2-års trots - Är detta normalt? Går alla verkligen igenom detta?

Hej!
Jag kämpar själv med min sons raseriutbrott men en sak som jag har upptäckt är att han får utbrotten bra mycket lättare om han är hungrig. Därför försöker jag undvika att han får lågt blodsocker och då kan det gå bra faktiskt. Man måste försöka ligga före bara, för man kan ju inte få barnet att äta något när raseriutbrottet redan har kommit...

Lycka till!

Jag har en likadan 2,5 åring hemma, bara skrik o gap. Det är nog en utvecklingsfas, jag låter han bara vara när han får sina utbrott, men gör han något elakt så säger jag till eller säger bara en gång nej om han t ex tjatar om saft och jag sagt nej inte nu. Sen blir han förstås arg men det går över efter ca 5 minuter, sen kanske det dröjer 30 minuter när nästa kommer. Hoppas det går över fort, någon som vet????

Det är en fas och Det går över (tills nästa omgång ) Tänk på att din tjej kommer att komma ur som en mycket starkare person efter det här! Ett tips är att köpa "Trotsboken" den är superbra, man slipper känna sig ensam om dessa saker iaf Sen vad man kan göra är otroligt individuellt... Våran dotter som nu är fyra, har haft såna här perioder vid 2, 3 och nu när hon snart fyller fyra... Värst var det nog vid tre, men det är olika. När hon blir så där attans arg så det enda jag kan göra är att lämna henne ifred, prat går inte, bön, mutor är uteslutet... Sen går oftast ilskan över i ledsenhet och det är där jag kommer in i bilden, hon har rasat färdigt och behöver mig och få känna sig ompysslad lite...

Jag tänker svara något du kanske inte vill få till svar. Du stängde in ditt barn i sitt rum, nedtryckt i sin säg och sedan skriver du att HON är trotsig... Ser du inget motsägelsefullt i det? Varför har du rätt att frihetsberöva henne (och troligen kränka) henne på så sätt? DU må vara trött, men gör det verkligen det mer rätt?

Jag tycker du borde fundera på varför hon gör annat än du vill. Hon vill uppenbarligen andra ting, det är inte att trotts utan att utveklas,. Hon försöker lära känna världen!
Kan tipsa om jesper juuls "ditt kompetenta barn"

Grejen är bara den att i bland är det faktiskt bättre att stänga dörren och gå därifrån en stund i stället för själv bli arg. Som mamma till två ganska små barn är det mycket man skall orka med och en trotsig två-åring som säkert oxå är otroligt frustrerad pga att hon har svårt att visa vad hon vill eftersom talet är lite sent är inte helt enkelt. Har man fått stänga dörren om sig en liten stund kan komma ut med nya krafter och säkert hunnit tänka över situationen bättre oxå. Jag vet att barn är otroligt kompetenta och förstår mycket mer än vad man någonsin anar, men som mamma är man inte alltid pedagogisk!

TS: Jag vet hur du har det, jag har precis två år mellan mina tjejer och här här det fullt ös på trotspunkten. Min lilla är två och den stora fyra, två-åringen är oxå sen med talet men visar otroligt tydligt med kroppen för det mesta. Hon har ett otroligt temperament och slänger sig på golvet och skriker när det inte blir som hon har tänkt sig. Fyra-åringen låter som en miniatyr-tonåring i tonläget och förhandlar friskt i diskussioner. Det positiva med trotset är som någon annan skrev att barnen kommer starkare ur den perioden, det är utvecklande för dem men otroligt påfrestande som förälder. Trotset kommer att lugna sig, det bästa du kan gör är att bekräfta henne i hennes känslor. I stället för nej så säg: "jag förstår att du vill....... men just nu kan vi inte det" I bland funkar det och i bland blir dom arga ändå.
Lycka Till!!

Visst är 2-årsåldern en härlig ålder

Har en 2- åring hemma som med får totala raseriutbrott när inte allting sker på hans vilja.
Det jag märkt är att han är ännu värre när han är trött o hungrig. Försöker därav välja mina fighter samt verkligen se till att han sover middag den tid han behöver.

Kan du inte ta för vana att lägga henne i vagnen o gå en runda när det är vildax? Lillasyskonet kanske även sover då (om du har syskonvagn).

När det gäller saker som kasta på golvet o dra i håret försöker jag stället göra det "positivt" - klappa på mors hår istället annars gör det ont på mor mm lägg maten här på din tallrik - den vill inte vara på golvet osv...

Jag har inte ett enda gott råd att ge, jag tycker bara det är skönt (?? varför är vi funtade så??) att höra att jag inte är ensam med en 2-åring med GIGANTISKT humör.

nej, ibland hjälper ingenting o man känner att humöret är på väg att ta slut, då vill man bara slippa höra gnället.
ibland känner jag att det finns inget jag kan göra för att få min son att må bra. Han skriker och jag känner ibland hur dåligt han mår. Att bara finnas till, med kramar och mjuka ord. försöka förstå är mina råd, även om jag inte alltid följer dem.

Ha! Du stänger in ditt barn ensam i ett rum utan att hon kan ta sig ut?! och sedan undrar du varför barnet beter sig underligt??

Min son har iofs haft väldigt lindrigt med trots hittills men då det hänt så har jags att mig ner och sagt vad som gäller och varför och att så har jag bestämt. Om han varit typ ute så har jag sagt att antingen så slutar du nu eller så kommer jag att bära in dig. Och sen har jag burit in honom och låtit honom sittai hallen tills han lugnat sig. Jag har varit dit med jämna mellanrum och frågat hur det är. Om han bara skrikit har jag sagt att jag hör att du är arg men jag kan inte hjälpa dig med det. Och sen har han fått skrika av sig. TIll sist går det över av sig självt. Att hålla fast etc hjälper inte och jag vill inte lämna honom ensam eller instängd. Utan jag finns i bakgrunden men han får vråla av sig på egen hand. Funkat ganska bra faktiskt.
Lycka till!