Bonusförälderns dilemma - stå tillbaka eller ej

Jag förstår att det är många känslor men jag kan inte se att ni kan göra på nått annat sätt än ni gör nu, ert hem är deras hem och sitt hem måste man ha tillgång till när man själv vill det.

Känslorna får man jobba med på det sätt man kan.

Tycker att den lösning ni har verkar jättebra, att de har tillgång till bägge sina hem.

Hej SaramedM, vi ses igen. Tråden är ett försök att fortsätta de diskussioner som vi fört i den galna tråden om semester... Vill också påpeka för alla som tittar in att om det är andra dilemman som ni vill ta upp, så gör det, jag ville mest få igång en diskussion utifrån ett exempel.

SaramedM: anser du att det inte finns något läge där jag (och ibland min man) ska kunna säga till tonåringarna att "ikväll skulle vi behöva vara för oss själva"? Någon annan som anser det?

Men de har ju faktiskt två hem, om man nu ska se det så. Det handlar inte enbart om just mina känslor, utan också om en respekt för den överenskommelse som faktiskt deras föräldrar har gjort. Om de valt att bo enbart hos oss vore det en annan sak, men nu är alla överens om att de ska bo växelvis. Jag är ingen snål person, men det kan ärligt talat vara lite jobbigt om man har en vecka då storkillarna inte bor hos oss, och så är de där nästan varje eftermiddag och så har man helt plötsligt inget bröd eller mjölk kvar. Fånig detalj kan tyckas, men det är sånt där som påverkar vardagen. Jag kör ju inte bort dem, men jag kan också tycka att det kan vara dåligt om jag går omkring och mår dåligt.

Inte för att köra bort dig , men du är inte bonusmamma själv va, SaramedM? Undrar bara för att veta om du har liknande erfarenheter. Alla har ju rätt till en åsikt, men skulle vara intressant att veta hur andra gör i liknande situation

Fjälltoppen; så menade jag också, att är det nått speciellt så är det ok

Men mycket handlar om hur dynamiken är i familjen, precis som jag skrev i den andra tråden.

Jag hade tex blivit jättestött om min pappa sagt ( eller när han sa snarare...) att på "mammas" helg är ni inte välkomna hit

Inte för att köra bort dig , men du är inte bonusmamma själv va, SaramedM? Undrar bara för att veta om du har liknande erfarenheter. Alla har ju rätt till en åsikt, men skulle vara intressant att veta hur andra gör i liknande situation

jag har varit på andra sidan, så jag kanske har erfarenheter som ni inte har

Men om du bara vill ha åsikter från bonusmammor så kan jag lämna tråden, jag uppfattade inte TS på det sättet bara

I vårt fall så tror jag att det handlar om att grabbarna verkligen blivit tonåringarna under tiden som jag funnits i deras liv, och då förändras ju mycket. Och så har mamman flyttat för drygt ett år sedan. De första åren bodde vi och deras mamma bara 500 meter ifrån varandra, vilket var för att de skulle slippa problem med att ha skolböcker och kläder för långt bort, att det skulle vara smidigt att hämta saker eller springa upp ärenden till andra hemmet/föräldern. Det var toppenbra för alla (förutom att det kunde kännas knepigt nån gång ibland för mig och mamman att vara så nära, men i det fallet kom verkligen barnen främst).

Nu bor som sagt mamman en bit bort (vilket INTE var poppis först av barnen) och det som blir ett dilemma för mig är att här är det en annan persons val (min sambos ex) som påverkar mitt liv mycket. Just det där med att käka mackor i vårt hem är väl inte så dramatiskt, men jag försöker beskriva en principfråga/dilemma. Att som bonusförälder liksom bara få "hänga med" när andra beslutar sig för att göra något som påverkar barnens liv. Jag har ju inte direkt nån talan när det gäller var mina bonusbarns mamma ska bo...