Min familj har övergett mig :(

Men!!Du måste ju ha stöd!! Hoppas deras chock släpper snart och att de tar sitt förnuft till fånga. Kan din syster stötta dig?? Har du bra vänner som kan hjälpa dig? Vart får du bo nu då?? Hoppas allt löser sig! Tänker på dig!

Men oj. Fy vad jobbigt, stackars dig! Jag antar att dina föräldrar är chockade över graviditeten och så överreagerar de. Hoppas de ändrar sig! Kan du bo hos din kille så länge?

Kram till dig

Men kära nån! Så får man inte bete sig som familj, hela vitsen är att man ALLTID är välkommen hur dumt man än betett sig!

Har du ingen annan familj i närheten? Mostrar, farföräldrar..?
eller nån kompis familj där du känner dig hemma och där du kan känna dig välkommen?
Familj hänger inte så mycket på blodsband när det kommer till kritan, utan är de som alltid ställer upp och alltid välkomnar en, hur jobbigt läget än är.

Dina föräldrar lugnar säkert ner sig så småningom, även om det inte är så mycket till tröst just nu. Men försök att inte lägga all energi på dem - de är inte mottagliga för tillfället, de är för upprörda för det. Ägna dig istället åt att hitta nåt annat ställe där du känner dig trygg och kan landa lite. Nånstans där du kan samla kraft.

*kramar om*

Förstår dina föräldrar fullständigt!!! Jag hade gjort som dom!

Det låter som att dom är kraftigt chockade... när jag kom hem som 19-åring och sa att jag skulle gifta mig med min pojkvän tre veckor senare, pratade inte mina föräldrar med mig på en vecka. Det var ju en mildare händelse och därför en mildare reaktion, så jag kan förstå om dina föräldrar reagerar som dom gör... ge dom lite tid att smälta det här. Har du någnstans att ta vägen? Hur är relationen till barnets pappa? Ska du behålla barnet?

Jösses!! Don har ju faktiskt ansvar för dig tills du fyllt 18!! Hur kan dom göra så?? Hoppas allt löser sig till det bästa!

inte för att låta pesimistisk men förmodligen kommer din kille dra också om du väljer att behålla ungen

Jag hade inte heller något vidare kontakt eller ingen kontakt alls med min mamma under flera år.
Men när jag kom hem från BB med vår dotter så fick jag ett telefonsamtal av henne.
Att hon ville komma och hälsa på sitt barnbarn och att vi skulle börja lära känna varadra på nytt.
Nu har det gåt drygt 1,5 år och vi pratar regelbundet med varadra, vi träffas så ofta vi kan.
Så håll hårt i blivande pappan så du inte behöver bli ensamstående mamma så ska du se att allt kommer fixa sig.
Din familj kommer ta kontakt med dig sedan när allt lagt sig.
Låt dom bara vara och stäng inte ut dom den dagen dom tar kontakt!
Lycka till!