Att tänka på då man sjunger med barn

Nun får man ju dåligt samvete när man ska sjunga! Jag sjugner för att det är roligt, jag vet att jag inte kan sjunga och nu vil jag inte göra det längre eftersom det kan "förstöra mitt barns röst"!
Usch, det där gillade jag inte.
Hoppas jag inte redan saboterat mitt barn då!

DIF i själ och hjärta

Men lätt att "förmedla kärleken till musiken" när man inte kan sjunga hur man vill!
Jag kan iofs höra en melodi, men jag kan inte höra mig själv sjunga fel tonart. Jag vill inte gå till en sångpedagog för att kunna sjunga med mitt barn .
Hoppas att hon blir lika sugug på att sjunga som jag är, då kan hon iallafall roa folk på fester .

Nej inte få dåligt samvete nu :). Jag tror att det är 1000 gånger bättre att sjunga, även om man använder "fel" tonläge, än att inte sjunga alls.

Kanske bara prova på att låta barnet starta och du följer efter i valt tonläge? Jag har nu övat att sjunga högre hela dagen och jag låter som en skata men ibland låter det bättre :)

Tuta och kör!

Hah. Tur att jag är sopran och därmed har ett naturligt högt röstläge. :)

Har funderat lite mer på det här och det måste ju vara när man sjunger MED barnet som detta ev. kan vara viktigt. Om man sjunger FÖR barnet kan det ju inte ha så stor betydelse annars skulle vi alla vara "mummlare" med tanke på all musik överallt.

Sjung hellre än bra! Därav kommer glädjen till musiken. imho :)

Oj Oj Oj stackars våra barn när vi ger hals här hemma efter ett glas vin och försöker överrösta farfars dragspel. Men härligt har vi det både stora och små!

Jag har hört att å andra sidan är det inte heller bra att sjunga sångerna i för högt tonläge, och själv ta i med sin falsettröst. Barnen härmar oss vuxna, och om vi sjunger i falsett så lär sig barnen att använda sin falsettröst och inte sin vanliga sångröst. Barnen tar ju efter oss. Men att starta i C eller D, som det stod där i texten, brukar inte vara för högt för vuxnas vanliga sångröster. Så ta in i för mycket och börjar sjunga högre toner än nån klarar av. Det allra viktigaste är sångglädjen och att visa att musik och sång är något som alla kan och som alla har glädje av.
Hälsningar från en förskolepedagog som även studerat musikvetenskap och småbarnsrymtik.

Men jisses... Inget ont till dig ts, men så överprenatiös hela sidan var Tag makten bla bla.. sjung inte som en tok (läs Maggis Nervis) för ditt barn, gör inte si, gör inte så... Äh, jag sjunger hur falskt och fult jag vill, min dotter gapar med bäst hon kan och sonen vill ju bara höra min röst hur illa det än låter

Men herregud! Orkade inte ens läsa hela texten! HUR orkar man? Jag saknar ord. Snacka om i-lands problem!!

Ja herregud, jag tycker verkligen att man som förälder ska strunta i allt och bara sjunga, opavsett hur det låter!
Jag tänker utifrån mitt yrke, där tänker jag till lite mer även om glädjen i musiken och sången är det allra viktigaste när man har med barn att göra!

Är själv utbildad sångpedagog och undrar verkligen vem som står bakom den där texten...

T ex 'blir' man inte en brummare av att ha sjungit 'fel'. Det är en medfödd oförmåga att urskilja tonhöjder och påverkar även talet, dvs en brummare talar entonigt eftersom personen inte kan härma en talmelodi. Man räknar med att ca 1 promille av befolkningen kan räknas som brummare.

Problemet med att vuxna använder för låga tonarter och det blir 'mummel' i luciatåget stämmer visserligen men det innebär inte att barnens röster blir förstörda. det krävs lite ihärdigt arbete för det

Sjung av hjärtans lust istället!

Tack för era kommentarer på min text om att sjunga med barn på www.vallingtrasket.se.

Texten riktar sig i första hand till dem som arbetar med barn, vilket inte framgick. Jag har tagit till mig av er kritik och ändrat så att det ska framgå.

Det är naturligtvis inte min avsikt att förstöra någons sångglädje och ber om förlåtelse om jag gjort det. Mellan förälder och barn handlar sång om kommunikation, tycker jag, och det är därför min fasta övertygelse att man ska sjunga från sitt hjärta och inte bry sig om nånting annat!

Ni som inte orkar läsa längre kan sluta här.
För nu kommer lite "fackprat" och svar till "Nabben" och "Solida".

När det gäller falsett håller jag med dig, Solida. Jag förordar varken falsettsång eller att man ska "ta i" där uppe. I texten skrev jag om att sjunga med huvudklang.

Jag kan inte tänka mig att man som förälder "hinner" förstöra sitt barns röst men tror absolut att de påverkas om förskolepedagogerna dag ut och dag in sjunger i ett för lågt läge. På den punkten har vi alltså olika åsikter du, Nabben, och jag. Jag bygger min åsikt på information från flera olika sångpedagoger, bland annat från Nackas musikklasser. Jag har också fått positiva reaktioner på texten från andra musiklärare som är glada över att någon skriver om detta som av dem upplevs som ett problem. Har du inte upplevt det som ett problem? Vad tror du själv är anledningen till att så många människor inte kan ta de toner de skulle vilja? Om du kan peka på forskning som visar att jag har fel är jag mycket intresserad av att ta del av den!

