Hejsan!
Jag ska få barn i Juli och det är tänkt att jag ska vara ensam på förlossningen. Är det nån mer som ska vara det eller som har varit det och vill berätta hur det var?
Jag tycker det känns lite skrämmande men ändå inte på nåt konstigt sätt.
Jag tänkte föda ensam, men när det var dags ringde jag min mamma som var med och glad är jag för det idag.. man kommer nästan inte ihåg någonting efteråt och jag älskar att "älta" min förlossning 
Är det någon speciell anledning varför du inte vill ha någon med?
Jag kommer sannolikt vara ensam. Min mamma bor flera timmar härifrån och det gick fort förra gången. Fast helt ensam...det finns ju underbara USK och BM. Det kanske går jättesnabbt den här gången så det blir hemma i hallen, då blir det ju ensamt såklart...
Tycker inte det är ssk skrämmande!
Jag hade mamma med mig första förlossningen och det var helt underbart att ha med henne. Så om du har bra kontakt med din mamma och hon har möjlighet att vara med så rekomenderar jag verkligen att ha med henne.
jag och pappan till barnet är inte tillsammans längre så det känns helt fel att ha honom där, det var inte alls meningen att vi skulle ha barn, jag har 2 barn sen innan med en annan kille.
Jag har tänkt om jag skulle ha min syster med, för vi står varann jätte nära, men det är ändå nåt som tar emot när jag tänker på det.
Usch jag vet inte hur jag ska göra.
När jag födde mina andra barn så märkte jag inte av att pappan var med inne i rummet, så det känns som att jag ska kunna fixa det själv, men som du säger så komer man inte riktigt ihåg allt så jag kanske kände av att han var där ändå men inte tänkte på det.
Han har erbjudit sig att vara med på den här förlossningen också, vi var tillsammans 12 år innan vi gjorde slut, skulle ju vara skönt att ha honom där, men tror det skulle kännas jätte skumt när det inte är hans barn, oj oj vad jag funderar nu, sorry att det blev så långt
Emre o Leo skrev 2008-06-10 13:57:52 följande:
Men om han erbjuder sig att vara med så är det ju för DIN skull! Låter jättegulligt! Tänk på vad som skulle kännas tryggast för dig. Även om du inte riktigt märker att han är där, kanske det är en fördel i alla fall. Eller din syster.
Sedan kan det vara bra att ha med någon som du kan köra ut utan att de tar illa upp.
Pappan till min etta var med ett tag för att han ville och för att jag hade lovat. Var egentligen inte överförtjust i det, men när jag väl låg där hade det kunnat vara 20 pers till utan att jag hade tänkt på det. Han gjorde ingen nytta men förstörde inte någonting heller. Och jag hade gjort mycket klart innan att man vet inte hur man reagerar, så om jag skulle köra ut honom var det bara att acceptera utan diskussion.
Det fungerade bra.
Emre o Leo skrev 2008-06-10 14:02:47 följande:
Jag var ensam när jag skulle föda för pappan och jag hade separerat och läget var sånt att jag absolut inte ville ha honom där...hade nog klubbat ner honom med ungen halvvägs ute om han hade dykt upp...hihi!
Jag hade istället en av mina bästa väninnor med mig, det hade vi bestämt långt innan. Det som var bra med det var att hon själv hade fött barn innan så hon hade ju en susning om hur man kan bli. Sen kändes det bra också för att jag visste att även om jag skulle bli helt bortkollrad eller medtagen och kanske inte hänga med i svängen riktigt vid förlossningen, så hade vi pratat så mycket innan om hur jag ville ha det på min förlossning, så att jag visste att är jag dimmig så ser hon till mitt bästa och kan se till att jag får det så som jag ville ha det ändå. Funkade jättebra för mig och är så tacksam att hon var där! =)