Någon mer som kräks för att dämpa ångest?

Nej jag har aldrig medvetet kräkts för att dämpa ångest, men ibland har jag kräkts för att ångesten själv framkallat kräkning p.g.a kramp.

Ah ok. Vadå kramp i magen eller i bröstet? Jag får sånt tryck över bröstet så det känns att jag måste kräkas för att få luft... låter helt galet kanske? eller låter det som en normal reaktion på ångest?

Anonym (ts) skrev 2008-06-11 00:22:45 följande:

Ofta i bröstet men ibland strålar det liksom ner i magen.
Ibland ligger jag "dubbelvikt" på golvet och känner det som att jag ska dö.
Det är ofta såna gånger som kroppen reagerar med att kräkas för att den känner att den inte får luft.
MEn jag framkallar det inte själv

Jag har också haft det likadant, kan fortfarande hända ibland. Började med att jag skar mig, sen när inte det hjälpte längre så började jag med att kräkas, så är nog samma anledning som att man skär sig, att man vill bevisa för sig själv att man finns. Antideppressiva tar bort min ångest ganska bra, men annars vet jag inte vad som hjälper faktiskt. Har inte terapeuten något råd till dig? Inte kul att gå och känna att man kan få återfall när som helst!

För mig var det tvärtom - började med kräkning - fortsatte med att skära mig - tillbaka till kräkning...
Min psykolog är fantastisk, en av de klokaste jag träffat och jag har fått mycket bra råd från henne, men problemet är ju att hon ändå inte kan förstå riktigt - tror jag i alla fall.

Jag tycker det är så svårt att prata om VAD jag känner och HUR jag känner - förklarar det som i texten ovan att jag får sån ångest att jag inte ser något alternativ.

Hon har däremot aldrig föreslagit antidepressiva, undra varför.... jag har haft stark ångest till och från under de tre åren jag träffat henne, men de kanske främst hjälper mot depression? Får man det från psykolog eller från läkare? Kanske ska föreslå det, för jag orkar inte må piss längre faktiskt...

Vet precis vad du menar, känt likadant i flera år och fortfarande fram o tillbaka. Men sen jag blev gravid är det väldigt sällan.
Tycker det är konstigt att hon inte har föreslagit antideppressiva, men är antagligen för att hon inte får skriva ut det. Ring och boka tid hos en läkare och berätta hur du mår, även om det är svårt och börja med en liten dos bara så att du kan ta itu med det du behöver ta itu med inom dig utan att må dåligt hela tiden. För mår man dåligt nästan jämt så kan man verkligen inte ta itu med nånting!
Finns olika tabletter, finns tabletter mot ångest, panikångest, deppression och allt sånt. De flesta är nog en blandning mot lite olika av psykisk ohälsa. Jag har deppression, ångest och panikångest och äter en sort som ska hjälpa mot allt det. Det tråkiga är att det är ganska lång tid från man börjar ta dom innan de börjar verka, så tycker du ska ta upp det med din terapeuft såfort som möjligt isf så att du kan börja.
Vet ju att det finns tablettmotståndare därute med, men kan säga att jag har inte haft några problem med tabletterna överhuvudtaget efter dom börjat verka (ungefär tre månader). Innan kan man ha lite biverkningar, men brukar inte vara så farligt och biverkningar kan man få av alla tabletter.
Och mår du såhär dåligt så är du ju antagligen deprimerad också, så antidepp kanske är en bra ide då.
Finns sorter man kan ta både när man är gravid och ammar, om det är så att du är det eller gör det.

ok, tack för tips. ska fråga henne i veckan vad hon tycker.
Jag mådde strålande när jag var gravid, trodde att varenda liten deppighet i min kropp var borta för alltid, men tre månader efter förlossningen kom det vidriga ångestmolandet krypande. Hoppas du slipper för resten av livet, lycka till!