Jag kan förstå om man känner efter lite extra och kan känna lite mensvärk, känna sig mer hungrig, ha ont i huvudet, vara trött osv. Men de "riktiga" fysiska tecknen som rikliga flytningar, ömma bröst, rejäl molvärk osv... Hur är det med dem? Kan man bli så skengravid så kroppen kan framställa dessa symtom? Tycker det verkar smått otroligt att psyket kan få kroppen att bete sig som vid en riktig graviditet.
Men är det inte bara så att man tolkar vanlig mens symtom som graviditestymtom när man vill bli gravid, det är ju nästan samma symtom på båda... När man inte försöker att bli gravid så har man ung samma symtom, men man tänker inte så mkt på det
jag blev det, tilloch med BM tog flera test för att vara säker. jag kräktes till och med av kaffe som jag i vanliga fall älskar... och gick upp 5 kg på 6v. Helt sjukt. det var när jag slutade med psprutan
Ja du, det verkar som att tanken är rätt stark, speciellt hos de som hänger på FL 
Men många ggr tror jag att det är "symtom" som fanns varje månad men inte lagts märke till, sen när försöken börjar så minns man inte att det alltid varit så.
Flytn., ömma bröst och molvärk är ju valiga symtom innan mens, inte nödvändigtvis graviditetstecken. Det är rätt ovanligt att ha symtom som en del har i v 2-3, men allt går visst med rätt vilja 
Jag är nog mest förundrad över att psyket kan påverka fysiken så himla mkt. 
Men ingen av er vet om det är så att säga, testat, att kroppen kan ställa om sig och tro att den är gravid? Svårt att skriva vad jag menar, men ni förstår nog.
Att människan kan tro saker som sen inte visar sig stämma, det förvånar mig inte. Är mer fascinerad av det fysiska, om man bortser från tanken som ofta styr människan.
Alltså. det finns något som heter skengravid men är inte särskilt vanligt.
Det finns ju ofostrig graviditet. Då tillbakbildas fostret och "försvinner" medan kroppen fortfarande tror att den är gravid. En vän fick det, upptäcktes typ i v 16-17 då kroppen tillslut fick missfall. Vid senare undersökning hade inget foster funnits på många veckor. Kroppen fattade inte det utan hon hade gravidmage och stora bröst.
Är det inte så att en gravidiet över huvud taget är väldigt psykisk. Jag lyckades nämligen med konsten att vara gravid men inte veta om det förrän förlossningsdatum. Kompisar har påpekat att jag inte vaggade, dottern låg väldigt långt in så jag hade inte "enorm" gavidmage och väldigt få problem genom graviditeten. De få där var hade jag andra "bra" förklaringar på. Så, som sagt, det måste vara väldigt psykiskt, vilket som!
Anonym (meira) skrev 2008-06-10 20:53:53 följande:
Min mamma har varit skengravid på riktigt, men det är otroligt ovanligt! Hon kände sig gravid, testade positivt på grav-test hemma (nu är ju detta 30 år sedan, så kvaliteten på dagens grav-test är kanske bättre..??) och när hon kom in till BM för ultraljud så fanns där ingen bebbe!! (Och inga "rester" efter bebis heller, och hon hade ej haft blödningar) Konstigt vad kroppen kan ställa till med... personligen tror jag att det är rent kroppsligt med "äkta" skengraviditet, och att psyket inte påverkar detta.. men jag vet inte!
Säkerligen! Och hormoner är ju hormoner, föränderliga. Bara för att det "alltid" har varit så, så behöver det ju inte vara ngn standard egentligen.
Oj!
Jag är nog inne på samma linje som du. Att om man verkligen är skengravid så sköter kroppen sitt oavsett hur tankegångarna går och var viljan står. Smågrejer som flytningar osv kan man ju alltid analysera sönder men när brösten verkligen förändras och magen växer, då börjar iaf jag tro att det handlar om helt separata grejer.
Anonym (mimi) skrev 2008-06-10 21:30:43 följande:
Jag har nu googlat på skengraviditet av nyfikenhet, men hittar inget om att man kan vara skengravid trots positivt på grav-test. Lite skumt ändå... Men mamma hävdar med bestämdhet att det var så det var! Hon skulle aldrig någonsin ljuga, men möjligtvis kanske minnet sviker henne... Eller att det var fel på grav-testet, eller nåt. Ja, det får vi aldrig veta =) Ville bara dela med mig av hennes erfarenhet.