Jag har träffat en annan man... hjälp mig!!

jag anser att du är otrogen redan, även om du inte har haft sex så har ni hållit handen och han har fått pussat dig.

undrar varför man i ena stunden planerar bröllop och sen tillåter sig att träffa en annan man? det är ju att verkligen förvilla din sambo. berätta vad du gjort, så får du se om din sambo ens vill ha dig.

Visst att detta skulle komma..

Jo visst är jag otrogen på ett sätt redan, men allt är inte svart eller vitt jämt.

Eftersom du har känslorna som du beskriver måste det betyda att din nuvarande kanske inte betyder lika mycket för dig längre..
ibland är det så, men det måste man acceptera. Du har ju tillåtit dig själv att träffa en annan, och ni har ju inte bara setts en gång. Där har du svaret. Du älskar inte din nuvarande längre på samma sätt,

Ni kanske ska prata om hur du känner, om du verkligen vill försöka ärlig med din nuvarande så gå honom intee bakom ryggen som du gör nu.
Prata vad du vill, och hur du vill ha det! Vad säger han då!? och du måste sluta träffa den andra mannen, annars kan det leda till stora problem

Snälla, bestäm dig för hur du vill ha det INNAN du gör någonting. Var rakt mot din sambo och den andra killen med hur du känner.
Tänk också ett steg längre...hur skulle det bli med ett förhållande med den här andra killen? Är det bara en förälskelse eller skulle det kunna bli något mer. Älskar du din sambo, så tycker jag att du verkligen ska tänka efter innan. Det är alla värda.

Du lever i som små många av oss andra i en vardag, lite halvtrist så där, men ändå okej. det är normalt att bli förälskad i någon annan när ens eget förhållande övergått i slentriad. Tycker inte du ska kasta bort ditt liv med din sambo, han är-efter så många år-värd att kämpa för. Kan ni inte åka bort? Jag och min man tog en weekend till Paris förra året, en riktig nytändning.

Man behöver rå om varandra annars dör kärleken, jättelätt sagt men oj vad sant!

Tack... precis så känns det.
Jag kan säga att jag har levt i en bebisbubbla så länge nu, först tog det flera år att få till barnen, men utredningar, IVF och pergo. Så de senaste 5-6 åren har verkligen bara handlat om barn. Jag är fortfarande mammaledig, men har kommit ut och jobbat lite extra, och det har öppnat en annan värld för mig. Jag vill inte vara den här hemmamaman längre. Jag har hela tiden kännt att "loppet är kört för mig" jag ligger längst ner på attraktivskalan (okej jag har gått ner 20kg sen i höstas, men min hjärna hänger inte med på det tror jag) Men så är inte fallet verkar det som (nu är det inte så att jag fastnar för första bästa) Vet inte vart jag vill komma.. men jag vill nog inte ha det såhär.

Jag har varit i nästan samma situation. Sambo med en man sedan flera år, varit tillsammans i 6 år, förlovade och funderade på att gifta oss. Planerade barn tillsammans.
Det var något som inte stämde men jag kunde inte sätta fingret på det, trodde att allt var jättebra, att jag inte kunde få det bättre. En kväll när jag var ute med en vän träffade jag någon annan, gick hem med honom, och dagen efter kände jag att jag inte skulle kunna ljuga för min sambo om saken.
Min vän sa att jag själv fick välja om jag ville hålla tyst, min sambo skulle aldrig få veta om jag inte sa något. Han känner inte min vän och detta hände i en annan stad där i princip ingen känner mig.
Men vet du vad? Jag kunde inte. Jag kunde inte undanhålla min sambo det här, så jag gick hem och berättade. Han gick, rakt av, bara gick ut genom dörren och lämnade allt.
Idag ser jag alla de fel vi hade i vårt förhållande, allt som saknades, och det enda jag ångrar är att jag inte gjorde slut på ett rättvist sätt. Jag ångrar inte att jag träffade den nya mannen, för vi har det underbart tillsammans.

Anser också att du varit otrogen. Det här är ju värre än om du skulle ha ett ONS med någon.

Sen det här med att han bekräftar dig, att han har så storslagna planer för framtiden (fritid, resor etc.) Hade inte du och din man det när ni träffades? Det är lätt att fastna i vardagstristessen. Bara för att han bekräftar dig nu och allt är rosenskimrande och ni är kära så tappar ni också förälskelsen snart. Sedan kanske du är tillbaka i den trista vardagen, fast med en ny man. Är det värt det?

Jag har försökt att prata med honom länge. Men det sker ingen förändring, (inte för att allt ska bli som jag önskar) men jag vill känna mig nöjd med tillvaron.

Just nu så är jag så kär att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag vet att jag måste sluta träffa honom, men jag har inte diciplin till detta.
Jag måste ta reda på om detta är äkta eller nåt för stunden. Men självklart ska jag berätta om detta för min sambo, så att han får ta ställing själv. Men det känns för tidigt nu.

Jag skulle aldrig göra detta. Har alltid sett ner på människor som är otrogna, men nu står jag här själv, och det är inte så jävla lätt!