Tycker ni att det är "fel" att skaffa barn om man har Ms?

Bara om det är ärftligt, vilket jag inte vet om det är.

Sen får man se till att den som har MS får all de hjälp den behöver från vården så inte barnet blir en personlig ass.

MS är inte ärftligt (tagit reda på det), min mamma fick MS efter hon hade haft en hjärnhinneinflammation (då var hon 20år) Hon fick min äldsta bror då, mellanbrodern kom när hon fyllt 25 och jag kom på hennes 30:årsdag

Hon han inte utveckla sjukdomen fullt ut, utan hon dog i förtid (bilolycka) men den förvärras ju i skov, och kan vara riktigt jävlig!!! (har arbetat med MS-vårdtagare)

Hur långt gången är du i MS???

Äter du bromsmedicin???

Jag bara antog att det var du som hade MS...

Det är jätte svårt att säga vad som är rätt och fel. Jag har en mamma med MS, och det är inte roligt. MS är ju som det heter en "anhörigsjukdom", dvs ofta blir dom anhöriga så påverkade av allt ihopp att dom oxå blir sjuka.
Både jag och min syster har blivit utbrända- det är ju alltid nånting med hennes sjukdom så man tänker ju på det jämt + att man hela tiden undrar när det ska bryta ut på mig, har haft en massa konstiga symptom bla halva kroppen bortdomnad mm mm.

Men sen är det ju inte alla som blir så sjuka i sin MS, så säg om man skaffar barn, och barnet oxå skulle få MS så om 20 år kanske det har kommit bättre bromsmediciner.
Skitsvårt är valet om barn eller inte, tror inte det finns nåt rätt eller fel.
Hoppas du inte tar åt dig av nåt jag skrev, ventilerade bara min situation lite.

MS är en nyckfull sjukdom som kan ha olika förlopp för olika personer. De som får bromsmediciner direkt efter diagnos har en mycket bättre prognos för framtiden. Det är går liksom inte att jämföra MS-patienter som varit sjuka länge utan bromsmediciner med de som får sin diagnos nu. Förr dröjde det också ofta mycket länge innan man fick sin diagnos, idag ser kriterierna annorlunda ut och man fångar lättare upp MS trots att symptomen kan vara diffusa. Det finns en viss ärftlig faktor i MS, men risken är fortfarande väldigt liten.

Med det sagt: ja, det är klart att man ska skaffa barn även om man har MS om man nu vill det.

Börjar man fundera kring vem som har rätt att skaffa barn kan det bli rätt många som sätts under luppen. Den som en gång varit deprimerad kanske blir självmordsbenägen? Inte kul för barnet. Den som äter för mycket chips kanske dör i förtid av hjärtinfarkt? Inte heller kul för barnet. Någon som ständigt får fortkörningsböter kanske kör för fort med barn i bilen eller kraschar mot ett träd? Inte heller kul för barnet det heller.

Nej. För det första blir långt ifrån alla med MS rörelsehindrade. För det andra sitter inte ett bra föräldraskap i huruvida man är fullt frisk eller inte. Såg bl.a. ett fantastiskt reportage om en mamma som saknar ben och en arm. Vissa saker fick naturligtvis assistenter hjälpa familjen med, men det var inget snack om vem som var mamma. Hon var en bättre förälder än många utan handikapp.

Hej!

Nä, det är verkligen inte fel att skaffa barn när man har MS. Jag har ett barn & vi kommer att skaffa ett till.

Jag har även genomgått en rehabilitering, just på Rehab stockholm. Dom är verkligen otroligt bra, fantastiska!!

Innan jag gick på rehaben, så var jag osäker på om man skulle skaffa flera barn. Men efter dom 9 veckorna så är jag inte alls osäker eller ens rädd att skaffa flera barn (men vi vill bara ha två allt som allt ändå *s*).
På rehaben fick vi ett smörgåsbord av olika träningsformer, samt ha olika "kurser". Kurser i t.ex. stress, trötthet, kost, avslappningsövningar m.m. Samt så hade man lite samtalsgrupper, vilket var jättebra. För då träffar du andra i samma situation som dig själv. Vilket ger dig enormt mycke information om andras liv & hur MS har påverkat dom.
För mig har det inneburit en enormt skillnad. För mig har allt liksom "löst" sig, vad gäller stressen/arbetet/livet/balansen m.m.
Detta har gett mig & dom andra styrka att utöka & leva ett liv utan begränsningar. Ett meningsfullt liv.
Bara för att man har MS, så är man inte begränsad!
& detaljer i ens liv, går att lösa. Även om man är singel/gift m.m.

Så nej, det är inte fel att skaffa flera barn. Men det krävs lite mera planering & vad gäller barnet/barna, så "lär" dom sig hur mamma/pappa fungerar.
Som min lilla tös, hon har faktiskt vant sig att jag ligger på soffan & vilar m.m. trots att hon är bara två.
Barn tar inte skada av att du har MS, men man ska informera dom när man t.ex. "skriker" eller när man är irriterad/trött m.m. Då ger man barnet en ärlig chans.

