Vad är meningen med livet egentligen?? Varför får vissa all skit??

Oh jag vet exakt hur du känner dig. Kunde varit jag som skrivit det där, vet inte vad man ska göra. Skit efter skit efter skit, så fort jag säger att jag är lycklig och mår bra så händer det något hemskt.

Oj så där känner jag med just nu. Att jag orkar inte vara stark längre. Jag får fasiken kämpa järnet för allt i mitt liv. Min man och jag kan aldrig få saker lätt utan vi måste kämpa i åratal och spendera MASSA pengar.
Känns som livet är orrättvist! Vad har jag gjort för nåt för att gud eller vem det nu är som bestämmer skall straffa oss genom att ALLTID få kämpa.

Känner verkligen med dig!

Hejsan!
Jag och hela min släkt brukar skämta om det att just vi alltid drabbas av dåligheter av alla möjliga slag som tex bla narkomaner, cancer, diabetes, ledvärk, raserad ekonomi, karlar som drar mm mm. Ändå är vi så himla snälla jämnt och finns alltid med stöttande hand till alla som behöver hjälp. Vi är ärliga och har stor empati för andra. Tror att det kanske bara är så att pga allt man genomgått så har man fått mer empati för andra och på så vis drar man sig till andra med "olyckor" och så blir man själv indragen. Om man aldrig lärt sig vara så extremt snäll så hade man inte sett så mkt och på så vis inte heller blivit indragen i en massa skit.... luddigt? Men kanske kan vara en peppning ändå...

Tro på dig själv, sluta vara så extremt hjälpsam mot alla andra och bli lite mer ego!!! Det är ända rådet jag kan ge.

Om det är någon tröst så har jag varit där ni är!
Man kommer ur det även om det är j*vligt jobbigt.
Det finns en anledning till allt som händer. Även om man har svårt att se den
när man är mitt i alltihop.

Stor kram..

Hmmm Kalle, när man försökt att bli gravid i hur många år som helst är anledningen då att man kanske inte skall ha barn?

Visst jag vet att det finns folk som har det värre än en själv, det finns det alltid MEN det är svårt att se det när man själv är mitt upp i allt som du oxå skrev.

Jag är inte religös på något sätt.
Men jag ÄR övertygad om att allt som händer, händer av en anledning!!

Har haft anlednig att blicka bakåt ett tag här nu och då förstår jag bättre varför allt h-vete
har "drabbat" mig.

Vet inte hur länge du har kämpat för att bli gravid.
Troligtvis finns det en anledning till varför du inte blir gravid.
Känner du dig mycket stressad?

Är det någon som har "lurat" i dig att om man inte har man och barn, volvo och hund innan man är 35 så är det kört?

Kan det vara så att du är för stressad och "måste" bli gravid nu för att hinna allt så att kroppen helt enkelt säger i från? Psyket spelar stor roll.

Pappan i sammanhanget kan också bli stressad av att räknar dagar till ÄL, Köper hem massor av gravtester, testar om inte mensen har kommit klockan fem den dagen den ska osv. (Har en kompis som har hållit på så..)
Blir han stressad och får prestationsångets så presterar han sämre simmare =)
(som sagt min kompis har informerat mig =)

Att andra har det värre kan man väl få skita i ibland tycker jag.
Det är bra att ha deppar dagar också. Man kan inte ha sitt happyface på hela tiden.
Jag försökte, det höll på att sluta i katastrof.

Stor Kram till dig
En till.

tack för era svar, "skönt" att man inte är ensam iallafall

När man hamnar här, då man gett upp, det känns som hela ens livssyn har rubbats på något sätt. Jag kan ärligt säga att enda anledningen att jag fortfarande lever, det är för att jag kämpar för ANDRAS skull. Hade jag själv fått välja så hade jag avslutat detta livet för länge sedan.

