Till alla er som har belöningssystem för era barn! Jag behöver tips och idèer!

Att ha regler är en sak, och det är viktigt eftersom det ingår i barnens utveckling att lära sig vad man får och inte får, alltså testa gränser.
Men barn skall älskas för vad de är, inte för vad de gör. Alltså anser jag att belöningssystem är förkastligt.
Så för mig är rimliga och konsekventa regler en viktig sak, men belöningssystem har inget med det att göra.

Jag har haft belöningssystem en gång, och det var är ettan skulle bli torr..(bajsa på toaletten). Det fungerade jättebra.
Han har ad-hd, så det enda som fungerar dagligen är rutiner. Han är "hopplös" när det gäller att städa rummet..Men då får vi ta bort endel leksaker så han inte har för många. Barnen delar rum, men tvåan har en låda leksaker på vårt rum.

Han älskar att hjälpa till på köket, så det låter jag honom göra, fast det ofta innebär merjobb för mig. (fast inte så mycket nu). Det han kan låter jag honom göra...

Vi måste välja konflikter..Vi har haft problem med städningen (tyvärr gäller det hela lägenheten), så ofta är det rätt så stökigt, sen städas det iblant..Men nu börjar det vända, så det börjar se bättre ut här Dom får städa storarummet för leksaker, och får inte vanligvis ta leksaker hit..(storarummet) Självklart finns det undantag...Bilar och tåg brukar vara poppis att ha i storarummet..Vi har också endel barnböcker i storarummet..

hmm, poenget, och svaret på ts: Belöningssystem till vardags fungerar inte på vår son..

"Båda mina barn verkar må bra av att hela tiden veta vad som ska hända" Ett komplement till belöningsystemet kan vara ett bildschema över vad som händer under dagen där barnen får vända bilderna allt eftersom.

Fundera över om det är motivationen eller förmågan som brister. Om det är förmågan som brister så hjälper inte belöningssystemet, då måste barnet istället få möjlighet att öva och kompensera för sitt handikapp (För att ta ett extremt exempel i tydlighetssyfte: ett barn som är blint lär sig inte läsa oavsett hur motiverat det är, medan ett barn som bara tycker det är tråkigt med läsövningar har stor nytta av belöningssystem - och ett dyslektiskt barn har drag av båda ).

Belöningsscheman fungerar ju bara för "problembeteenden" dvs när man vill lära om. Tex om barnet får ett raseriutbrott varje gång tänderna ska borstas så får barnet ett klistermärke varje gång tandborstningen går utan skrik, men om tandborstningen aldrig är en konflikt finns det ingen orsak att införa belöningssystem kring det.

I din sits skulle jag nog tänka igenom tre saker:

1: vilka regler ska gälla benhårt hemma? (Tex att man inte får skada andra eller förstöra deras saker medvetet)
2: vad verkar mina barn må bra av? (Tex tydliga rutiner och förutsägbarhet) Hur kan jag förstärka och utnyttja det? (bildscheman, noggranna mat-tider etc)
3: vilka beteenden är problematiska här hemma? Finns det en tydlig orsak till att det alltid blir problem just då? (Stress, hunger, sticksig jacka, flimrande lysrör i hallen på dagis etc) Eller ska vi prova med belöningsscheman för att träna in ett positivt beteende istället?

Tänkvärt om belöningssystem: http://www.petrakrantzlindgren.se/pages/daerfoer-aer-jag-emot-beloeningssystem.php

solfjäril: Ok, men nu snackar vi barn med neuropsykiatriska funktionhinder. Standardbarn kan man väl unna sig lyxen att uppfostra på normalt sätt. Själv har jag inget val. Jag har en son med autism. För honom har externa belöningar eller förstärkningar varit en nödvändighet för att lära in nya funktionella beteenden eftersom han (åtminstone tidigare) saknade en inre motivation till att lära sig kommunicera och samspela. När han tex. hade ont kunde han inte tala om det eller visa det på annat sätt än att dunka huvudet i golvet. Självklart är belöningar inte alltid den enda och rätta vägen men det är ett komlement som kan fungera, speciellt när man har barn som inte blir naturligt förstärkt av beröm. Som två-åring var min son helt osocial, hade kraftigt självskadebeteende och kunde inte pratat eller leka med andra. Efter två års intensivt arbete med frekventa belöningar kan sonen prata, leka och ha roligt ihop med andra människor. Han talar om när något är fel istället för att slå och bita sig själv. Nu blir han tom förstärkt av beröm och av lek och bus som normala barn. Men vägen dit har gått via belöningar för "rätt beteende".