Hur blir man mer social?

Finns de ingen föräldrargrupp inom bvc som du kan gå i?

Det finns en bok som jag läst nyligen, den heter Fixa Snacket! av Nicolas Jacquemot. Det är en bra handbok med små enkla tips för att bli mera framåt och öppen, kostar typ 160 kr på akademibokhandeln.
Har sett att det finns många olika handböcket inom detta område, men har hittils bara läst denna. Och den tycker jag var bra!

Jo, och det gör jag ju, försöker i alla fall. Känner mig ändå som den lilla tysta blyga. På en gång blir det små grupper och jag hamnar liksom emellan och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Är skitskraj för vad alla andra ska tycka. Det är lätt att tänka att om de inte gillar mig så har jag väl inget med dem att göra, men det är inte så lätt när man är där...
Tack för tipset ändå! Hoppas föräldragruppen kan leda in mig lite på rätt spår i alla fall..

Tack för tipset! Ska kolla upp den.

Samma här! Har nästan gett upp. Även då jag åker hem till nån (ett par gånger per år) så får jag nästan panik för jag vet inte vad man ska säga.

Då kanske vi kan följas åt ialla fall hr på FL på vägen mot att bli mer sociala?

Men tänk inte på vad andra kommer att tycka om dig.
Som gravid har man ju massor som man kan prata om.De som har barn sen innan,dem kan man ju fråga om skillnaden i graviditeterna,om tips osv.
Med de första gångs gravida finns de ju också mycke att prata med om.Visa intresse för dem o deras mage,så brukar de lossna.

jag har oxå stora problem med et sociala.
förut var jag väldigt socialmen så kom arbetet i vägen och jag jobbade för mycket... det verkar som om jag har tappat all kunskap om hur man skaffar nya väner... jag har försökt men vet inte om jag verkar urtråkig... så jag har börjat dra mig för att socialisera med folk i rädsla om att jag skall "säga fel saker". vilket har lett till att jag har blivit mer o mer ensam...
det är jättejobbigt tycker jag och jag vet inte riktigt hur man skall bryta den onda cirkeln...

Jag tror de bara är att öva!

att du bestämmer, idag ska jag hälsa på 1 dit jag ska, gymet, bvc, nya arb kamret, nån annan avdelning osv.. sen ökar du på det, å förhoppningsvis kommer folk börja prata med dej nästa gång du ser dem!

Jag blev mindre social i 20-årsåldern, när skolans naturliga mötesplats inte fanns längre utan alla hade gått vidare med sina liv och man måste börja ägna sig åt vuxengrejer. Det blev inte roligt att gå ut på krogen längre och festerna kändes allt tråkigare av någon anledning. Nu i efterhand tror jag det berodde på att många på dessa fester var lika ängsliga som jag, det var liksom ingen som var intresserad av någon annan såvida de inte redan var riktigt tighta.

Men nu har jag på nåt sätt lärt mig att prata och umgås på fester, på jobbet o dyl, mest för att jag blivit mer nyfiken på andra och gärna vill prata med dem för att se vad de är för ena :) Det brukar alltid finnas nåt hos var och en som jag själv gärna vill prata om så det handlar ju inte bara om dem heller, har man tur kan det bli ganska intressanta samtal.

Jag tänker att de flesta gärna vill bli tilltalade och uppmärksammade, och vill de inte det så är det inget jag ska skämmas för!

Åh jag är rätt bra på att hälsa på folk, men sen tar det liksom stopp. Ikväll ska jag ut med min sambo på någon tema-kväll och ska försöka att prata med minst en främmande människa. Ska prata med min sambo om det hela också, han är super och stöttar när han vet att jag tycker att det är jobbigt.
Läskigt ändå!

här har du en till!
jag är me den som fixar o donar fester, men jag är då inte så bra på att mingla under fester, utan hamnar alltid ute i köket, där vet jag vad jag ska göra o hur jag ska bete mig =)

Usch sådant där är jättesvårt tycker jag - även för oss andra ibland, som är lite mer sociala!
En av mina killkompisars flickvän är sjukligt blyg/tyst. Jag ahr känt henne i ett par år, o i början så försökte man ju prata med henne, o ibland lossnade det - för att nästa gång vara tillbaka på ruta ett igen
Numer har jag liksom "gett upp" - jag orkar inte försöka få med henne i samtalen mer, hon visar ju liksom inget intresse tillbaka.
Jag vet själv hur det är att vara lite tyst, men mitt har nog släppt mkt med åren iaf.

Har inga direkta tips tyvärr, förutom att jag tycker att Internet är en bra plats att träffa folk på - jag har börjat prata med flera här som bor i samma stad som mig, som man sen har stött på  IRL, o på så vis ahr man blivit bekanta  

Jag har alltid känt mig som världens tråkigaste, blygaste och asociala människa på jorden. Hela gymnasiet och en bra bit in i vuxenlivet - så var jag blyg, tyst och försynt. Har alltid känt det som om att alla tycker jag är jättekonstig. Det absolut värsta jag vet är att kallprata. Men sedan i början av 30-årsåldern vände det.
Jag fick höra att alla på mitt jobb tyckte jag var kontorets solsken - alltid var jag på gott humör. Det stämmer visserlig - jag är en positiv människa. Ju mer jag tänkte på det, så insåg jag att jag kanske inte alls var så tråkig, som jag alltid hade trott. Om jag var mer mig och använde mitt medfödda goda humör, så var kanske hälften vunnet.
Nu märker jag att när vi är på kalas bland främmande människor - så dras människorna till mig (jag är på intet sätt attraktiv) men jag är på gott humör och jag bjuder på mig själv ganska mycket. Min man menar att jag skulle nog kunna bli kompis påven om vi hamnade på samma kalas.
Så det jag menar med det - man skall inte tro att man är så tråkig och blyg, som man tror man är. Ibland räcker det att vara sig själv.

Skönt att det kan släppa utan man "gör nånting åt det"...

Jag hälsade på tre främmande människor igår och fick stora varma leenden och svar i alla fall Det känns bra. Min sambo verkar positiv till att jag verkligen vill försöka bli mer social, bara jag inte försöker få honom att bli det också haha. Vi får väl se.

Här är en till blyg människa som vill bli mer social o få mer skinn på näsan ..

Man lånar min kompis...

Jag har social fobi, panikångest och depression men med henne är min SF nästan helt borta.

Tyvärr kommer den tillbaka när jag är hemma igen för vi bor 30 mil ifrån varandra.

Jag känner igen mig själv jätte mycket i det ni skriver.
Jag försöker verkligen att vara mer social, men jag är helt enkelt värdelös på att kallprata så det blir bara pinsamt. Detta har resulterat i att jag undviker situationer där jag måste prata med folk, vilket ju gör att man blir mkt ensam. Jag tycker att detta är jätte jobbigt och vill verkligen inte vara sådan här.