Min 3½ åring blir mobbad av gårdsungarna dit vi nyss flyttat:-(

Nä fy va taskigt gjort =(

Nä men fy....

Om jag var du skulle jag prata med deras föräldrar eller barnen själv och försöka få dem att förstå att så gör man inte.

Det är helt oacceptabelt! Hon är väl inte ensam på gården antar jag. Säg till! Även om det inte är dina barn, så är det ditt barn som blir utsatt och hon behöver hjälp att lösa situationen. Tala om klart och tydligt att så gör man inte och att du inte accepterar att man är dum mot andra barn. Klar och tydlig och mycket vuxen måste man vara.
Styr upp situationen och hjälp henne att leka på ett bra sätt med några barn. Sätter ni igång något roligt och positivt kommer de andra ungarna att hänga på, jag lovar..
Det finns så mycket man kan göra. Vad man INTE ska göra är att låta det hålla på. Dålig stämning och dåligt uppförande sprider sig.
GRRR, jag blir så arg och det skär i hjärtat både för dig och för din lilla tjej. Jag har ett inlägg på min blogg om just detta. Gå gärna in och läs om du vill höra mer hur jag tänker.
Ha en skön helg!
www.kissekatts.blogg.se

Tack så mycket för rådet, jag tog det och det funkade faktiskt.. TACK! Vi satt ute hela familjen på efetrmiddan här nu och jag tänkte jag skulle invänta rätt tillfälle, samla kraft och ord osv. Tillslut när alla barn satt sig i en ring med massa sand-leksaker, satte sig vår 3-åring med dom och tog sig en spade som de andra såklart (tur hon inte fattar vad de håller på med) och så hörde man "du får ta dina egna saker, ge hit".. då reste jag mig från bänken, gick mot dom samlat och satt mig på knä brevid dom "hörni tjejer, nu är det såhär att vi precis flyttat hit, Milla här har inga kompisar än och hon vill bara leka med er, varför får hon inte det?.. har hon varit dum eller gjort er nåt? man ska vara snälla mot varann eller hur och låta alla få vara med och leka? man ska inte mobbas hörni tjejer" ... ingen sa ett ord, alla tittade ner och grävde med sina spadar tillslut sa en tjej att Milla skulle få låna en spade jag reste mej gick tillbaka och satte mej... sen gick det bättre, men när två av tjejernas pappa kom började vi prata med honom hälsade på nya grannar osv. och då helt plötsligt var det som om alla dörrar öppnades ännu mera! De sprang till våran 10-månaders och började gulla och sen var de med vår 3-åring och var snälla och tom pratade med oss och lekte med hennes leksaker... inga problem! Får nu bara se om det håller i sig dock... Vad tror ni?
Tack. Ska läsa bloggen.

Kissekatt - den bloggen var bara såå bra! Heja! Håller fullt och hållet med dej och absolut accepterar jag inte mobbing varken gentemot eller från mina barn.., men jag måste även veta hur jag ska hantera situationen, styra upp det så jag inte stjälper mer än jag hjälper... Jag har ett hett temprament mot speciellt orättvisor nämligen... Och tänkte hur ska jag utan vrede möta dessa barn så de inte ska mobba min lilla älskling? Och hur ska jag prata med barnen för att inte göra mej osams med hela gården? För endel invandrare kan vara väldigt sådär "pratar du med mig" typ ni vet.. de kan bli arga man vet aldrig och vi vill ju hålla god ton med våra nya grannar liksom.. för barnens skull.. Men jag tog ditt råd och samlade mod till mig att lita på min mognad... jag fick låtsas vara dagisfröken för att inte bli elak... hehe... Det gick ju bra! Ja e sån där, den som rör mitt barn den jävlar..! Samtidigt som jag inte tolererar att mitt barn gör nåt elakt mot någon annan... Jag står för anti-mobbning mer än nån annan... så din blogg var väldigt bra... kände med bloggen liksom..

menar du ensam om att bli mobbad eller ?

Jag jobbar som lärare och ute som rastvakt har man alltid en gul väst för att barnen snabbt ska kunna se var vi är. Nu när det varit fint väder så har jag valt att sitta ute på barnens skolgård och ha rast.......utan gul väst (jag syns ju inte heller då jag sitter ner). Jag kan bara säga fy vad man ser mycket och hör. Det är skrämmande vad jag hör och ser saker av en del barn som bara är 7-8 år. Det bara bubblar i mig så arg blir jag inombords. Givetvis markerar jag direkt att det de sysslar med inte är acceptabelt.

När jag dessutom läser detta och att barnen inte är äldre gör mig förbannad och undrar genast var finns ansvariga föräldrar? Tyvärr är det så att många inte har tid med sina barn och väljer att inte se problemen som finns. Det är stor skandal.

Jag har lovat mig själv och mina barn att de ska inte mobba eller mobbas och de gäller också alla andra barn som dyker upp i vår värld.

Ja, jag har alltid sagt att jag inte tolererar att mina barn blir mobbade eller mobbar andra själva. Det är svårt i en situation där föräldrarna är närvarande (de flesta sitter ute på gården lite längre bort vid sånt där utebord) och man vet inte hur de reagerar när någon nyinflyttad helt plötsligt bara säger till deras barn liksom.. Plus att de är invandrar-föräldrar och absolut inget rasistiskt för fem öre, men just det att invandrare är kända för deras heta temperament och det där kanske att andra inte ska säga till deras barn typ.. Så jag ville invänta rätt läge, rätt tillfälle. Vill ju heller inte göra mej osams med de nya grannarna det första jag gör, och speciellt för våra barns skull. Men jag gick ut med mina barn på gården, tänkte jag ska sitta "övervaka" läget och invänta perfekta tillfället att säga till dessa barn, så jag inte gör det i vrede och stjälper för min dotter. Tillslut kom det perfekta läget och allting ändrades sen dess... helt underbart skönt. Tar dock mycket längre tid innan dottern verkligen flyter in i gemenskapen, men nu är hon iaf med och leker och blir inte mobbad! Avskyr mobbning i alla dess termer.