Har du fött barn i London/England?

Fick en son for 4 manader sedan pa the Whittington hospital i Norra London sa fraga pa! Har sjalv inte fott nagra barn i Sverige ock kan tyvarr inte gora nagon direkt jamforelse. Har daremot jobbat pa sjukhus bade har och hemma och kan saga att jag tycker de ar mycket slitnare har men att personalen ar lika bra om inte battre.
Har ar allt kostnatsfritt men da far sta for vissa saker sjalv som tex bindor, blorjor etc nar man ligger inne.

Tack för svaret!!!`

Här kommer då några frågor...

Hur gick din förlossning? Fick du bestämma själv hur du ska ligga och vilken smärtlindring du skulle ta?
Fick du hjälp med att börja amma om det var vad du tänkte göra?
Hur länge var du på sjukhuset och delade du rum med andra? Fick din eventuella partner vara med på dagarna?
Hur var det maten? Fick man något där och var det tillåtet att ta med eget?

Tusen tack om du hinner svara :D

No problems!

Hur gick din förlossning?
Har bara positiva minnen fran forlossningen fastan jag blev igangsatt (lor natt) vilket betydde att det tog lang tid (fodde tis lunch) och gjorde ondare (hade epidural). Sjalva igangsattningen var daremot nagot jag inte kommer villa att gora igen. Fredrik foddes med med sugklocka plus att jag sprack och behovdes sy. BM var mycket supportive och uppmuntrande.

Fick du bestämma själv hur du ska ligga och vilken smärtlindring du skulle ta?
Ja. Pratade igenom smartlindring med BM pa forlossningen innan de brot vattnet och bestamde mig for epidural da det gor ondare och tar langre tid om man blir igangsatt. Pga epiduralen och andra dropp var jag sangbunden.

Fick du hjälp med att börja amma om det var vad du tänkte göra?
Ja. Tyckte pa att BM var lite val pa hela tiden och tjatade att jag skulle amma nar han (enligt mig) ville sova men i efterhand var det nog bara bra.

Hur länge var du på sjukhuset och delade du rum med andra?
Akte in lor natt, fodde tis och akte hem tors (man far inte ga hem forran man gjort nr 2 om man spruckit...). Manga sjukhus har har stora salar istallet for rum sa det ar int sarskillt privat (svart att sova pa natten med alla babysar som skriker). Sista natten flyttade de in mig pa ett enkel rum vilket var helt undrbart.

Fick din eventuella partner vara med på dagarna?
Min man fick vara med pa forlossningen hela tiden - de la fram en madrass at honom sa han kunde vila. Pa avdelningen fick han vara dar mellan 08.00 och 20.00.

Hur var det maten? Fick man något där och var det tillåtet att ta med eget?
Maten var ok for att vara sjukhus mat - inte mycket samre an flygplansmat Man ar sa trott och bara glad att inte behova laga mat sjalv. En lunch gick vi ner i kafeterian och at vilket ocksa var ok. Man far garna ta med egen mat. Manga sjukhus har en patient kyl dar man kan stalla in saker.

Det låter faktiskt mycket som hemma i Sverige. Skönt att höra!

Du verkar ha en tuff men bra förlossning! Det visste jag faktiskt inte att igångsättning brukar vara svårare än förlossning som startar själv. Jag fick oksitosindropp som hjälp efter 6 timmars konstanta verkar eftersom dottern inte sjönk ner. Så jag antar att det känns lite så... Fast jag vet inte.

Jag tycker själv att det viktigaste är kontakten man får med personalen och att man känner sig sedd och omhändertagen. Det var inte fallet i Sverige ändå så det kan knappt bli värre den här gången. Och nu kan man faktiskt stå på sig och be om hjälp.

Tack för svaret! Hoppas du kan njuta av den underbara sommarvärmen! Det ska vi göra nu, får väl leta efter daggmaskar på uteplatsen tillsammans med dottern ;).

For mig ar personalkontakten ocksa den viktigaste. BM jobbar 08.00 - 20.00 skift vilket betyder att det inte ar sa manga byten vilket ar skont. Avdelningarna var lite slitna och tranga med sjalva forlossningen och operation var jattefint.

