Hur återfår man förtroende för någon?

Nej, jag anser inte det! Eftersom man då sänder ut "vibbar" att man är misstänksam och inte litar på personen i fråga, och då blir de lätt tjaffs, bråk och konflikter.

Och tyvärr så orkar ingen människa försvara sig och bekräfta nån i all evighet, det slutar med att personen blir likgiltig och inte orkar nå mer (jag lever i en sån relation) där inte min särbo litar på mig..trots att jag aldrig har gjort nått, aldrig ut på krogen. Men jag har killkompisar (som han är svartsjuk) på! =/

Varför litar du inte på din man?
Har han gjort nått för att ha förbrukat ditt förtroende?

Jag vet inte om man kan få tillbaka förtroendet för nån, om det en gång för förbrukat..det beror nog på hur förlåtande man är som människa. Personlig åsikt från min sida, så Nej. Har man förbrukat mitt förtroende 1 ggn är det kört...däremot kanske man kan leva ihop, men man släpper aldirg in människan fullt in igen..

Det går om man vill o man jobbar på det tillsammans..Vägen är lång men jag skulle aldrig byta bort det vi hittade o har nu =)

I början på vårat förhållande så var min sambo osäker med allt, vågade inte älska pga tidigare förhållande med otrohet o blev lämnad. Gjorde slut ex antal gånger men ångrade sig varje gång.

Eftersom att jag var så säker på vad jag kände o ville så fick han ta tiden på sig o han visste att jag inte skulle försvinna. Även om jag hade svårt att lita på honom pga att han rasade tilliten ganska många gånger så jobbade vi på det för vi ville vara tillsammans. Vi har pratat massor o vi visar vad vi känner för varandra massor o nu litar jag på honom fullt ut igen o vi har aldrig haft det så bra som vi har det nu =)

Nu vet ju inte jag eran sits o vad som hänt er men ville bara säga att det går o lycka till med allt =)

Vi bygde upp tilliten, från två håll. Det tog tid, men vi älskade och älskar varandra. Så vi ville kämpa för det och idag är vi jätte lyckliga tillsammans, med tillit.. en tre år senare!

Ja, så känner jag med... att vi säkert kan leva med varandra på nåt plan, men jag kommer nog aldrig släppa honom in på livet igen, och det känns ju inte bra...
Ja, han har utsatt mig för en hel del, vill inte gå in på detaljer, men det är värsta är hans svartsjuka, han har varit våldsam vid någrat tillfällen, ljugit mycket och ofta, manipulerat mig och sen har han lämnat oss så många ggr så jag har fått tagit hand om barnen själv. Har gjort slut och inte varit tillsammans under ett halvårs tid, men nu vill han göra allt bra, går hos psykolog mm. Men vet inte om jag kan lita på att han verkligen är seriös. Känns som att han fortfarande är arg på mig och egentligen bara vill hämnas, och att han kommer göra det när tiden är inne... när jag minst anar det och verkligen har släppt in honom i mitt liv och vi har köpt hus och gift oss osv. Har träffat en annan också, men han vill inte att jag ska fortsätta träffa den killen utan vara med honom, men jag är kluven.

TS - Förstår exaxt din situation. Låter som mig & mitt ex. Han behandlade mig så illa, att jag nånstans där på vägen tappade bort mig själv - och tvivlade på vad jag ville - var alltid på väg tillbaka till honom - han fick mig under hans kontroll att det kändes som att jag ville leva mitt liv med honom - för alltid - trots att han gjorde mig så illa. Jag har fortfarande "men" från det förhållandet, efter allt han utsatte mig för. (Mellan raderna psykisk misshandel).

Men eftersom jag inte vet eran situation så är det svårt att kanske kunna göra en jämnlikelse med dig.

Du får försöka sätta dig ner och fundera, innan du förhastar dig, så du inte halkar tillbaka i det förhållandet igen och blir utsatt för samma sak.

-Vad är det positiva du ser med att ni skulle försöka igen?
-Vilka negativa konsekvenser, och vilka negativa influer finns med om ni skulle bli tillsammans igen?
- Hur ser du dig själv om 5 år om ni skulle försöka igen?
- Hur vill du att ditt liv ska se ut om 5 år?

Det kanske inte är så, men jag känner igen mig själv i så mycket det du beskriver. Men han verkar ha ett "övertag" om dig. Du måste se till att du själv mår bra. Med eller utan honom. Vad är bäst för dig? Vad skulle du må bäst utav?

Efter det tog slut med mitt X, det tog ca 1 år att komma på benen igen, men jag har aldirg varit så lycklig i hela mitt liv, och jag ångrar verkligen inte det valet att jag lämnade honom - men jag tvekade många ggr under tidens gång om jag hade gjort rätt. Men jag var under hans kontroll helt enkelt - vart beroende av nån som gjorde mig mer illa - än gott! Och det e svårt att se det själv många ggr när man väl "Lever" i de.

Kram.

Bra råd... ska fundera på det!
jag har försökt att komma överens med honom om att göra slut från båda håll liksom, men han säger det bara och sen försöker han "ta tillbaka" det han sagt några dagar efteråt. Han verkar vara beroende av mig.
Det enda egentligen som gör att det är svårt att göra slut är att jag mest troligen blir ensam med barnen då och han bara kommer bråka, och visst, jag klarar av det, men det är bara så jobbigt att det är bekvämare att ha honom här även fast det itne känns rätt i själen. Sen så är det jobbigt att lära känna någon ny kille igen, så då känns det som att det här är mer tryggt även fast det inte är det. Fan vad man lurar sig själv egentligen.