Helt ny blivande prematurmamma här :-)

Det brukar inte vara nödvändigt att barn i som föds i vecka 34, 35 behöver ligga på neo.... det är ju för såna som föds typ 27 veckan

Jag var i v 35+5 när jag började läcka fostervatten. Jag gick hem och återkom dagen efter för igångsättning pga infektionsrisk. Gick jättebra. Hon föddes precis i v 36+0. 2370 g o 46 cm lång. På vårt sjukhus kommer de flesta barn födda innan v 36 till Biba.
Jag låg på sjukhuset i 6 dagar för att kolla att lillan inte fick nån infektion, men allt var bra. Fick ligga en natt på Biba för ljusbehandling. I ö var allt bra och inga problem efteråt heller.

Well. Det spelar ju ingen roll vilken vecka barnet kommer i, neo är inte bara till för för tidigt födda. Även helt fullgågna barn kan hamna på neo.

Vår tjej föddes i vecka 34 och vi var på neo i fjorton dagar.

Så skönt å höra att bebisen ändå ligger kvar i magen, så du slapp å få barn i v.27.

Min kille föddes i v.31 efter vattenavgång i v.29. Jag hade värkar som jag fick medicin mot, men till slut så fick jag en infektion. Min son föddes med kejsarsnitt eftersom han låg i säte, och hade inget med att han var prematur utan att man inte rekomenderar sätesförlossningar till förstföderskor.

Hur som, lillkillen vägde 2050g och var 41 cm lång och mådde hyfsat bra, tack o lov.

Totalt var vi 2 vecor på sjukhus innan han föddes, 3 veckor efter födslen, och 3 veckor hemsjukvård.

Jag började amma honom efter 1 vecka (då jag tillslut fick hjälp och fick en ammningsnapp för lillkillen hade en så liten mun), och helammade honom efter ca 5 veckor.

Hoppas allt går bra för dig och din bebis. Svarar gärna på fler frågor om det är något du undrar över.

Fick min flicka den 14 maj i vecka 31+2. Hon var mycket tillväxthämmad och hade förlite fostervatten. Låg inne på sjukhus i 7 veckor innan eftersom dom förväntade att hon skulle komma redan i vecka24. Men som tur är gick det att fördröja med täta kontroller på sjukhus. Nu ligger vi på neonatal och i nuläget mår hon bara bra. Vägde endast 1055 gram när hon föddes, nu har hon börjat gå upp  i vikt, är 2 veckor i dag . Andas självständigt och vi tar ut henne varje dag på magen. Har varit en jobbigt tid innan, men denna tid känns ännu värre. VI går som på nålar och tar en dag i taget. Är så lyckliga att hon mår bra just nu och vi försöker njuta..

läkarna är positiva iallafall, så vi lyssnar på dom .

Hoppas du kan få gå längre!

Hejsan tjejen!
Till att börja med måste jag få säga att det är tråkigt att du haft en så jobbig graviditet, att du börjat läcka fostervatten och fått gå och oroa dig och allt som hör till =(
För att göra dig lite muntrare så är vecka 34 inte speciellt tidigt sett på neonatalavdelningar och barn födda i vecka 34 får sällan ligga i en kuvös och behöver heller inte ofta andningshjälp eller extra värmesäng (det kan ju hända dock måste tilläggas, i och med att det sipprat fostervatten och infektionsrisken ökar pga det). Det som man kan behöva hjälpa till lite med i början är att få igång maten och amning, men det brukar inte ta så lång tid heller, beroendes på hur duktit lilla tjejen/killen är.
Jag hoppas att allting kommer att gå bra för dig
Kram från en Neo-syster.

Hej.. Du är nästan i samma situation som jag var..

Jag hade iofs. prematura värkar fårn vecka 19.
I vecka 27+ fick jag första gången dropp som stoppade förlossningen och dom 2 kortisonsprutorna.
I vecka 31+ stoppades jag igen med dropp.
Där emellan var jag in ca 1gång/vecka och fick bricanylsprutor för att stoppa sammandragningar.
I vecka 33+4 började mitt vatten att sippra.. va just då på resa och fick flyga helikopter till närmaste universitets sjukhus.
Nästa dag fördes jag med ambulans till vårat eget centralsjukhus.
Där fick jag ligga 1 vecka i sängläge, vilket var jätte jobbigt för mej så jag fick åka hem och komma på koll varje dag av blodprov och ctg kurva. I v. 35+4 sattes jag igång då mina värden på infektion hade stigit jag bad om att få ut honom. Efter så många veckor av lidande ville ja få ett lyckligt slut.
Han föddes då i v.35+6 mått: 3200g 47cm.
Så de var ingen liten kille.
Läkarna sprang iväg med honom efter att ja fått honom på magen i någon minut för han var slapp och blå efter en snabb förlossning (57min). Men dom kom tillbaka med honom efter en liten stund och han låg i kuvös bredvid oss i 2 timmar och då fick han komma ut och mådde hur bra som helst. Vi var på vanlig bb avdelning och han solade ett dygn bredvid mej. Ja var ensam i rummer så dom tog in solsängen till mitt rum..:)
Eftre 5 dagar blev vi utskrivna och han är idag en pigg och glad sart 11 mån kille..:)
Hoppas du får gå längre nu och att ni får må bra.
Blev lite långt.:)

Min historia:
www.familjeliv.se/Forum-2-13/m460321.html
Mitt vatten gick i 27+2.

Vår dotter föddes i vecka 33, fick stanna på neo fyra veckor. Fick bl a en infektion som var tvungen att långtidsbehandlas med antibiotika pga resistens. Hon föddes med snitt efter att jag legat inne för havandeskapsförgiftning i två veckor. Mådde bra när hon föddes, behövde kuvös några timmar och CPAP för att hjälpa till med andningen första dygnet. Sen var det enbart värmesäng och sondmatning de kommande veckorna. Hon fick också sola i några omgångar pga sin gulsot, nåt som är väldigt vanligt bland för tidigt födda.

När hon var en vecka gammal fick hon en stafylokockinfektion som var resistent mot vissa antibiotika. Så det blev långtidsbehandling med antibiotika. Ductusöppningen i hjärtat var inte sluten men det behövde inte åtgärdas, när hon var 1 år hade öppningen stängts.

Efter ca en vecka började jag prov-amma men det dröjde ett par veckor innan hon ammade fullt, och då fick vi fara hem. Första månaderna syntes det att hon var för tidigt född, hon var mindre än jämnåriga. Men utvecklingsmässigt har hon aldrig varit "efter", utan snarare tvärtom!

Hoppas verkligen att du får gå ända till v.34, så h*n får utvecklas så mycket det går. Och du, man KAN få möjlighet att få barnet på bröstet en liten stund även efter ett snitt i v.34. Min svägerska fick en dotter i v 32, de lyfte upp henne så att hon fick se dottern och sen bar de ut henne. En stund senare fick pappan bära in dottern till mamman på operation.

Ett gott råd, be om att åtminstone få se h*n när barnet är född, en skymt är värt mycket. Jag fick INTE se min bebis när hon föddes utan hon bars ut direkt och det grämer jag mig över fortfarande, fyra år senare. Att ligga där och inte veta om det blev en han eller hon är hemskt!!!

Hoppas du orkade läsa ända hit...

Oj, var det för att du var så långt gången som dem beslutade att sätta igång dig redan dagen efter? (Istället för att försöka hålla kvar barnet som dem gjort med så många andra)

Va bra att allt blev så bra som det blev