Jobbsökning - känns hopplöst

Ingen?

Vi fick jobb LÅNGT ifrån varandra. Tja det var kanske 40 mil ifrån varandra. Vi löste det så att den ena fick lånpendla dagligen. Köpte årskort på SJ. Stackars maken fick åka med tåget som gick vid 5.20 för att vara framme vid 8.30, sedan kom han hem vid 20.30 på kvällen. Det var inte en så rolig tid, men vi hade varandra ialla fall! Efter ett år fick maken jobb på en annan ort bara 7,5 mil från där vi bodde. Efter ytterligare ett år fick jag ett nytt jobb på samma ort som maken och hela flyttlasset gick dit! Nu har vi "krypavstånd! till våra jobb
det är fantastiskt! Det finns alltid en lösning på allt!

Tack, Selma!

Skönt med lite peppning nu när allt känns så hopplöst!

Du säger att du har sökt 100 olika jobb nu under 1,5 månader... men inte ens fått komma på intervju...

Jag har också en universitetsutbildning. Civilekonom. Jag söker också jobb just nu. Jag har dock bara sökt 5 st ännu... För mig tar varje ansökan flera timmar att göra.. Och när jag kommer på intervjun har det inte kännts rätt, eller varit för dåligt betalt, så jag har tackat nej... Så jag har inte heller nåt jobb än.

Men jag tror att din ansökan och ditt CV är för dåligt, för om det vore bra så låter 100 ansökningar helt åt fanders.

Satsa på att LÄGGA TID och POSITIV ENERGI på dina ansökningar. Allt som ser ut som en massansökan sorteras nämligen bort i mängden...

jag har sökt jobb i ca 2år inan jag blev månadsanställd bara, så  det tar tid. ibland får man´söka andra jobb än det man har utbildning till. lycka till

känner igen mig, har ingen erfarenhet men jag VET att jag hade gjort så mycket ytta på en arbetsplats. Men nej de vill ha erfarenhet.

Så 10 jobb pch inte ens en intervju, jag är redan så trött så jag vet inte vad fn jag ska ta mig till.

Ett tips är att kolla med dina kurskamrater. Hur har det gått för dem. De är ju lika nyutexaminerade som du.

Jag är liksom anonym nummer 4, nyutexaminerad civilekonom. Sökte 50-60 jobb, kom på intervju på ca 10 stycken av dem. Men innan de hörde av sig tar det ett tag eftersom de måste gå igenom ansökningarna. Räkna med 2-4 veckor efter avslutat ansökningsdatum innan du hör något.

Jag tycker 1,5 månader inte någonting. Jag fick 3 av jobben jag sökte, så jag valde ett traineeprogram som vänder sig direkt till nyutexaminerade. Kanske trainee ka vara något för dig? Efter traineeperioden får man jobb på företaget inom en passande position.

Jo och sedan så är ju ett tips också att om du har en kompis eller något som får bra respons på sina ansöknigar så kan du ju be den personen att du får läsa dens brev och CV, för att få inspiration till hur du kan skriva.

Kanske inte direkt kopiera, alla jobb är ju olika, men i alla fall veta vad du ska skriva om, kanske ska du ta bort något från brevet osv.

Jag valde tex bort att skriva om mina intressen och familj eftersom det visade sig att de jag inte skrev om det, så fick jag bättre respons. Sedan på intervjun kan man tala om att man gärna umgås med sin familj och idrottar på fritiden etc..

Jag känner igen mig, jag har också en lång utbildning från universitetet och får aldrig komma på intervjuer. Jag har testat ett flertal olika sätt att skriva ansökningar på, men jag tror problemet ligger i att de har så många sökande att det inte spelar någon roll vad man skriver. Alltihop känns som ett hopplöst projekt, och jag vet med mig att jag inte funkar bra på intervjuer. Förstår inte varför de skulle välja mig bland 20 andra intervjuoffer, eftersom jag inte alls är bra på ge svar på tal på märkliga frågor och inte heller kan skryta särskilt bra

Och om du saknar erfarenhet så kolla in på www.mindmatch.se som har trainee platser. de kräver ju ingen erfarenhet. men som någon sa tidigare. mer tid och energi på ansökningarna. skriv inte vad du tror att de vill höra och skriv inget i ansökningen som redan står i cv:n. det är okej om ansökningen inte är så lång, bara du tydligt förklarar vad du skulle göra om du fick chansen och varför ju du förtjänar jobbet!

Tack allihop för svaren!

Precis som Lisa skriver så har jag också testat att skriva ansökningar efter konstens alla regler. Läst på i böcker/ tidningar och på Internet efter tips. Låtit sambon, mamma och kompisar läsa innan jag skickat in. Allt!

Och mina kursare, vad jag vet är det två av närmare 15 som fått jobb. Båda har fått jobb som de är överkvalificerade för och dessutom genom kontakter. Båda genom sina föräldrar.

Pratade nyss med en kursare som sa att hon fått tillbaka "tack för visar intresse-brev" där det stod att hon var en utav 183 sökanden!

Herregud det här känns hemskt!

När jag gick ut systemvetarlinjen var det kris i it-branschen. Detta var kristen innan den sista krisen. Jag hade dessutom en massa poäng i humanistiska ämnen - totalt 240p (räknat på det gamla viset). Inget jobb fick jag - sökte nog 200 jobb. Till sist fick jag ett tillfälligt kontorsassistentjobb, som i stort sätt innebar att jag skulle koka kaffe och sätta papper i pärmar.
Efter någon vecka kommer jag på ett sätt att datorisera pärmarna och fixa en massa småsaker med hjälp av listiga Excelark. Min chef blev lite entusiastisk och förlängde tjänsten månadsvis. Till slut hade jag datoriserat allt utom kaffekokningen och fått 6 månaders arbetslivserfarenhet. Helt plöstligt började mina ansökningar bli besvarade - kanske marknaden vände eller för att jag hade 6 månaders erfarenhet och en bra referens. Så helt plötsligt fick jag ett riktigt systemvetarjobb.
Så det jag vill säga är att man skall aldrig ge upp och man skall försöka ta alla chanser till extra jobb, för där kan man få kontakter och referenser.

Tyvärr har jag fått "tack för visat intresse-brev" med betydligt fler sökande än 183, över 500 personer var det senast jag fick veta antalet. Det är klart att det är svårt att hålla modet uppe då. Jag har försökt hitta enklare jobb, med resultat att ännu fler söker samma arbete och man blir bortsorterad för att man har för hög utbildning.

Det där med intervjuer är knepigt, man blir ju nervös och beter sig inte naturligt när man är nervös. Jag vet att arbetsförmedlingen har intervjuövningar där man kan få träna med en rekryterare och de ställer frågor man kan tänka sig få och man får sedan ärlig feedback på hur man uppfattades som person. Om du har en filmkamera ta gärna med den och filma dig själv så du ser vilket kroppsspråk du har.

Och sedan så har vissa högskolor ochså en slags karriärsservice med intervjuträning.

Att träna med en kompis är ingen ide eftersom då är man inte nervös som man är när man träffar en främling.

Oj bara 2 av 15 som fått jobb, det var rätt dåligt. Får man fråga vilken brancsh som du utbildat dig inom?