Fyra månader har gått, jag saknar dig mamma.

:(

Jag skickar en miljon varma kramar till dig och känner med dig i eran sorg efter din mamma...

Min mamma gick bort i cancer när jag var 22 år. Hon blev bara 52 år. Det är tufft och det känns orättvist. Nu har jag fått barn och hon borde vara här med oss .

Vet precis hur du känner dig. har ju själv mist både mamma o pappa i cancer så jag har ingen förälder och mina barn har ingen mormor eller morfar.
Omkring mig går vardagen fram och vem bryr sig riktigt....
Nu är det 2 resp 7 år i maj sen mina föräldrar dog. Jag vänjer mig men mamma kan jag sakna så vissa gånger då jag är ledsen. Men inte så jag bölar men jag frågar varför om och om igen.

Det finns inget man kan skriva som tröst. Jag kan inte ens skriva att jag förstår hur du har det, för det gör jag inte. Men jag kan tänka mig vad du brottas med.
Livet är inte rättvist.

Se bara till att i framtiden prata mycket med barnen om deras mormor. Visa bilder och så. Det tror jag är viktigt.
Inte mycket till tröst, men...

Jag vet hur du har det. MIn pappa dog i cancer i förrgår. 8 Års kamp är över. Jag bannar denna sjukdom. Kram och kämpa på...

*jag vet hur du känner*
Mamma,min älskade mamma gick bort plötsligt 14 november 06..1 ½ år sedan, och det känns som igår... böejar till och med gråta när jag skriver om det..Jag själv va 21 när mamma fick hjärtinfarkt..Min syster hittade henne i köket 20 min efter att de varit ute i stallet..å pappa min kära pappa han lever själv utan sin själsfrende/bästa vän/fru...de träffades när de va 17 och mamma blev 52.. *snyft* så jag förstår vilken smärta du bär... och tro mig det kommer alltid finnas ett hål..så är det för mig..trots att jag försöker prata lite om det och "bearbeta" sorgen... *mina tankar är med dig!*

4Februari 1994 gick min mamma bort hastigt...hon fick en hjärttatack i badrumet endast 38år gammal, sj var jag nyfyld9år, sorgen går aldrig över men men lär sig leva med den..lider med dig....vet vad du går igenom

Det är tungt att leva med sorgen och saknaden över en mor. Jag miste min mamma i cancer 4 oktober -05 och det har inte gått en dag utan att jag saknat henne. Jag saknade henne när jag gifte mig sommaren -06 och nu när vi väntar vårt första barn (med BF 3 oktober) så saknar jag henne ännu mer. Tycker att allt ändå gjort mig till en starkare person och jag tänker mycket i svåra val vilka råd min mamma hade gett mig. Under första året gick jag hos kurator och ältade allt kring sjukdomen och vardagen, det hjälpte mig och jag rekommenderar det verkligen.

Stor kram till dig! /L

Det har snart gått ett år sedan min mamma somnade in.. oxå det o cancer. hon kämpade i 5 års tid. Kort efter att mamma gick bort visade sig att jag var gravid. och hon fick aldrig veta det. känns tungt. nu sitter jag med en dotter i famnen som liknar min mamma och det känns tugnt varje dag. Men dottern min gör att ja håller skenet uppe större delen av dagen. Hur jag ska tackla ett års dagen vet ja inte. vill nog mest inte vara med om den dagen. vill att 25 juli i år råkas glömmas bort. men samtidigt inte. Mamma vart bara 46. inte är det något ålder att gå bort i.

Kramar till alla er andra

Sorg är så tungt,och bottenlöst,jag har mist båda mina föräldrar alldeles för tidigt,det gör så ont:(varje dag tänker jag på allt vi missar tillsammans,jag önskar de var här med mig,min man och deras goa barnbarn:(

Jag är ju i samma situation, mamma somnade in för en månad sedan i sviterna efter cancern. Hade jag inte haft katterna som ivrigt hejat på mig varje morgon så hade jag inte haft kraft att stiga upp. Utan dem skulle jag ha deppat ned mig totalt. Men de behöver ju omsorg så jag har inte kunnat lämna dem åt sig själva, tack och lov!
Men visst är det svårt stundtals och man undrar hur man ska komma vidare. Jag vet inte än men jag gissar att med tiden kommer jag nog komma underfund med det.
Om två veckor har vi urnsättning och jag vet inte hur det kommer kännas då, begravningen var oerhört tung...

Vet precis hur de känns att drabbas av detta ofattbara, att man aldrig mer kommer att träffa sin älskade mamma eller pappa! Denna hemska sjukdom cancer! Varför finns den och varför skulle den angripa mamma?? Många frågor som aldrig får några svar..

Den 22 augusti 2006 somnade min älskade mamma in, 60år gammal! Och för två månader sen blev jag själv mamma till en underbar liten dotter. Vet att mamma skulle vara så stolt och jag tror att hon är med oss på nåt vis ändå. Men det är så mycket jag vill fråga henne om nu..

Min mamma åkte i akut i mitten av juli för magsmärtor + att hon inte fick behålla någon mat. Efter en vecka med massa prover kom de fram till att hon hade en knöl stor som en bulle som täppte igen nedre magsäcksmunnen. Hemskt besked, men hela tiden hoppades jag att allt skulle bli bra.
Trodde aldrig att vi en månad senare skulle få veta att den jäkla cancern hade spridit sig och min mamma tynade sakta bort på bara några dagar.

Alla sa till mej och säger fortfarande att jag är så stark, men det är bara utsidan som visar det. Inuti är jag trasig, saknaden efter mamma är enorm!