men både jag och min man ger henne väldigt mycket uppmärksamhet. Tycker det är svårt!

Att tillbringa tid i vardagen kan ju aldrig vara fel! Känner ni att ni har ro i kroppen att titta på Bolibompa, lyllos er!

Om du vill känna att ni inte begränsar hennes kreativitet genom er närvaro, ta för vana att inte initiera lekar själv. Man kan ju vara närvarande utan att styra leken. I den mån jag öht leker med mina barn (jag har svårt för lek) sitter jag kanske på golvet och blir kommenderad att göra vissa saker eller fyller funktionen som berg, t.ex.

känner igen dina funderingar. Vår kille är även ensamt barnbarn på båda sidor så även där finns det många som vill både handla och leka. Men med sin tid tror jag man kan skämma bort, snart bli dom stora och vill inte att man ska vara med. Passa på att njuta istället.