Orka leva med en känslokall sambo?

Detta känns väldigt komplicerat men jag försöker på iallafall en förklaring.
Har levt ihop med en och samma sambo i snart 5 års tid.
Tillsammans har vi även en dotter på 2 år.

Vi har i periodvis ofta haft en stormigt förhållande men jag har alltid haft som regel att inte bråka inför vårt barn medan sambon tycker annorlunda.
Han säger att "vi ju inte har något att disskutera som inte angår barnet"
Men barnet vårat är ju bara 2 år och förstår ju inte när pappa blir arg och höjer rösten och mamma gråter så jag avskyr det.

Har ganska nyligen kommit till insikt hur pass känslokall person jag egentligen lever med för han har nyligen erkänt för mig att det inte berör honom det minsta när jag gråter och är ledsen för saker han säger..han påstår att han är "härdad".
Sedan har det ju faktikt också kommit fram att han har noll empati eller medlidande för andra människor än sig själv och där säger han att han har "nog med problem själv och inte plats för andras problem"
Jag är raka motsatsen.
Bryr mig om allt och alla och skräms därför av hans sätt att vara.

har ju alltid vetat att han inte är speciellt omtänksam eller så men ändå känns det som om jag hela tiden vägrat tänka på det, förens nyligen.
Vet inte om jag orkar med det längre.
Jag måste be om kramar o pussar..
Gråter jag och är ledsen får jag göra det på egen hand.
Han säger även saker ofta som sårar mig.
"Är så less på att ha en så idiotisk sambo som aldrig kan tänka ordentligt" eller "du är en jä*la gnällkärring"
och visst är jag medveten om att jag kanske inte är så positiv person.

är sjukskriven för panikångest, depression och lider av kronisk migrän vilket inte gör livet lättare för någon av oss.
Jag känner att jag helt enkelt inte vet längre om jag skulle må bättre med eller utan honom i min vardag.
Det svåra är dock att jag är hundra procent säker på att jag älskar honom men orken har trytit hos mig.

Vad ska man göra?
Vi har pratat om att gå på familjerådgivning, eller jag har krävt det och han har väl tveksamt sagt ett ja.

Fler som har det såhär?
Är tacksam för alla svar och råd jag kan få.