Jag vet att alla känner så här när man är mitt uppe i en kris, men jag kan ärligt talat inte se någon period i mitt liv som INTE varit kris, det är det ena efter det andra. Det är så himla orättvist och vad jag än gör så kan jag inte göra något åt saken. jag kan kämpa hur mycket jag vill, men det kommer inte ändra något.

Ett av mina problem är som anonym att jag inte kan få egna barn. Det tog tid men till slut vande jag mig vid tanken och tänkte att det kanske var meningen att jag skulle hjälpa ett annat barn genom att adoptera.
Då kom nästa smäll och jag sitter nu med en kronisk sjukdom som fullständigt förstör mitt liv. Och det är inte så lätt att få adoptera under dom premisserna. Sen kommer vänner med barn och säger "Barn är verkligen meningen med livet!"
Jättefint, men det innebär ju också att mitt liv aldrig kommer att ha någon mening då ju.. Och det har dom ju rätt i också..

Alla mina planer går åt helvete. Det känns som ett skämt alltihopa. "kämpa du men du kommer ändå aldrig att lyckas" - så känns det verkligen..

Kalle17 - Kanske är det så ändå, att allt händer för en anledning. Har också kunnat se dessa anledningar många gånger i efterhand. Men samtidigt kan jag också tänka att varför förväntas det alltid vara det rätta att kämpa? Kan det aldrig vara meningen att man SKA ge upp, för man kanske inte ÄR menad att leva detta livet? Allt dåligt som händer kanske är för att få en att inse det? Iallafall när det bara händer dåliga saker om och om igen..

Oj vad djupt jag känner att detta kan bli. För nu kommer vi helt plötsligt in på "religon och livsåskådning"

Jag har som du lagom hunnit resa mig innan nästa smäll kommer,  Lagom tagit mig upp ur skosulorna innan det var dags för nästa resa neråt. Så vi är nog ganska lika du och jag.

Sista gången jag var nere ordentligt så funderade jag på att ta livet av mig.
Så seriöst att jag hade skrivit klart alla brev, komponerat min egen begravning (för att mamma skulle slippa) och så vidare. Det här är över tio år sedan.

Nu under min sista "resa" när jag har "granskat" vem jag är och varför jag är här...
Livskris..näe bara lite funderingar jag hade. Jag kom fram till detta..

Mobbningen i småskolan gjorde mig stark att klara kris nr 1, kris nr 1 gjorde mig starkare för att klara kris nr 2 osv

Som svar på dina frågor så tror jag och nu kommer "religons" biten.
Jag tror att vi lever flera gånger, att vi är här för att lära oss någonting. Att vi har någon form av livsplan osv..

Jag har verkligen sökt efter information och tagit lite från alla håll och kanter för att hitta det som passar mig och skapat mig en egen religon.

Sedan såg jag dokumentären om AMBRES och där fick jag massor av svar.

Känner att detta blir långt och komplicerat.
Men den som vill får använda min inbox.
Jag LOVAR att inte avslöja vem eller vilka ni är.
Det som skrivs till mig läcker inte ut!!

Angående Barnlöshet så finns ett bra forum som enbart handlar om detta ämne.
barnloshet.ifokus.se/

Kalle17 - Gör också lite så, skapar min egen religion Jag tror också att man har flera liv, men jag ser nog allt detta som händer nu som straff för att jag kanske varit en dålig person tidigare kanske. Det känns tufft för mig eftersom jag tror att jag ska få gott i mitt liv om jag gör goda saker, men istället får jag skit för allt det goda jag gör. Detta har väl rubbat min "tro" på saker och ting.

Jag kan se att jag har blivit starkare av allt jag gått igenom, men jag har också gått från att vara en överdrivet empatiskt person till en bitter person med cyniskt sätt att se på saker. Visst är jag också mindre naiv nu vilket kanske är positivt på sitt sätt, men jag gillade att vara den som trodde gott om alla, även om de framstod som hemska personer. Gillade att vara empatisk osv. Så antar att jag inte gillar personen jag blivit, även om jag anser mig vara ganska stark.

Är Ambres en person eller? försökte googla lite för jag blev lite nyfikebn