Vad klassas som samarbetsproblem? Vårdnadstvist...

Bra fråga TS. Det undrar jag också...

vad jag har hört är det väldigt svårt att få enskild vårdnad enbart pga samarbets problem, men inte gärna vv boende om föräldrarna inte kan komma överens.
vem barnet/barnen skall bo hos då är en bra fråga.
vad som är tillräckliga problem kan jag inte svara på, för egen del är allting med barnets far problem hur mycket man än samarbetar.

Det skall röra sig om MYCKET svåra samarbetsproblem, som leder till att barnet drabbas.

Vanliga trätomämnen som t.ex. pengar, vems tur det är att göra det ena eller det andra, skillnader i sin på uppfostran etc. är inte nog.

Inte heller spelar det någon roll om man som förälder tycker det är jobbigt att behöva komma överens, det är ENBART barnets bästa som skall beaktas.

Min dotters far vägrade skriva under flyttanmälan samt passansökan under ca ett års tid. Han har även gjort vissa uttalanden i rätten, så de bedömde att han inte riktigt tycktes förstå vad ett samarbete kring gemensam vårdnad innebär.
Plus lite andra grejer, men jag tror att min ensamma vårdnad grundade sig mestadels på det.

nänä.. soc har redan i en tidigare utredning konstaterat att vi har samarbetssvårigheter och det grundar sig ENBART på att vi har olika syn på uppfostran, jag tror på regler och att man sätter ner foten o visar vem som är vuxen, han tycker att jag är för hård och låter barnet vara den som leder.

Han anser att jag knullar runt och är en slampa bara för att jag har haft annonser ute på tex mötesplatsen, medans jag bara tagit en fika med ett gäng... jag är numera sambo med en kille, han är farlig för vår son bara för att han sitter i rullstol.
Mitt ex har gått till vårdcentralen med pojken för att han hostar och säger att det är för att jag har ostädat hemma (inte sant) och till och med läkaren har i journalen gjort en anteckning om att det föreligger konflikt och samarbetssvårigheter.

Barnet BLIR drabbat när det är små konflikter som ligger o gnager likväl som större..

om det skulle komma en stämmning .. men både soc & FR tycker att de är lämligast att modern har ensamvårdnand .... hur stora e chanserna att pappan får igenom delad i dte då ?? ?

Han träffar då även bara barnet ca 1 gång i månaden .. skyller på jobb mm .. allt annat går före ?

Kan säga att det tog 9 år innan jag fick enskild vårdnad pga sammarbetsproblem. 3 st rättegångar samt vårdnadsutredning.

Så ja inte lätt kan jag säga

jag vet inte riktigt om jag tror att enskild vårdnad är lösningen på allt ... har haft själv mycket strul med min exman att det funnits stunder då jag varit ursinnig på honom , men pga barnen har jag låtit gemensam vårdnad stå kvar .. man ska tänka lite längre än så .. vad innebär egentligen ifall man har enskild vårdnad? vad händer ifall modern dör ? fadern får inte då barnen automatiskt...ska de då vistas på ett barnhem i väntan på en utredning som socialen gör ? vad händer ifall de hamnar i ett fosterhem..som kanske inte blir så trevlig vistelse? Bättre är att ibland "stänga öronen" och bli väldigt likgiltig och slösa inte varken din tid eller energi på vad ditt ex tycker och tänker,,,,,

Ensam vårdnad för mig innebär att jag kan flytta o skaffa pass till mitt barn utan att pappan river sönder blanketterna, samt att jag kan säga till honom att "Jo, det ÄR faktiskt jag som bestämmer" - o sen är det slutdiskuterat. Kan låta hårt, men det är Familjerätten som har rekommenderat mig att säga så, när jag har varit förtvivlad över alla ständiga gräl o all oenighet.

Tror det beror på vilken kommun eller vilka personer som gör boendeutredningen. I vårt fall finns inga samarbetsproblem fast synen på uppfostran skiljer sig åt....

kan olika syn på umgänge tex vara det?

puff

Olika syn på umgänge räcker inte som tillräckliga skäl.
Det krävs mer än så.
om synen på umgänge skiljs åt kraftigt kanske det bästa är att få till ett avtal via ombud som båda kan gå med på där båda parter får vika sig lika mycket.

Samarbetsproblem är väl just att man har svårt att samarbeta parterna emellan.

Om man har svårt att få till umgänget så att det flyter på för alla parter så kan det vara klokt att vända sig till familjerätten och få till ett umgängesavtal. Är man riktigt oeniga så kan man överväga att hämtning/lämning sker via skola/förskola, på så vis så slipper man träffa den andra parten och barnen/barnet slipper känna av spänningarna mellan deras/dennes föräldrar.

Har ni samarbetsproblem så boka tid hos familjerätten. Att få ett domslut på enskild vårdnad är nog svårt om det enbart baseras på samarbetsproblem.

Har man samarbetsproblem gällande umgänget så kan det gå som umgängessabotage...då är det en helt annan sak.

det har inte varit fråga om umgängessabotage -dock har jag inte gått med på växelvis boende (dvs i det här fallet utökat umgänge). Umgänge kontinuerligt med andra föräldern.
Vad gäller då?
Andra föräldern påstår jag ej samarbetar men jag vet inte fö vad utöver jag mer kan göra?
Så vad är det jag kan göra för att främja samarbetet?
Jag byter för det mesta umgängesdagar då det önskas från den andre, jag skickar med alla käder vederbörande ber om, jag smsar o ringer regelb då vårt barn hos mig resp tvärtom...
Vi har dock olika syn på omvårdnaden tex.
Är fö rädd att misshandel är inblandat i det hela då det är vad jag själv blev utsatt för då vi levde ihop (men inga bevis..)...

Jag tycker du ska boka en tid hos familjerätten och få till ett avtal. Då får ni svart på vitt vad som gäller och det kanske är lättare att säga ifrån om den andre föräldern krånglar...

Det är enklare att få enskild vårdnad i dag än förr. Praxisen att alltid i första hand döma till gemensam vårdnad har ändrats.Innan 2007 var deti princip omöjligt att få enskild vårdnad om det inte förekom misshandeleller droger. Nu räcker det iband med att man är oense om vilken skola barnet skall gå på.

Anonym (vill väl) skrev 2008-07-07 11:55:30 följande:

Om du vill att pappan ska ha mindre umgänge och driver det som ett skäl till att du ska ha enskild vårdnad så finns chansen att just du mister vårdnanden.

Umgängesvägran ska tydligen vara en av de saker som bedöms som allvarligast.

Så har jag hört i alla fall.

När mitt ex helt plötsligt en dag för dryga året meddelade mig om att jag inte behövde hämta barnet som jag gjort det halvår vi varit separerade så blev jag först upprörd och arg, sen insåg jag att det var nått hon inte kunde bestämma själv. Så jag sa att OK, ni har gjort upp om annan idag, i morgon fortsätter allt som vanligt och om det upprepas så ringer jag familjerätten och berättar att det är fråga om umgängesvägran, förhondrande av umgänge... då drog hon öronen åt sig och sen den veckan har vi vv-boende. Hon blev livrädd för att få en anmälan om just förhindrande av umgänge på sig.