& vad gäller ärftligheten, det finns en risk på 2%. & enligt mig & enl. min läkare & Rehab stockholm, så är det ingenting.

Man måste för det första vara i nästan exakt samma miljö man själv var, under uppväxten, för att barnet ska få det.

Samt, att ha MS innebär i botten att man har för många av dom bra generna. Att man har för bra immunförsvar.
& risken för att det ärvs till dina barn är inte så stor. För oftast finns det ju en pappa/mamma med i bilden (som inte har MS) & som har en annan typ av gener.
Som tillsammans med en MS-människas gener inte går ihop = inte ger upphov till MS.

Så den som ska skaffa barn, det är enligt läkarna bra. Det blir som ett stopp för MS. Under en period på 9 månader iaf.
Efter 9 månader så kan man få en ökad risk för MS-skov, men alla behöver inte få det heller.

Även om man har MS, så för mig, så ger det mig en bättre livskvalite. & det gör att min MS inte påverkar mig på ett negativt sätt.
MS är bara en del av mitt liv, men det är inte mig.

Om ni tänker, på att ni har en sluten ring, så ska MS biten egentligen hamna utanför denna slutna ring. Man ska inte definera sig med MS, MS är inte den man är. Men det är följeslagaren i ditt liv, som man måste på nått sätt lära sig acceptera.

Så kolla upp rehab stockholm, dom har gett mig & många andra tron på ett liv. Ett meningsfullt & komplett liv.
Så lycka till för den som vill få barn & ska få barn.

Roligt att läsa i denna länk!

Heinz: Tack för inblicken i ditt liv, det var väldigt intressant att läsa. Lycka till med familje-utökandet!

Jo, om det är någon som undrar så har jag dianosen MS.

Får jag fråga er som skrivit innan mig, om det är någon av er som personligen har MS.

//Heinz.

Tack Alderia för dina ord!
Det känns oerhört viktigt att dela med sig om man nu har MS.

Nu önskar jag er en fortsatt trevlig kväll!

//Heinz

Heinz: min man har MS och vi har två barn. Än så länge har hans diagnos inte påverkat det minsta, men å andra sidan har han bara haft relativt lindriga skov. Ett tag var han inne på att han nog hade fått en släng av fatigue, men det visade sig vara helt vanlig småbarnsföräldersdimma.

Nej det tycker jag inte. Exakt hur en individ ska göra måste ju den personen bestämma, utifrån sin egen sjukdomsbild osv.

Jag har inte MS, inte mina föräldrar heller. Dock har min mamma en annan ärftlig sjukdom som jag också fått (inte så allvarlig som MS dock). När jag började fundera på att skaffa barn själv funderade jag på om det var rätt med tanke på att risken finns att även mitt barn blir sjukt. Svaret jag kom fram till är att JAG ju vill finnas, jag skulle inte vilja att jag aldrig kom till, trots att jag lever med sjukdomen. Livskvalitet är ju mer än hälsa, även om hälsan såklart är viktig.

Dessutom finns det så mycket annat att oroa sig för hela tiden. Min läkare sa att jag inte bör oroa mig för mitt barn, mer än vad friska föräldrar oroar sig för sina barn (vilket är mycket ).

Jag har jobbat som barnflicka i en familj där mamman hade ms. Visst, det var en knepig situation men få barn har varit så älskade!

Bara att man är väl medveten om att man kan bli sämre i sin ms p g a graviditeten och förlossningen. Det blev den mamma som jag var barnflicka hos men efter ett år hade hon "repat" sig rätt bra.

LAA:

Har din man haft sin diagnos länge?

Här kommer ett långt svar.

Det kan nog vara en del i det hela, att man är trött för att man har småbarn osv, men mycket tror jag är fatigue ändå.

Just av den anledningen, att i hjärnan pågår det HELA tiden olika förändringar/småinflammationer som gör att man blir trött. Sen är det även många som har lite/mycket besvär av att man är lite "nere", "deppig", "nedstämd" & detta i sig gör att man är besvärad av fatigue. Samt muskulär trötthet kan vara en bidragande faktor. M.M.

Nästan alla som har MS har fatigue, & det blir inte "bättre" av att man inte får sova/vila.
Men å andra sidan, går det ej heller att sova bort fatigue.
Det som gäller är att vila (ofta), sluta stressa & hushålla med sin energi.

Det som är tråkigt med MS, är just fatiguen.
För oftast får en med MS inga direkta rörelse-knippade handikapps (det finns för bra bromsmediciner för det) utan man går med dessa "småbesvär" så som fatigue/kognitivabesvär/ minnesbesvär m.m.
& är man inte noga med att lyssna på sin kropp, att inte hushåller med sin (obefintliga) energi. Så kan det resultera i att man får mera besvär.

