fel på mitt barn?

puff..

Jag hade faktiskt flyttat, hur kan din son må av denna sitsen? Inte ett dugg bra antar jag. Din sambo visste ju att ni kom i "ett paket" du och sonen.

Jag hade blivit vansinnig om min man hade önskar att inte min son skulle finnas i våra liv.

Det är din sambo som är den vuxna, han får ta tag i det här!

Men SNÄLLA ts, det är din son du pratar om. DIN pojke som litar på dig och som är beroende av dig. Hur kan du som mamma låta din sambon behandla pojken på det viset, vadå strikt uppfostran?? Kärleksfull uppfostran med ömsesidig respekt. VARFÖR stannar du hos en man som vill radera ut din son ur ert liv?
Förlåt om jag låter anklagande men jag har två söner själv som jg älskar mer än livet självt och det hade kvittat hur underbar mannen var för övrigt, INGEN hade fått behandla mina killar på det viset eller ens prata om dem så.

Nu talar jag bara för mig själv, men jag hade inte fixat att stanna i ett förållande där min man inte tyckt om min son. Anton och min man har visst bråk, liksom jag o min son har det är ju fullt naturligt. Men så som ni har det är ju inte bra. Det är din skyldighet som mamma, anser jag, att se till att din son mår bra! Det måste ju vara din prioritet nr 1!

Kan du inte få med din sambo till samtal hos tex familjerätten? Så att ni tillsammans med en neutral person kan diskutera igenom er situation.

Om det inte ger något så kanske du får fundera på om du vill att din son ska må dåligt? och hur kommer han bli som pappa till er dotter?

Det är svårt att veta hur man ska göra för det är ju svår sits du är i. Prio 1 är ju trots allt barnen och ibland får man göra något som känns dåligt för en själv!

Hoppas det blir bra till slut!

Ja.. han visste faktiskt om sonen. Han säger att han trodde tiden skulle hjälpa till. Han säger att han gjort allt han kan. Han går i samtalsterapi och har depressioner som kommer då och då. Jag gissar att många av hans terapitimmar går åt att prata om min son.

Han vill att vi ska flytta till spanien och föreslog att sonen skulle bo hos sin pappa ett tag. (ett år?) I dagsläget är han hos sin pappa nästan varannan helg i 1½ dag.

Jag gillar min sambo jättemycket.. hade varit så mycket lättare om jag inte gjorde det.

Jag har varit ensamstående med sonen i sju år och vet inte om jag ORKAR att vara ensam med två barn. Fast egentligen är jag ensamstående fast sammanboende nu.

Låter som en fruktansvärd sk "ny taktik" som din sambo använder sig av. Det är han som är den vuxne o att då använda sig av termer som " att han blivit sårad så många gånger" av din son o att han önskar att han inte fanns i erat liv låter förfärligt i mina öron. Du måste skydda ditt barn o tänka på hans bästa först o främst. Antingen gå i familjerådgivning eller lämna honom är mitt råd. Ditt barns ev problematik kommer bara bli värre o värre med en styvfar som tydligt visar att han bara är i vägen o inte är älskad.
Mitt råd - Agera nu innan det är för sent! Lycka till!

Min mamma träffade en ny man när jag var 10 år och dom skaffade barn ihop. Jag har aldrig kommit överrens med min styvfar han har alltid varit hård mot mig och skulle uppfostra mig det är väldig skilnad mót min bror, jag har aldrig förlåtit mamma för att hon valde hans parti mot mig, jag har alltid kännt mig som ett bihang och han skulle nog helst sett att jag inte fanns, jag förstår din son till 100% och om du vill att han fortfarande skall lita på dig och att ni i framtiden skall ha en relation tycker jag du skall lämna mannen.

Mamma till världens sötaste lilla docka

Han har pratat med min mamma för att hon ska övertala mig att ändra mitt sätt mot sonen. Att införa "straff" som rumsarrest, indragen veckopeng, att skrika på honom osv. Min familj håller med honom delvis. Jag tycker att det är ett rätt fult sätt.

Jag är konsekvent men gillar inte att skrika, säger istället nej och förklarar tills sonen slutar tjata. Jag har pedagogisk utbildning, har jobbat i skola och tror på mig själv, det är därför jag inte ger upp.

Jag skyller på att sambon kommer från en kultur där barn ska synas men inte höras. Han är så förvånad över att min son inte kan läsa så bra när han är nästan 9. Han kunde ju själv läsa när han var 5. (säkert underbart att höra för min son).

Sambon säger nu efter att jag vill flytta att migratinosverket kommer att skicka tillbaka honom att han inte kommer att få uppehållstillstånd. (de har sagt till mig att det är väldigt sällsynt och bara om pappan inte bryr sig om sitt barn). Naturligtvis kommer jag ju att hjälpa sambon att få sitt uppehållstillstånd, jag har ju inte ett smack att vinna på att han åker härifrån. Men ni förstår vilken elak människa jag är som gärna riskerar att han aldrig mer får träffa sin dotter?

Han tycker också att om vi ska separera att han kan få ta med sig dottern eftersom jag ju redan har min son. Jag kan väl inte förvänta mig att få BÅDA, det skulle ju vara höjden av all EGOISM!!