Vad har umgängesföräldern för skyldigheter?Oerhört långt men hoppas någon orkar läsa.

Jag är medveten att en del kommer missförstå (en del frivilligt för det är ju trots allt FL vi sitter vid) men jag ska försöka vara så tydlig som möjligt för att ni ska få bilden rätt.

Jag är tillsammans med en kille som har 3 barn sen innan (med en kvinna som han var gift med i många år och separerade från då han fick veta att hon var otrogen mot honom med alla möjliga och även det hade hållt på i många år).
Vid en tidpunkt hade hon boendet och han varannan helg. Sen blev hon av med sin lägenhet och då föll boendet till honom och hon hade dem varannan helg i den lilla ettan hon hade fått tag på.
När jag kom in i bilden hade dem dock varannan vecka.

Jag är första "styvmamman", barnen har haft fler styvpappor än vad som går att räkna.

Jag och min pojkvän har även gemensamma barn men bor inte tillsammans av den anledningen att biomamman inte accepterar mig i perioder (ibland har jag tydligen varit det bästa som kunde hänt barnen enligt henne själv). Jag gick in i förhållandet med tanken att "barnen kommer före allt" och accepterade dem redan från början. Jag hjälpte dem med läxor (om dem bad mig), jag lagade mat åt dem om pappan hjälpte någon av dem med läxor, jag köpte kläder till dem när dem behövde det då både mamman och pappan inte har det så bra ställt och jag ville hjälpa till.
Det hände till och med att biomamman sa saker till mig som barnen behövde och jag köpte det - om jag hade råd. (vilket var typ alltid för jag prioriterade dem och sket i att ha mat hem till mitt)
Men när biomamman började bråka och ställa ultimatum om att hon vägrade pappan/min pojkvän att träffa sina barn så länge han var tillsammans med mig så orkade han inte bråka, han ville inte förlora sina barn.
Det tog slut mellan oss men vi blev tillsammans igen när jag kort därpå upptäckte att vi väntade vårat första barn. Sedan dess har jag väldigt sällan träffat hans barn och jag måste nog tyvärr säga att det gått så långt att jag inte vill träffa dem. Från att ha avgudat dem till att hata dem. Jag vet inte vad jag ska göra, för mina känslor är förbjudna men om barnen inte hade funnits hade det inte varit massa bråk. (Vet att det är fel av mig att lägga skulden på dem när det är mamman som är problemet)

Nåja, barnen ville bo hos sin pappa på heltid och pappan valde att gå till en advokat efter att försökt prata med mamman som tyckte att barnen snackade skit.
Mamman hade svårt att få tag på en egen advokat för ingen ville ställa upp en till slut hittade hon en.
inte mycket hände (sådant tar ju tid) och tillslut påpekade mamman att barnen mådde skit pga detta och pappan "gav upp" sina barn. Nu sitter han och får ha dem varannan helg för det är tydligen allt en pappa ska ha enligt biomamman och pappan mår jättedåligt men han kände att han inte ville få sina barn att må dåligt.
Han betalar underhåll för alla 3 (självklart!) men ända sedan detta inträffade har han haft dem MINST ytterligare en dag i veckan. Oftast två, ibland hela veckor i streck för att mamman helt plötsligt gick med i hemvärnet och prioriterar det istället för sina barn.
Hon ringer och säger " Jag ska på möte. Hämta barnen"
Han har ALLTID sagt ja förutom två gånger, även när det inne burit att jag har fått säga upp våra planer vi haft.
Han har varit föräldraledig för ett av våra barn i 3 månader nu och om man räknar ihop alla dagar han inte varit här och tagit hand om vårat barn utan ställt upp för exet så har han varit borta en månad av dem tre månaderna. En månad som vårat barn kunde varit hemma ännu längre från dagis, en månad som han fått betalt för något han inte gjort.

Idag var vi bortbjudna på studentfirande och har vetat så i 2 månader och tackade ja på en gång. MEN han fick som vanligt överge sina planer för att mamman är i väg med hemvärnet och anser att det är hans uppgift att lösa så någon kan passa barnen.
Han vill hjälpa till, men hon har bråkat så om att vara boendeförälder, ska inte hon då prioritera barnen och lösa det hela? Hans chef ringde (barnens mormor, hans ex mamma) och utnyttjade sin chefsposition och försökte tvinga honom att ställa upp för han gör minnsann ingenting för sina barn. Hon kallade honom en skitstövel för att han hade planer som han inte kunde ändra, för att han för andra gången NÅGONSIN sa nej och för att han inte tog hand om barnen på MAMMANS TID!
Det hela slutade med att jag åkte på studentfirande själv och han är hemma hos sig med sina andra barn.

Vad har han för skyldigheter? Han vill hjälpa till när han kan, men när han inte kan? Är det han som måste prioritera bort allt för att mamman väljer att göra saker när hon är ensamstående med tre barn? Klart hon ska få fritid - men kan hon göra som hon gör?

Kankse för långt för att någon ska orka läsa, men hoppas ändå någon vänlig själ vet svaret på min fråga.