Däremot så, genom att jag gick på Rehab Stockholm & fick komma i kontakt med alla dessa experter & andra människor med MS, så har jag vågat prova på ett läkemedel som är "mot" svår trötthet.
Genom att höra experternas & andras erfarenheter, samt vetskapen om att det INTE är beroendeframkallande, så vågade jag prova.

Har ätit detta läkemedel nu ett par månader & jag kan säga, att för MIG, har det inneburit en total livsförändring.
Ifrån att ha fatigue, som gjorde mig praktiskt taget förlamad av trötthet --

(ex. då jag jobbade en hel dag, komma hem & inte orka ta mig upp ur soffan mera den kvällen & natten, samt helgerna då man inte orkade göra nått. Helgerna som bara gick till att "komma tillbaka" inför den kommande veckan)

-- till att orka vara uppe som en "normal" människa på kvällarna, en människa som orkar ta en fika efter jobbet, en som orkar vara social på kvällarna/helgerna & på jobbet.
En människa som inte somnar i tid & otid.

Men det absolut viktigaste för mig, att jag är en mamma som orkar leka med mitt barn!! Det är livskvalité, om nått må jag säga.

Jag är idag en människa som är med i livet igen, som har fått tillbaka livskvalitén & glädjen.
Detta tack vare Rehab Sthlm & tabletterna & sjukskrivning på 50%.

Det jag även starkt vill poängtera, är att mitt liv är inte perfekt, jag har ju trots allt MS .

& trots att livet innebär mera livskvalité, så har även jag gråa/hemska/vidriga dagar. & dessa dagar gör att jag blir förlamande trött igen, även om jag tagit min tabl.

Skillnaden från ett par månader sen & idag, är att jag har genomgått en suverän rehabilitering & att jag idag accepterar att "idag"/"denna veckan" är det såhär. "That´s life"

Att det är så för en lite tid.
Vetskapen att jag troligtvis inte kommer att fastna i det.
& det ger mig ro.

& jag vill än en gång säga, att mycket av dessa positiva delar, beror på att jag själv varit redo för ändringar & för att jag var mottaglig för rehabiliteringen på Rehab Sthlm.
Samt att börja använda hjälpmedel, som jag inte använder varje dag, men dom finns OM jag behöver!

Men nu ett råd som avslut;

Om man lider på något sätt, av trötthet/fatigue, så varför inte prata med sin läkare.
Det kan ju innebära en så stor förändring, så att man får känslan av att MS inte tagit över ens liv. Att man är mera fri att göra det man vill.

Men däremot ska man inte tro att allt beror på bara en tabl, utan jag tror även att man ska gå någon typ av rehab när man har MS, för det stärker en att få balans i livet.

Vad gäller tabl. så måste alla vara medvetna om att det kanske inte det fungerar för alla.
Men om man vill prova, så är det viktigt att man ändå har så neutrala tankar som möjligt, när man börjar med dem.

Det positiva som kan hända då man tar tabl., är att man känner hur hjärnan vill & orkar, men att kroppen säger "nej".
Detta i sig är inget negativt (tycker jag).
För om hjärnan säger "ja", men kroppen säger "nej" kan man ändå uppleva mera livskvalité & mindre frustration.

Nu är mitt långa inlägg slut.

Tack för ordet!

//Heinz

Hej igen!

Jag har haft skov av olika slag, allt ifrån förlamningar från tårna upp till bröstkorg, till bara armarna M.M.
& repat mig.

Jag har suttit i rullstol, jag vet hur det är. Men jag är inte orolig om jag skulle sitta där igen.
Att bli begränsad i sitt liv, är inte en ursäkt för att sluta leva!

Jag tror att mycket sitter i hur man tänker.
Har man tankar på att det bara är nattsvart att ha MS, så får man det svårare.
Ju snabbare man accepterar, desto lättare brukar man få det.

& om man tänker på barn-aspecten. Denna sjukdom är "inte" ärftlig, denna sjukdom är inte dödlig.
Om man vill ha barn, så är inte MS ett hinder.
& alla vardagsbestyr går att göra nått åt!

//Heinz

När man har MS, så lever man faktiskt varje dag så medveten om sin kropp (smärtan, domningarna, muskulära tröttheten som sätter stopp i benen/armarna m.m.) att man blir medveten om sin omgivning.

Man blir mera medveten om sin omgivning, sin familj m.m. pga att man "oftast" är tvungen att sitta & vila många gånger under en dag. Detta ger att man "ser" saker som händer omkring en mycket mera.
& vad gör man när man sitter & vilar, jo man sitter & tänker en massa & då har känslorna en tendens att krypa fram.
& får man tid till eftertanke, så blir dom flesta mera ödmjuk.

Heinz: vad heter medicinen? Vill kolla upp om den kan vara något för mig!