Så undrar jag om vi definierar "brummare" olika. Det finns ju som sagt gott om människor som inte kan pricka en ton utan att de för den skull vare sig talar entonigt eller är omusikaliska. Alla de som fick höra av sin musiklärare att de skulle hålla tyst och sen dess har gjort det, till exempel. Det är dem jag talar om när jag skriver "brummare". Har själv haft en "sån" som sångelev: Han kunde inte pricka en enda ton i januari och sjöng "Anthem" i juni, så något medfött var det inte.

/Nynna, (överpretentiös) församlingsmusiker, barnrytmikledare och kördirigent (och så webbmaster på Vällingträsket då)

Nynna: Jag gillar din text. Allt du skriver är så sant. Har själv arbetat med barn och musik så jag vet att det du skriver om är jätteviktigt.

Jag tycker att huvudsaken är att du och ditt barn har roligt ihop än att träffa rätt toner...Så sjung ut med er

Jag reagerade faktiskt på att ledarna på Öppna förskolan sjunger barnvisorna i så lågt läge att jag, som har en skolad röst och stort omfång, att svårt att hitta ner...

Bibbel: Jag ville bara säga att jag tycker du tänker helt rätt och att det inte på nåt sätt är bortkastat att du försöker sjunga i högt läge. Det är det allra bästa, men den som tycker det är svårt, jobbigt eller trist ska förstås låta bli. Tycker jag.

Hej nynna!

Kul att du svarar!

Det finns absolut ett problem i att barn och ungdomar riskerar att få besvär med rösten när de tränas i ett för lågt sångläge. Det är viktigt att belysa och på så sätt tjänar din text ett syfte. Men en stor del av det här problemet handlar väl om att många barn och ungdomar helst vill sjunga pop med förebilder som har en sångteknik som kräver att man är vuxen och fullt utvecklad röstapparat? Som jag uppfattat det är det inte ett problem hos mindre barn (typ under 5) men jag kan absolut ha fel på den punkten.

Det finns en bok 'Barn och sång' där man kan läsa mer om barnrösten. Den står tyvärr fortfarande på min 'attgöralista' så jag kan inte säga så mkt om den men tror att den ger en hel del.

Ja vi har olika definitioner av 'brummare'. Det är nog svårt att hitta en helt korrekt betydelse av ordet men jag använder det så som jag lärde mig vid kursen i sångmetodik på KMH i Sthlm. Det finns säkert flera sätt att använda ordet som gör att det blir missförstånd. Det du beskriver som brummare skulle jag benämna falsksångare.

Anledningen till att många människor inte kan ta de toner de skulle vilja? Hade jag forskning att peka på skulle jag (och säkert många fler) tacksamt referera till den. Jag tror det är en blandning av många saker; att man inte vågar, blivit tystad (som du själv nämner i texten), man är otränad både i röstapparat och öra, och man blir tvingad att sjunga i fel tonart, mm. Allt detta tror jag att man kan komma till rätta med genom att få vägledning av en sångpedagog.

Därför verkar det logiskt (men därmed inte lätt ) att din sångelev gick från att inte kunna pricka till att bli nästa Tommy Körberg.

Jag tror vi är ganska eniga men att det blir missförstånd beroende på att vi använder ord olika.

Hej Nabben!

Kul att också du svarar!

Nu hittade jag tillslut svaret också...

Tack för tipset om boken. Jag har mest erfarenhet av små barn, bland andra mina egna. De har blivit helt "förstörda" på dagis av att grumsa omkring i frökens läge och inte börjat kunna pricka toner förrän de kommit till skolan där pedagogerna haft lite bättre koll på tonarter. De har alltså tagit tillbaka sin tonprickningsförmåga med hjälp av att sjunga i rätt tonart. Sorgligt i första läget, hoppfullt i andra.

Du har förstås helt rätt i det där med att barnen har ett popideal! En annan del av problemet tycker jag är att "fröknarna" inte uppmärksammar barnen på att själva idén är att alla sjunger samma ton samtidigt utan låter alla röja runt långt ner och lite hipp som happ. Varför försöka pricka toner om man inte har fattat att det är poängen?!

Jag tror också vi är ganska eniga. Va´ bra att vi redde ut det!

Jag är alt och kommer alltid så förbli, försöker dock ha en någorlunda hög röst men det jag gör är att vi sjunger!! Dottern fyller snart två och hon sjunger hela tiden. På dagis när de ska sova, när hon vaknar på morgonen mm mm. Jag anser inte att jag förstör henne. Själv blev jag hämmad i skolan då alla tjejer skulle ta överstämman (ngt som jag aldrig klarat) vilket innabar att hjag mimade mig igenom hela skolan. Nu sjunger vi för jämnan hemma och jag struntar fullkomligt i om det är för lågt röstläge. Dotter, mamma och pappa sjunegr tillammans och vi gillar det. Sedan får experterna säga vad de vill.

(Kanske var det min far som förstörde mig då han hade en riktigt fin basröst???...näää...)

hahahha,,,jag sjunger som jag gör å så lär jag sjunga för mina barn oxå,,,man skall ha roligt mysikt å inte massa jobb,,,sånt får dem lära sig i skolan sen=)