är min sambo medberoende till sin mamma?

Min svärmor är ensam, tragisk och alkoliserad. Hennes liv har tyvärr inte blivit vad hon kanske hade förtjänat. Min sambos pappa som var gift med henne bedrog henne regelbundet, var elak angående hennes vikt och utseende och lämnade henne slutligen för en annan kvinna. Skilsmässan var inte så snygg. Min sambo var då tonåring och blev på sätt och vis sviken av båda föräldrarna då pappan bara drog och inte hörde av sig på flera månader och mamman bara grät och tyckte synd om sig själv.

Min sambo är sin mammas riddare - han är jättesnäll mot henne, berömmer henne för allt, gör upp gemensamma planer med henne, är hennes middagssällskap allt som oftast osv. Han har ofta dåligt samvete för hennes skull. och de har ett, som jag tycker, obehagligt vi-tilltal - "vi ska skaffa hund", "vi ska köpa sommarstuga" med mera.

Om jag kritiserar detta går han i taket av ilska. Finns det en diagnos på denna sjuka mammighet i vuxen ålder och vad kan jag göra för att de ska ha en sundare relation eller för att vi ska ha en sundare relation, kanske jag ska säga, där inte hans mamma är en ständig följeslagare.