Gravid efter missfall...oro!!!

Jag förstår dig verkligen! Du kan ju alltid försöka få tid till ett vul för att se att allt är ok, så du kan känna dig lugnare ett tag i varje fall. Du kan också be att få prata om din oro, t.ex. med en kurator. För du kan ju inte gå igenom en hel graviditet utan att kunna glädjas åt den!

Man måste försöka tro att det ska gå bra, även om man aldrig kan vara säker. Men att vara orolig hela tiden, gör ju en tokig!

Massor av kramar till dig o lycka till!

Jag går igenom exakt samma just nu som du gör. Fick mf för sju veckor sedan och plussade igår, ingen mens mellan. Har "mensvärk" nu och har haft hela dagen, har även mått illa hela dagen. Är nu jätteorolig för att jag ska förlora detta barnet också. Symptomen behöver ju inte betyda någonting! Är nu i vecka sju enligt fm uträkning. Jag håller tummarna för oss och att vi ska få behålla våra små underverk!

Det är likadant för mig. Är såklart glad innerst inne men rädslan för att det ska hända likadant igen är stor. Livrädd när jag fick färgad flytning, molvärk. :(

Jag förstår precis hur du känner. jag är med barn igen efter mitt missfall i december. Då var jag i 16:e veckan, men fick veta att barnet troligtvis hade dött redan i 8:e veckan. Och Nu för 2 dagar sedan klev jag in i 8:e veckan och är LIVRÄDD att barnet ska dö igen... jag vågar knappt kliva upp ur sängen på morgonen för e rädd att nåt jag gör under dagen ska göra saken värre. Var dock på ultraljud förra veckan och då slog ett litet hjärta.... MEN det behöver ju inte betyda att det går bra den här gången =(

Alla jag känner som vet om min graviditet säger att jag ska sluta stressa över detta och sluta oroa mej... men hur f*n gör man det? om det gick som det gick sist så kan det lika med göra det nu oxå....

Jag har fått en ny tid för UL om 2 veckor för att kolla lite oftare denna gång....så jag hoppas hoppas och hoppas att om 2 veckor tickar fortfarande hjärtat....

Och för att svara lite på dina frågor, och inte bara skriva om mej själv... så du kommer nog inte att sluta oroa dej försen detta barn är ute ur din mage... och seriöst så tycker jag att man har rätt att oroa sig... ja menar det är din kropp det handlar om och det är DITT barn det handlar om. Och har man redan gått igenom ett missfall som vi då har, så är det klart att man inte vet... tankarna finns ju där hela tiden på den förra graviditeten.... och jag, lik som du tänker och sama sak när jag går på toa... kollar verkligen extra noga på pappret så att det inte finns nå blod... och jag kan säga att det missfall är inget jag ens skulle vilja önska min värsta fiende. för det är det värsta jag har gått igenom i mitt liv.

Så till slut.. jag HOPPAS verkligen att det går bra för både dej och mej den här gången... håller verkligen tummarna....
Om du vill får du gärna skriva till mej... vore kul att skriva med någon som har varit och är i sama situation som jag!
Lycko kramar!!!

Här är en till som har samma dilema, avslutade en ofostrig graviditet i oktober v 12 (fosterdöd v.6+ngt) är gravid i veccka 8 och får panik när jag mår lite bättre...tror att fostret har dött igen...ska på UL imorgon..oroar mig konstant...

Det är precis samma för mig. Jag fick missfall i 7:e veckan och fick efter många om och men göra en skrapning och blev efter den gravid på första försöket. Jag är nu i ca 8:e veckan och är precis livrädd. Känner också att jag inte kan glädjas och att jag inte vill prata om det med någon. Min sambo vill inte heller prata om det eftersom han också är jätte rädd att det ska hända igen.

Jag ringde min gyn. idag och bad att få komma för att göra ett vul och kjag fick en tid om en vecka så det känns jätteskönt, även fast jag är superrädd att hon ska se att det är något fel på barnet.

Blev gravid direkt efter missfallet i januari, var i v.12. På något sätt känns det bara som att jag vill komma förbi den veckan för då inbillar jag mig att allt ska kännas bättre. Är vecka 11 nu. Kommer förmodligen att få göra ett vul rätt snart så jag hoppas att det kommer kännas lättare efter det. Lycka till med allting!