De forsokte satta igang mig med 'sweeps' (nar de gar in och 'bokar' lite), gele, bryta vattnet och slutligen droppet vilket till sist fungerade.

Tycker att det tycks vara mer valmojligheter har, de sager inte nej till kejsarsnitt etc utan man far bestamma mycket sjalv. Kan ocksa tycka att de tar ens oro pa alvar och inte skickar hem folk for att 'vanta-och-se' vilket tycks vara vanligt i Sverige.

Hej
Jag födde min son på Homerton Hospital i East London Dec 2006, jag hade också en bra förlossning, den var snabb och jag hade samma BM hela tiden vilket var skönt. Fick ligga i poolen vilket var jätteskönt men där hade jag tur för det är ju first come first served...

Jag är i kontakt med flera Svenska mammor här i London och jag upplever att de flesta tycker att själva förlossningen och den vården är bra men att sedan eftervården kan vara lite si och så, många sjukhus är lite överbelastade så det kan vara svårt att hinna med.

Vill man ha hjälp så säg till, jag tycker att som svensk kan man ibland vara lite mesig och tro att de ska ha jättekoll på ens behov det har de inte! jag glömde tex att säga till att jag ville ha mat och fick ett jäkla muffin till middag när jag hade riktigt låga järnvärden

Mitt råd till dig är att när du går på samtal, skriv i dina papper hur du vill föda, vilken smärtlindring du vill ha osv, du behöver inte vara exakt utan jag skrev tex att jag eventuellt ville ha EDA men att jag inte ville ha något tjat endera hållet det gick så snabbt att jag inte behövde det tillslut men men

Oroa dig inte, allt kommer gå jättefint, lycka till

jag har fött tvillingar i scotland, för 7 månader exakt. jag tycker allt var jätte bra. har inte tid att skriva mer nu men jag hör av mej igen, det är bara du frågar på.

jag födde en liten tjej på st marys, paddington london.
blev i igångsatt på kvällen och visste inte att pappan fick inte stanna kvar så blev jätterädd o stressade så klart upp mej, fick värkar direkt dock efter första svepet innan min man hann lämna sjukhuset så dom skickade ner oss på förlossingen som va helt ok, efter 23 timmar 3 barmorskor, alla med olika metoder och accenter att förstå, så avslutades det med kejsarsnitt. vi skulle nog ha varit lite mer kaxiga under förlossningen tror jag för dom ville inte ge eda först utan efter många timmar fick ätnligen eda för jag var väldigt trött på att ha värkar som inget gjorde.
eftervården va fruktansvärd, dom glömde bort en hela tiden, och tjatade på om amming o ville flask föda lillan o allt o hans moster men på eftervården började vi bli lite kaxiga o sa emot och skrev ut mej själv efter 1 natt.
nästa gång blir de vi som tar för oss lite mer och kommer framförallt att välja annat sjukhus, har hört att de skiljer sej mycke så efterforska o hör med andra som fött på samma sjukhus e mitt tips och framförallt be inte om grejer utan begär!

Det skriver jag under pa Cecilianen

Hej födde mitt först i sverige och min andra på Whittington
Tyckte dom var bra rent medecinskt. Fick EDA som jag bad om utan tjafs. Fick göra som jag ville underförlossningen stå gå och sitta. Kändes inte som att dom tvingade mig att ligga på rygg. Had een och samma BM hela tiden hon var den enda skötte allt från start till finsih jätte gullig.

Ammning, nej tyckte inte att dom var bra hjälpte inte alls kollade knappt att han låg rätt som tur var mitt andra barn så det gick ju en då.

Vi åkte in kl 01.00 på natten pappan fick stanna hela natten sonen föddes 07.21 på morgonen sedan stannade pappan hela dagen sedan åkte vi hem alla 3på em samma dag.
Men ta med bindor, trosor, ammnings skydd, blöjor, kläder gärna egen handuk. Duschkräm och allt sådant. Mycket kläde rtill bebisarna. Tyckte det var äckligt i duschen, inte så man vill sitta ner på den pallen i duchen men men.

