villket "anhörigprogram" är bäst?

Ingen som har erfarenhet av detta?

Tyvärr speglar nog de uteblivna svaren på din fråga en inställning som är vanlig hos anhöriga till alkoholisten. Många menar att det inte är de som har problem och behöver därför ingen hjälp eller har inget behov av att förändra sig. De jag känner som är anhöriga och går på al-anons möten ångrar samtliga att de inte gjorde det tidigare. Alkoholismen som sjukdom har ju inte bara den som dricker, hela familjen blir sjuk och behöver hjälp att tillfriskna. Det är också mycket skam inblandat som gör att många drar sig för att visa någon annan att de har dessa problem i familjen. Vi är ju alla så måna om att visa upp vår ofläckade fasad... De man träffar på al-anon vet ju hur den delen fungerar precis likaväl som en aa-medlem vet hur en alkoholist fungerar, och vem är bättre skickad att hjälpa än den som vet vad det handlar om och hur man blir frisk?

acoa är bättre än alanon. hamna i alanon, ja då har alkolisten verkligen tagit över ditt liv, då är du definierad anhörig efter denna person, inte efter dig. acoa har en hemsida, googla. de är mkt bättre iaf.

I Acoa behöver du inte vara barn till alkolist etc. Acoa kan vara bra för att veta varför man "hamnar" med alkolister o känner som man gör. Lycka till.

Hej. Jag har gått i kommunens anhörigutbildning, 12-steg tillämpar man i min kommun. Både för anhöriga o för missbrukarna. Ja, inte samtidigt förstås.
Vidare har jag gått o går på enskilda samtal hos en anhörigterapeut på samma ställe.
Detta har gett mig olikasaker. På anhörigutb. har jag lärt mig vad drogen( alkohol och eller narkotika ) gör med missbrukaren o det viktigaste, vad o hur jag mår o reagerasr på att ha en anhörig som missbrukar. Och att jag inte är ensam !!
Hos terapeuten handlar det bara om mig o mitt mående. De samtalen är livsviktiga för mig. Tror att vi anhöriga-vänner, oftamår sämre än missbrukaren. Att vara medberoende är så svårt o smärtsamt.
Vidare så går jag på Alanon.För mig är det bra. Att träffa andra som förstår. Och att där är inget "proffsfolk". Vi är helt vanliga människor som lider svårt av astt ha en kär som fastnar i missbruk.
Det viktigaste är nog inte vart du söker din hjälp o stöd, utan att du gör det. Gör det för din skull !!!
Lycka till.
Kramizar

Jag är, eller var, så att säga en medberoende. Både min mamma och pappa är alkoholister (var, pappa har tyvärr avlidit till följd av det), och dessutom lätta missbrukare av mediciner.

För att ta det från början, så var det så att jag höll på att få panik. Tyckte att mina föräldrar bara drack och ljög för mig hela tiden. Ska kanske berätta att de var skilda sedan många år, men utvecklade beroendet tillsammans innan de skildes. Hur som helst så försökte jag få tid hos en psykolog, efter att min man sagt till mig att jag fick ta tag i mitt dåliga mående. Hos psykologen kunde man minsann inte få någon tid, men jag blev hänvisad till kommunens alkoholrådgivning. Där fick jag i alla fall en tid och fick träffa en kurator. Efter att ha träffat honom några gånger tipsade han mig om en samtalsgrupp med anhöriga till missbrukare, som skulle starta. I detta fallet var det en grupp för anhöriga till alla typer av missbrukare, inte bara alkoholister utan även narkomaner, spelberoende osv.

Jag anmälde mig i alla fall. Gruppen bestod av 8 st anhöriga, kuratorn från alkoholrådgivningen och en numera nykter alkoholist och narkoman. Vi träffades 8 ggr a 3 timmar. Efter att ha genomgått detta var jag som en ny männinska. Jag hade fått lära mig varför man utveckalr ett beroende. det beror på att man har en felaktig mängd av hormonet dopamin i kroppen, och det är alltså en sjukdom. Jag fick lära mig vad jag som anhörig kan och inte kan göra åt saken, och vad jag kan göra för min egen del.
Efter detta gick jag även på Alanons möte, men det gillade jag inte alls. De hade ett religöst inslag som inte alls passade mig, så jag gick inte dit något mer. men det kan säkert vara bra om det känns rätt med religion.

Så jag måste rekommendera. Gå i gruppterapi om det finns på din ort. Kom ihåg att ingenting är ditt fel och tänk på dig själv i första hand.

Hoppas att du har kvar denna tråd i dina favoriter så du ser mitt svar. Det var ju ett tag sedan du ställde frågan märkte jag.

Om du bor i stockholm har Ersta vändpunkten ett fantastiskt bra program för anhöriga, finns för barn, ungdom, unga vuxna och vuxna. Har precis avslutat mitt program där och är fantastiskt nöjd och glad att jag kom dit! Googla "Ersta vändpunkten" så hittar du information!