Hur klarar man ekonomiskt av att skaffa barn?

Ja du, vi hade inte särskilt gott om pengar, men det funkade
Jag hade inte jobbat innan och fick alltså bara lägsta nivån, vilket då var 60 kr/dag. Nu är det i alla fall 180 kr/dag vilket är stor skillnad.
Men vi bodde ganska billigt då så vi klarade oss i princip på en lön och särskilt dyrt tycker jag inte det är med en bebis, de kostar mer när de blir äldre

Kostnad på bebis beror helt och hållt på om du ammar eller kör ersättning.
Här kör vi ersättning....Fast jag räknas nog knappast som ung då jag är 28 år :)
Men ett + är att se till att bo billigt och sen får man helt enkelt prioritera allt annat...Vad är det man verkligen behöver osv....

Kan vara en fördel med en fast tjänst men inte ett måste. Beror ju helt och hållet på vad man är utbildad till..
Själv skaffade jag barn sent då jag ville ha en grund att stå stadigt på innan jag blev med barn. Ville ha något som jag utan problem kunde komma tillbaka till när mannen skulle vara pappaledig....

Men givetvis är det något man själv kommer överrens om med partnern...

Det är en fördel att ha fast jobb innan man blir gravid. Man får högre fp och behöver inte pussla ihop räkningarna varje månad.

Man kan ju få bidrag också, men man ska ju inte skaffa barn och räkna med att leva på bidrag eftersom det igentligen är till för dom som verkligen behöver det.

Jag hoppade av skolan när jag blev gravid för att jobba, och det är jag glad för nu. Får ut 8500 kr i fp varje månad och ska börja plugga igen i höst

Jag blev planerat gravid då jag var 19 år. Sonen föddes en månad innan jag fyllde 20. Gubben pluggade och jag fick (precis som Nogula) lägsta nivån som då var 60 kr/dag. Fick ut 1200 kr i månaden med full fp, barnbidrag som då var 640 kr och gubbens studiebidrag på cirka 7000 kr. Visst hade vi det lite tufft ekonomiskt men det gick! Man fick rätta munnen efter matsäcken helt enkelt. Ändå unnade vi oss saker som pizza och bio. Sonens behov gick naturligtvis först och att han hade det som han behövde var ju prio ett!

jag fyllde 18 precis innan vår dotter föddes.
vi har klarat oss skitbra trots knappt nån inkomst.
föräldrapenning: ca 3500
sambons studiebidrag: 1050
barnbidrag: 1050

och en hyra på 4500 (2000 i bostadsbidrag har vi också)

och inte lever vi speciellt snålt heller. bara man väljer bort alla onödiga saker så funkar det jättebra ^^

Jag är 19 år och fick en son för snart tre månader sen.

Man måste ha haft en anställning i 240 dagar innan man blir mammaledig för att få en föräldrapenning baserad på lön (alltså SGI). Jag blev anställd den 6 Augusti (ett vikariat på 14 mån) och fick min son den 30/3. Tack vare att han egentligen var beräknad att komma den 10/4 så fick jag rätt till föräldrapenning baserad på min årslön. Dessutom var jag tyvärr

sjukskriven de två sista månaderna av graviditeten så det stämmer inte att man måste ha jobbat i 8 månader innan, inte nu längre iaf.

Har man inte jobbat innan så får man minimibeloppet, som är på 180 kr om dagen, och då får man ut runt 4000 i månaden om man tar ut 7 dagar i veckan.

Vi klarar oss väldigt bra, trots att vi har ett flaskbarn med dyr ersättning m.m. Jag tar bara ut runt 3000 från min föräldrapenning för att spara dagar, och min man får ut runt 11000. Ändå äger vi hus också . Vill man så kan man klara sig på väääldigt lite pengar, det är bara att prioritera, och när man har barn så är det ju självklart barnet som alltid kommer först

(Gå förresten in på försäkringskassans hemsida om du vill ha en grundligare information www.forsakringskassan.se )

Jag blev gravid direkt efter gymnasiet och lyckades inte få nått jodd innan bäbis kom så jag får lägsta fp.
Här är det ist sambon som får stå för det mesta då han har ett bra jobb med bra lön.
Tror att det ofta är så med unga föräldrar att pappan jobbar och tjänar pengar och står för det mesta då mamman inte haft tid att jobba innan bäbis kommer pg.a t.ex skolan och därför får lägsta fp.

Jag fick barn då jag var 18 år, fick lägsta fp. Makén had einge tjobb i början, var inte ens klar med sfi:n. Så det blev soc de första åren, efter 2 år hade han fixat jobb o jag börjat plugga så då hade vi helt ok inkomst. Gick ändå första åren, fick hjälp från föräldrar o släkt med pengar o saker åt bebisen, visst var det tufft men kände ändå att vi inte saknade nåt.

Jag gick gymnasiet och fick 60kr/dag... ingenting! Men jag bodde hemma hos mamma som hjälpte mig med nästan allt så jag hade det inte tufft ekonomiskt. Sen efter min pojkvän tog studenten skaffade han jobb och det var mycket skönt för då kunde vi försörja oss själva... förutom hyran då, eftersom jag fortfarande bor hemma.

Tycker inte man måste ha fast jobb för att skaffa barn, men det underlättar. Men det viktigaste är att man har pengar... och nu menar jag inte att man ska räkna med att leva på sina föräldrar. Jag fick hjälp av min mamma för att hon ville hjälpa mig och vincent att få en tryggare lättare start på det lya livet.

Hade som mål att innan jag blir gravid ska vi ha ett bra boende, bil och fasta anställningar med bra lön. Så för oss funkar det kanon. Jag får ut strax över 12.000kr efter skatt i FP.

Fast jobb är för tryggheten efter föräldraledigheten. Räcker med att man jobbat ordentligt i 6 månader för att få en hög föräldrapenning. Men jag vill inte stå där sen när mina dagar är slut och anpassa sonens tider på förskolan efter hur jag måste jobba. Utan jag vill anpassa mina arbetstider efter hur mkt sonen vill gå på förskolan.
Eftersom jag redan har en fast tjänst så bestämmer jag hur och när jag vill jobba. Jag behöver inte jobba hur och när som helst för att få ett jobb.

Vi har inte särskilt svårt att få ekonomin att gå ihop Sambon tjänar relativt bra och jag får ut runt 4200 kr i månaden (fp) + barnbidrag. Vi slår ihop alla pengarna och har gemensam ekonomi.

Vår son är 5 månader nu och jag tycker inte att det kostat särskilt mycket hittills Då äter min son ändå ersättning så det blir dyrare än om man ammar.