Tonåringar+nytt syskon?

Väldigt svårt att säga.. de är tonåringar o kan egentligen reagera precis hus som helst. Men hur är eran relation idag? Om den är bra så tar de det säkert bra

Relationen till hans son har alltid varit bra, det har väl varit lite upp och ner med hans dotter.
Men man kan ju aldrig veta.

Nej man kan ju aldrig det.. ett trevligt sätt att lägga fram det på tycker jag är att inte säga att ni SKA skaffa barn, utan fråga dem vad de tycker om ett litet syskon och att ni funderar på det.. på så sätt får de vara med att bestämma "tror dem"..

modigt att börja om tycker jag....själv har jag en 15 årig flicka och har börjat i en ny relation, vi båda tycker att ett kärleksbarn skulle betyda att vi hamnar i den där familjefällan igen.vi båda är runt 40 och vill börja leva för oss själva, vi ska bara se till att flickorna (han har en 15 åring med) blir vuxna, sen ska vi bara älska, resa, mysa, och bara vara egoister och rå bara över sig själva......inte många år kvar....väntar.

men...jag kan känna en beundran över människor som väljer att börja om...det är fint........lycka till.

Det har väl inte varit ett rakt spår till det vi har kommit fram till, min sambo är nog forfarande lite fundersam, Jag har själv inga barn och skulle tycka det vore tråkigt att inte få uppleva den känslan. Själv är jag 33år. Men jag försår att det måste vara svårt för min sambo att börja om igen, med småbarnslivet med allt vad det innebär.
Har man bara kärleken till varandra och lite mod tror jag att det ska fungera.

ja men guuuud, klart att du vill uppleva moderskapet. Jag läste lite slarvigt innan, trodde att det var dina tonåringar....

samt du e bara 33, om din sambo tycker ja....så lycka tll...vad spännande.

jag kan avslöja att vi båda har bestämt sagt att vi inte vill ha barn pga det jag skrev innan, men igår så sa jag när vi åkte bil att jag har funderingar på att sterilisera mig så jag kan sluta äta piller...........reaktionen va förvånande...han sa:

absolut inte, det tillåter jag inta....vi vet aldrig om vi kanske ångrar oss........det satte faktiskt lite griller i huvudet på mig....gick lite i baby tankar men samtidigt nej....orkar inte börja om...vill bli egoist o kunna bara vara utan att ta hänyn till nått småfolk......kanske barnbarn o 7-10 år..

Jag är gravid i v 15 och min sambo har precis berättat för sina barn (17 & 19 år) att de ska få ett halvsyskon. Det var rätt nervöst innan eftersom vi inte riktigt visste hur de skulle reagera men de blev jätte glada bägge två.

Killen som är gör lumpen i Boden ville tom åka hem för att titta på magen (som knappt syns än...) rätt gulligt för en 19-åring tycker jag.

Jag fick syskon när jag var i tonåren, min pappa och hans sambo som bestämde sig för att de ville ha barn då
Första barnet kom när jag var 15, jag fick veta det när jag var 14. Då blev jag helt överlycklig, tyckte att det var skitkul och räknade ner dagarna tills hon skulle komma.
Andra barnet kom när jag var 18, då kändes det inte lika kul. Kände mig för gammal för att bli storasyster igen, men självklart grattade jag och har älskat henne lika mycket som jag älskar mina andra syskon.

Vad roligt att de reagerade på det sättet, jag får hopppas att de tar det bra, det vore ju tråkigt om de sätter sig på tvären.
Men man tycker inte att de skulle vara jätte förvånade, jag menar de har säkert tänkt tanken, eller?

Nej det är klart att de säkert tänkt tanken, men det är endå rätt speciellt att få ett syskon så pass sent. Jag är bara 8 år äldre än sonen och jag kan tänka mig att många skulle kunna ha lite svårt att hantera det. Som tur är har jag en väldig bra relation med bägge sambons barn och det visade sig att vi varit nervösa i onödan.

Det var dock rätt kul när sambon berättade för sin mamma att hon ska bli farmor igen. Hon trodde då att det var ett av hans barn som skulle bli förälder och inte han igen. Vi har skrattat gott åt det (han är 45 så han blir ingen jätte gammal pappa)