*Jag har börjat dejta mitt ex igen

Jag hade tagit dagarna som de kommer och inte höra av mig för ofta (dagligen) och inte varit jätte söt.. Utan bara lite små oskyldigt gullig liksom... Få honom att använda fantasin, sakna och tänka på dig. Låt honom komma till dig i sin takt och ha armarna öppna! Låt honom visa hur mkt kontakt han vill ha... Om du håller dig på din kant så kanske han kommer fortare än du anar... Vad tror ni andra?

Han vill ju ha dig verkar det som, han kommer komma till dig! Men killar känner sig lätt trängda om man är för på.. Jag talar av egen erfarenhet. Jag har varit "rädd" för kärleken och killar. Man har inte kommit mig in på livet, kom man mig för nära så stack jag... Fast jag är ju ingen kille.. Men var man intresserad av mig var det i alla fall så man fick gå till väga för att hålla mig kvar.. annars gick jag min väg av rädsla...

Håller man en fågel för löst, flyger den bort... Håller man får hårt så dör den... Precis sån är kärleken... Men det sägs också att om fågeln flyger iväg och kommer tillbaka, så är den din för evigt

Jo det är ju det som jag känner också... när jag är lite mer på min kant och är den där glada trevliga tjejen som tar dagen som den kommer och som är rolig att umgås med så har han ju hört av sig och velat hitta på saker oftare än annars! Grejen är att jag har så svårt att låta bli eftersom jag tycker så mycket om honom... men jag försöker aktivera mig och räkna till 10 när jag känner för att kontakta honom! ;=)

Några fler idéer någon??? jag är glad för allt jag kan få!

ha en kompis som står dig nära som du ringer till istället Sätt hans namn i mobilen fast numret till en annan... Så lurar du dig själv att du hör av dig till honom... Sätt dig och skriv allt du känner att du vill säga.. Håll dig bara borta! Så fort du får kärleks abstinens efter den killen så ha som vana att göra nåt hel t annat Kanske hoppa på ett ben i 10 min för att straffa dig själv??? *asg*

Nä jag har faktiskt inte en aning... Men att höra av dig till en kompis istället och säg att nu måste vi fika... Men se till så dom inte tröttnar på ditt tjat om honom bara! *varning*

Håll dig på din kant. Visa glädje och träffa honom gärna, men låt honom ta de flesta kontakterna. Skaffa dig ett fullt liv själv och gå ut på krogen med dina kompisar. Det funkade för mig då jag "dejtade" en kille som var 8 år yngre och som ville ta det lugnt.

Håll inte tillbaka dina känslor, utan håll bara tillbaka kontakterna med honom.

Ja jag försöker att låta bli och varje gång jag gör det så kommer han till mig och undrar varför vi inte hörts av??!! men så fort jag hör av mig mer än en gång i rad så blir han anti igen. Varför då? Varför kan inte jag ta kontakten med honom någon gång? Vill han egentligen inte vara med mig eller är det att han då blir rädd att det ska gå för snabbt?
Men vi är ju inte tonåringar så hur länge vill han att det ska gå sakta? Vad väntar han på?

Men i allafall, jag måste nog försöka låta bli att kontakta honom utan han får komma till mig... att jag lever mitt liv och sedan får han höra av sig om han vill ses. Men hur gör jag för att låta bli att kontakta honom! Det går kanske en dag, men sedan är jag där igen!!!

Prova med att skriva dagbok och i den ventilera allt det som du skulle vilja säga till honom, men inte tänker göra När behovet att ringa honom blir övermäktigt, sätt dig och skriv ned dina känslor!

Lycka till och stå på dig

Jag vet bara inte hur man ska veta hur länge man ska vänta? Hur ska jag veta om han tycker om mig eller inte?! Hur mycket kan man "kräva"? Ska jag säga tack och hej och se om han reagerar på det, för annars tycker han väl inte om mig om han inte reagerar på det?
Jag klarar bara inte av att se honom med någon annan för jag tycker så j...la mycket om honom så jag skulle nog gå i 1000 bitar om jag såg honom med någon annan... så därför vill jag inte säga hej då, men kanske är det vettigast för mig?

Jag tycker man kan vänta till en viss gräns. Men han kan inte både ha kakan och äta den!
Om han inte ger dig ett ordentligt besked så tycker jag du ska ge upp honom och hitta en kille som verkligen vill vara med dig, dag som natt och bara precis dyrkar marken du går på . För det är du väl värd ?!

Jo visst förtjänar jag det! han säger ju att han har mycket att greja med och det som känns skönt är att han inte umgås mkt med sina gamla vänner heller så det är inte mig han prioriterar bort! Han säger att han tycker om mig, men att jag måste vara lite mer glad och positiv och jag försöker vara det, men jag har svårt att vara det när allt känns så osäkert! Jag är en tjej som gillar kontroll över mitt liv... jag behöver inte på något sätt ha kontoll över andra, men mig själv!

