Hej! Jag har inga bilder att dela med mig av, min mage ser aldrig dagens ljus...
Och den skulle aldrig få för sig att bli förevigad på bild! Hua!
Jag var "normal" enligt mig, var 1,73 och vägde 63 kg. Jag vill ha lite kurvor, så att man ser ut som en kvinna, men jag var verkligen inte tjock eller stor. Sen fick jag ett barn... Det som då hände var att allt åkte ner en våning. Bröst, rumpa, lår, mage. Det hade åkt ner till källaren, helt enkelt. Inga bristningar, men hängigt.
Sen väntade jag nästa barn, 2,5 år senare. Jag gick upp 22 kg och svullnade upp rejält. Bristningarna spred sig över magen (kolla i galleriet) och det mesta av min vikt satte sig på magen. Bebis på 4,425 kg kom ut och lämnade kvar ett tält...
Bristningnarna ser inte kloka ut. Nu ett år efter förlossningen har jag gått ner all vikt, men HUDEN är hemsk. Den kommer aldrig bli lika tajt som den en gång var, den kommer för alltid hänga. Spänsten har helt gått ur huden på magen. Brösten hänger ännu mer och bristningarna på dem sträcker sig så långt upp att man ser dem i uringade tröjor...
Röven är så hängig och fläskig att barnen skrattar när man går framför dem, för det ser så roligt ut...
Och magen, ja magen ser ut som en urblåst ballong nästan. Den hänger och är jätteskrynklig. Skrynklig för att bristningarna inte "slätar ut" sig, precis. De kommer ju alltid vara där och se hemska ut.
Så ser jag ut och jag fyllde 25 i onsdags............ Så kul var det! 