Förlåt om jag låter oköänslig, grinig och elak men..."mer lättläst" version?
Det är en av orsakerna tilla tt jag dragit till Almkvist: Han är en lättläst författare (tycker jag, kanske van läsare?).
Han är en duktig berättare och därmed upplever jag att hans berättelser och språk flyter på.
Läste igenom Människohamn i veckan som var. Blev för första gången rädd av hans böcker (har inte läst novellsammlingen Pappersväggar). Jag blev aldrig rädd i Låt den rätte komma in eller Hantering av Odöda, detta för att jag aldrig tyckte att det fanns något att bli rädd för. Betänk nu att Zombiez är det värsta jag vet och jag brukar vanligtvis bli rädd bara de näm,ns, men Hantering tyckte jag bara var fin och tragisk.
Det kan vara att i både Låt den... och Hantering... finns det inget direkt ont, inget illvilligt i sin natur. Varken Eli eller dennes beskyddare, inte ens pojkarna som mobbar Oscar är onda. Och i Hantering är väl det enda som är ont just männsklig rädsla och hat, inget annat. Men i Människohamn fick jag känslan av att dr fanns det något, något illvilligt och ogripbart. Och det skrämde mig.