Hej, jag fick reda på att jag hade MRSA genom att dom gjorde ett test när jag bytte barnmorska och fick alltså beskedet när jag var mitt i min graviditet. Saken blev inte bättre av att jag fick jätte dålig information först och dom skötte det jätte dåligt, kännde mig helt pest smittad och fick ingen info om vad som skulle kunna hända min bäbis. Det slutade med att jag bytte till privat banmorska som var mer insatt och som kunde lägga "problemet" på rätt nivå. Som MRSA bärare får man bara föda på stora sjukhus som har en smittskydds avdelning, jag valde att föda på östra i göteborg och kontaktade dom och fick info om vad som skulle hända. Efter att tex ha läst detta forum var man ju lite nervös för hur man skulle bli bemött. Men jag måste säga att på östra skötte dom detta jätte bra, inga plast rockar och munskydd. Man får bara ett eget rum hela tiden som dom kan tvätta efteråt. Mitt vatten gick redan i vecka 30 vilket innebar att jag fick visstas jätte länge på skukhus för säkerhets skull. MIn bäbis ville inte ut först, så jag låg i tre veckor på smittskydds avdelningen innan hon hamnade på neonatal. Det var inga problem på neonatal heller, hon fick eget rum och de flesta i personalen var jätte avslappnade kring MRSA grejen. Det är inget som säger att bäbisen kommer att ha MRSA när den föds men man "tar hand om den" som om den har det eftersom mamman har det och är med hela tiden. SEn träffar man på folk i vården då och då som inte har koll och man märker att dom lir lite rädda, men man får bara komma över det själv. Dom testade min dotter säkert 10 gånger dom första två månaderna och hon hade INTE blivit smittad. Min pojkvänn är också testad en massa gånger och har INTE blivit smittad. Själv har bakteriena försvunnit på mig både på huden och i näsan. Är bara bärare i svalget nu, dvs bakterierna kan försvinna av sig självt. Och verkar ju inte vara jätte smittsamma. Jag har förmodligen fått min MRSA på ett sjukhus i chile. Vi berättad för våra kompisar om MRSAn när jag låg inne och väntade och alla tog det jätte bra. Dom flesta tog med sina barn och kom och hälsade på på smittskydds avdelningen. Nu när man levt med det här ett tag, min dotter är ett år så är det faktiskt inget jätte problem. Det smittar främst på sjukhus och jag försöker ta så stort ansvar för det här som jag kan med hygien osv. Men när det gäller min dotter så tänker jag inte på det alls. Jag måste kunna vara med henne utan att tänka på att jag kan smitta henne, och blir hon smittad så blir hon. Jag vill ju kunna pussa på henne osv. Jag tror att hon skulle må sämre om hon alldrig fick den rätta närheten som barn, än om hon fick MRSA.