Så jag får väl börja vara glad bara helt enkelt och skita i vad som händer och sker och hoppas att det hjälper! :)

Jag är egentligen fel kille att svara eftersom jag inte tror på att "killar" tänker på ett, gemensamt, sätt.

JAG blir personligen glad om någon är "på". Någon annan kan tycka tvärt om. Ungefär som att vissa tycker om ostron, andra inte...

Talar man om någon man vill spendera resten av sitt liv med skall man inte spela spel eller ha en "strategi". Då tror jag man gör bort sig....

Oj oj vad jag känner igen mig. Jag är oxå sån som måste ha kontroll på saker och ting. Vill VETA.

Jo visst kan du försöka vara glad och så men samtidigt kna han ju ändå inte hålla på så länge till.. Antingne vill han att ni ska vara ett par eller så vill han inte det.... Du kanju inte heller riktigt slappna av kan jag tänka mig.... Förstår att det är jobbigt att inte veta....
Men lite väl mycket på hans villkor kanske... eller.

Måste Du vara mer glad och positiv? Tycker det låter som Du är praktisk att ha för honom. Menar inge illa och han kanske bara är rädd men ändå . . .

Ta upp det Du skrivit här med honom och ifall han inte kan komma med tillfredsställande svar kanske Du skall börja söka dig åt ett annat håll.

Lycka till!

Vi har pratat om precis allt tusen gånger! Han säger att han tycker om mig, men just nu har så mycket annat att göra, men att han vill ha mig i sitt liv och han tror att det kommer funka mellan oss igen. Han vill kanske inte prioritera att satsa på ett förhållande som gäller giftemål och barn nu, men det vill ju inte jag heller!

Jo visst är det mycket på hans villkor, men det var liksom ett av villkoren för att vi ens ska testa och jag vill verkligen vara med denna kille! Men å andra sidan tänker jag inte vänta allt för länge... jag får väl bestämma mig hur länge jag tänker vänta och sedan om det inte blivit mer allvar då så får jag väl dra då?! Eller tänker jag fel?

Jag vet väl att jag egentligen är värd mer än såhär, men just nu så känner jag att jag tycker så mycket om honom att jag inte kan släppa honom än!

Cinzano: ja jag behöver vara mer glad eftersom han är den enda jag är sur mot just för tillfället, men visst, han har ju kakan och kan äta den också!

Vad gör man när man är kär och galen och vet att han också är kär i mig... vad ska jag göra, jag blir tokig!! ;=(

Men ifall det bara är honom Du är sur mot, borde inte det betyda något? Anser visserligen att den man är tillsammans med skall man inte behöva förställa sig för utan vara precis så sur och arg man annars inte "får" vara, men det får ju inte gå till överdrift. Du måste ju må bra också.

Ifall det här är vad Du vill och är säker på, ta en dag i sänder och se vad som händer. Vill han ha Dig vill han ha Dig för den Du är, det är i varje fall min bild av en familj .

Jo det är sant, men anledningen till att jag är sur är för att jag så gärna VILL och jag känner så mycket hela tiden och just nu kan jag inte få svar på alla mina frågor- det är jag väl medveten om... och då blir jag frustrerad för jag är van att ha koll!

Jag vet att han tycke rom mig för den jag är... han säger det ofta och om jag var han och inte tyckte om mig så hade jag dragit för länge sedan och det har han själv sagt också! Han har sagt: "Hade jag inte brytt mig om dig och tyckt om dig så hade jag bett dig dra åt h...vete!"
Men som sagt, får väl försöka ta en dag i taget, men jag är en väldigt ihärdig person och har alltid varit! Men jag gör mitt bästa!

Visst är det jobbigt när man är van vid att alltid kunna arbeta sig till det man vill och sedan inse att det finns vissa saker (känslor) man inte kan arbeta sig till! Fortfarande inte accepterat det, jag kör på förnekelse istället .

Glöm inte bort Dig själv bara!!!

Lycka till!!!

Såg någon det Sex and the City avsnitt där en killkompis sa till en av tjejerna när hon hade ett liknande problem: "He's just not into you"? När en kille inte visar speciellt intresse, så ÄR han inte intresserad. Acceptera och gå vidare.

Nä det är det jag ju funderar på, när når man gränsen? "When is enough enough" som Julia Roberts säger i "The Mexican". I bland kanske man kämpar för något som inte finns där! Det är ju det som är svårt att veta!
Ja det är så himla svårt att erkänna att vissa saker kan man inte få svar på och vissa saker kan man inte kontrollera!
Tack Cinzano!

Vi har känt varandra så länge så han skulle säga i såfall om han inte var intresserad som mer än kompis! Det där har vi gått igenom massor av gånger! Han ljuger inte om sånt, men visst, ibland kanske man bara ska acceptera och gå vidare, det är det jag funderar på! :=)