Blev sedan tyvärr sjuk fick urinvägsinfektion som jag gick och drog på i över en vecka som dom inte upptäckte på hembesök var som, en levande död när jag äntligen tog tempen hade jag 41grades feber. Blev inlagd i 4 dagar, fick inte amma först för antibiotikan dom gav skulle man inte amma med (allergisk mot pencelin) men efter 1,5 dagar av gråt sprängande bröst en pump som inte fungerande jag mardröm. Kom det en ny läkare som sa att jag visst fick amma hade kunnat strypa dom då. Blir fortfarande typ gråtfärdig när jag tänker på det. Men men.

Så mitt råd om det händer något blir komplikationer etc stå på dig be alltid om second opinion.

Lycka till

Hejsan,

födde mitt första barn på Queen's hospital i Romford i utkanten av London för snart 2 månader sen. I slutet av vecka 35 blev jag diagnoserad med pre-eclampsia och blev inlagd på ante-natal warden på fredagen efter att de gjort ett "sweep" på mig. Jag blev inplanerad för att bli igång satt efter helgen. Men under natten till lördagen började jag få värkar. Och tidigt på morgonen började de komma oftare och bli mera regelbundna. Eftersom hennes hjärtslag blev sämre när jag kommit till förlossningssalen beslöt de sig för att hjälpa henne ut med en sugklocka. Efter födseln fick vi stanna i förlossningssalen ett par timmar tills jag vilat upp mig och kunnat ta en dusch. Därefter flyttades jag till post-natal warden.

Personalen i förlossningssalen var helt ok. Den aktiva delen av förlossningen som jag spenderade i förlossningssalen är inte helt klar för mig, jag rätt bedövad av smärtan. Hade bara lustgas som bedövning. Men tyvärr måste jag säga att personalen både på ante-natal och post-natal ward var helt värdelösa. Utan att gå in på detaljer så gäller det att verkligen stå på sig och verkligen fråga varför de gör något och läsa på ordentligt hur det skall gå till och fråga om det är något som saknas. Och tyvärr måste man verkligen tjata för att bli utskriven..

Men vi blev som till slut utskrivan efter mycket tjat och det dåliga med upplevelesen börjar glömmas bort och ersättas med nya minnen som vi skapar tillsammans med våran underbara dotter!

Försökte fatta mig kort... men det gick sådär. Näväl, är det något mer du undrar över så fråga på.

Lycka till!

PS. Jag rekommenderar att du om möjligt frågar efter enskilt rum. Man behöver ofta betala för det men det är det värt eftersom de blivande / nyblivna mammarna kan vara fruktansvärt respektlösa och prata i telefon sent på kvällen och tom under natten då vila är välbehövd.

Wow vad kul Pe Es! Jag ska också föda på Queen's! Då kanske du bor här i närheten också? Vi bor i Dagenham, nära Valence Park. Bakom Morrison kan man säga.

Usch, jag har faktiskt bara fått höra negativt om eftervården och börjar undra hur fasiken det ska gå till som en nybliven mamma till tvillingar i ett land vars system man inte känner till. Min första förlossning var inte heller någon dans på rosor men jag kände mig någorlunda trygg efteråt i alla fall.

Om du vill tipsa mig om något mer, är jag hur tacksam som helst!! Vi ska gå på besök på labor unit någon tisdag nu framöver, hur mycket info får man där tyckte du?

Kul att höra att du börjar glömma och kan koncentrera dig på nutiden och er tid med bebisen! Det är det märkligaste med det hela att när tiden går så känns allt bara bättre och bättre. Lycka till och hör gärna av dig om du vill snacka!!

Jag fodde var dotter (forsta barnet) i oktober pa Kings College Hospital. Tycker varden var jattebra innan och under forlossningen (jattebra BM och lakare), hade som tur var inga komplikationer och akte hem 11 timmar efter forlossningen, tog dock 36 timmar, ett dygn av varkar pa sjukhuset och slutade med EDA och sugklocka samt stygn (skont att de slappte ivag mig hem da jag sedan horde att eftervarden var sadar). Det var skont att BM kom hem till oss var och varannan dag under 2 veckor efterat.

Har dar jag bor har de sk community midwives (8 st som man traffar under graviditeten)och iden ar att man ska fa en av dem under forlossningen men da de prioriterar hemforlossningar sa var alla upptagna nar jag skulle in...nu tog ju det lite tid sa fick en av mina favorit BM under de sista 6 timmarna, hon var super!

Bara att fraga pa!