*Jag och min pojkvän ska nu i sommar bli sambos.

först av allt: PRATA!!

sätt er ner med block o penna o brainstorma er fram till frågor o saker som kan tänkas bli gräl....

var alltid överens om allt innan ni börjar flytta ihop!

tex hur ni ska ha det med eknomin? vem ska stå för vad i husets inköp o utgifter? ska ni ha gemensam eller enskild ekonomi?

vem ska stå på kvitton o papper när ni köper/lånar något? (MYCKET viktigt vid en eventuell separation senare!! )

hur fördelar ni ansvaret för hemmet, vem ska göra vad hemma?

hur har ni det med framtidsfrågor som tex byte av jobb, börja plugga igen, skaffa barn, sommarstuga, båt osv....??? är ni helt överens?

var går gränsen för svartsjukan/otrohet?

osv....

Menar du rent juridiskt så är det ju sambolagen som gäller. Förenklat säger sambolagen att allt man köper till bostad och bohag efter att man blivit sambos är bägges när man går isär, oavsett vem som betalar. Så med andra ord för att ta ett exempel: om du betalar soffa, TV, porslin osv. så ska det ändå delas på hälften om ni separerar.

Om du inte menar juridiskt, så tycker jag kommunikation är nyckelordet. Prata mycket, ta upp till diskussion när det blir konflikter och somna aldrig som ovänner.

Lycka till!

Vi blev oxå sambos för första gången för snart exakt ett år sedan. Jag tror att det är viktigt att man vågar vara ärlig i allt, säga ifrån om något inte känns bra osv. Kan nog vara lätt att tänka att "men det är ju självklart" men det är ofta svårare än vad man tror... Jag själv känner oxå att det är viktigt att ge varandra utrymme. Att hitta på saker på varsitt håll, att inte alltid bara vara hemma och gulla.

Sedan ett annat tips som min sambo inte tycker är lika självklart som jag, och det är att aldrig gå och lägga sig oense. Varför vara griniga på varandra i flera dagar (vilket man är om man inte "tvingar" sig att bli sams).

Men annars är det topphärligt! Lycka till!

Jaaa... beror väl lite på var ni flyttar ihop också, är det en bostad som är ny för båda, eller flyttar en av er in hos den andra?

Tänk på
- inredning. Har ni likadan smak, om inte, hur kan ni kompromissa?
- badrumsutrymme, är det ok att du har åtta hyllor i skåpen och han en och en halv (som hos oss), eller stör det honom?
- matvanorna, har ni samma tider för måltider och gillar ni samma mat?
- ekonomin, vem betalar hyran, vem betalar elräkningen, vem betalar tv-avgiften, vem köper mer mat etc.?
- nattvanorna, sitter en uppe och ugglar medan den andra är kvällstrött? Kanske ni kan skaffa hörlurar till tv:n, datorn eller radion i så fall?
- städtröskel, är en slarvigare än den andra, hur ska ni sköta städandet och är det ok att lämna kläder efter sig, eller är det ok att den ena plockar undan den adras grejor?
- tvätten, har ni tvättmaskin själva eller bokar ni tid i tvättstuga, turas ni om eller har en ansvar för det. Är det då den enas fel om den andras gå-bort-skjorta inte är ren eller torr i tid?
- tv-utbudet, vem måste banda sitt favorit-tv-program medan den andra får se sitt "live"?

Äh, egentligen tror jag att det mesta ger sig med tiden. Det viktigaste är att ni inte automatiskt faller in i samma mönster som era föräldrar förmodligen lever efter, utan att ni fattar medvetna beslut. Det ska inte vara självklart att kvinnan handlar och lagar all mat, att mannen alltid är den som ska spika upp tavlor, att det är kvinnan som sorterar tvätten, att det är mannen som rensar avlopp etc. Inte heller är det självklart att det är kvinnan som får bestämma allt i inredningen (bara nästan, haha).

Lycka till!

Glöm inte bort att göra saker tillsammans utanför det nya hemmet!

tack så hemskt mycket, detta behövde jag oxå veta! tack :D

Tack för svaren!
Jag ska flytta in i hans lägenhet. Vet inte om det gör saken svårare eller lättare, men jag ser fram emot det i alla fall. =)

PRATA , LYSSNA,KOMPROMISA ,HA ROLIGT ! BESTÄM DIREKT HUR NI SKA GÖRA MED RÄKNINGARNA OCH INKÖP M.M OCH DISK OCH MATLAGNINGEN.
MAN BRÅKAR JU GÄRNA OM DESSA SMÅ SAKER

LYCKA TILL OCH HA SKOJ NU FÖRSÖK GÖRA "HANS LGH " ERAN GEMENSAM STIL M.M
MINA SMÅ TIPS

Jag håller med lejonet M, försök att sätta DIN prägel på lägenheten också. Jag flyttade in hos min sambo, och innan jag började byta ut en del av hans tavlor/gardiner/prydnadsfigurer osv mot mina, eller gemensamt inhandlade grejor, kände jag mig mer som att jag var och hälsade på eller sov över. Det ska ju naturligtvis inte bli så att alla hans saker packas ner för att ge plats åt dina, men försök att sätta din prägel också på stället. Ni ska ju båda känna er hemma!

Lycka till!

Jag tycker att ni ska passa på och städa och rensa ordentligt när du flyttar in. Annars blir det lätt så att han gör plats för dig i skåp och lådor, men sedan finns hans privata skåp och lådor kvar som du helst låter bli för att du liksom inte har blivit "inbjuden" till dem. Jag menar inte att du ska rota igenom alla hans tillhörigheter, men att du ska känna att du vet vad som finns i alla lådor och att du också kan förvara saker där om det behövs.

Jag tror inte på att kräva att partnern slänger allt som har med gamla ex att göra. Tavlan han fick av förra flickvännen behöver verkligen inte hänga framme, men han kan få behålla den på en mindre synlig plats

tänk också på att saker som är gulliga nu när ni är nyförälskade o "nysambos" kan vara orsaken till att ni en dag bryter upp.....

så le inte över skitiga kalsonger under sängen eller fnissa inte åt hans motvilja att diska... ta tag i det!!

en dag är det kalsongerna som gör att det brister o det blir bråk....

Diskutera igenom ekonomi, fördelning av hemarbetet och sånt innan, så att ni iaf är överens 1 gång =)

En sak som jag tror är viktig att diskutera "egentid". I många undersökningar jag läst säger män att de räknar med att få mindre "egentid" och att bli låsta när de blir sambo, och att detta till stor del infriats. Kvinnorna däremot har en föreställning om all tid som de nu kan spendera tillsammans, och blir besviken över att det inte blir så.

Det jag menar är, att jag tror det är viktigt att minnas att ni nu ska _bo_ ihop. Som en familj. Att dela ett liv är inte detsamma som en livslång dejt, man måste inte umgås hela tiden. Tex. om den ena vill se på tv och den andre läsa så måste man kunna göra det "Ifred" trots att man bor ihop. Det krävs lite träning för att kunna bo ihop utan att hela tiden känna at man måste umgås och roa den andre. Det är svårt i början. Man känner sig nästan otrevlig när man sätter sig och pratar i telefonen med en kompis i en timme... Men det är ju sånt man måste få syssla med i sitt hem. Förstår ni mig?!

Sen den andra sidan. Diskutera igenom hur mycket tid som ni vill ha tillsammans, så att den ena inte förväntar sig att umgås varje kväll, och den andre tycker att "vi sover ju ihop och äter ihop, så då gör det väl inget att jag tränar 6 dagar i veckan".