Jag har haft två pekar. Underbara små hundar med mycket självsäkerhet, egensinne, och egen vilja. Lydnadsträning kräver en del fantasi från ägarhåll. De behöver en del pälsvård och är väl inte den ras man i första hand bör leta efter om man är en aktiv friluftsmänniska.
Historiskt sett var de mycket värdefulla för de kungliga familjerna i Kina, och därför har de fått en kroppsbyggnad som ska ge dem en sakta, rullande gång så att de inte skulle kunna vara snabba nog att rymma. de användes som tempelväktare och deras skall skulle väcka de större och mer rörliga vakthundarna när eventuella onda andar var på intågande.
Pekar är ändå förvånasvärt rörliga och spänstiga när de känner för det, men några längre, raska promenader rör det sig inte om, särskilt inte i sol och värme vilket gäller för de flesta raser med brachycephalisk kontruktion). Vill man ha en liten, icke alltför motionskrävande hund med egna tankar och ideér är rasen perfekt.
Nu har jag bullterrier, som karaktärmässigt är väldigt lik peken, men i större format och mer motionsvänlig, så man kan nog utan överdrifter säga att mitt hjärta är väldigt, väldigt svagt för mycket egensinniga hundar. 