Du som har haft dålig erfarenhet av soc?!

1: jag har en historia med psykisk ohälsa bakom mig o behövde soc hjälp. Hjälp fick jag o så långt allting lugnt. Men problemen kom när jag fick löften om att få hjälp med mina barn så jag kunde få åka till behandlingshem o få chans att ta hand om mig själv och bli frisk igen. 
behandlingshemmet var för dyrt så det blev inget med det - men barnen placerades ut likförbannat i ett fosterhem och hos det ena barnets fader. Men jag fick ingenting  - istället blev jag helt utan barn. soc stog helt frågandes när jag protesterade. O det har jag fått slagits för i många många år att få tillbaka rätten till mina barn. O nej dom blev inte placeerade med LVU utan helt frivilligt från min sida TILLS jag skulle må bättre... men tji fick jag... o jag är skitsned på soc agerande....

(detta var den korta verisionen)

2: min man sitter i en läskig vårdnadstvist och vi VEEEET att hans son far mycket illa hos sin mor där det händer både det ena o det andra. Vi har anmält henne till soc antal gånger men soc har alltid valt att tro på hennes bortförklaringar trots att vi kan bevisa varenda liten milimeter av det vi säger. Dom vägrar numera att ta emot våra anmälningar trots att vi ringer i förtvivland ibland med tårarna strömmandes o hot om både polis coh brandkår - dom väljer ändå att vägra ta emot våra anmälningar och vi får oftast bara ett klick i örat o orden om att vi inte ska sköta deras jobb... 

 

Min sambo har en dotter med en kvinna som vi kan kalla Eva.
Eva har tre barn, med tre olika pappor.
Hon har aldrig kunnat sköta om barnen ordentligt, de har haft fel kläder (typ för kallt på vintern, inga strumpor etc), varit smutsiga och inte fått mat hemma o.s.v.

Det gjordes utredning på utredning, där det konstaterades att Eva hade svårigheter att ta hand om barnen, och att hon behövde stöd och hjälp.
Jo tack,... hjälpen kom i form att folk från soc som kom hem till Eva för att VISA HENNE HUR MAN STÄDAR!!!

Hon VET mycket väl hur man städar, men är för jävla lat för att göra det...

Att barnen fortsatte att gå i trasiga kläder, inte få mat, inte få duscha på hela tiden de var hos sin mamma (mellan pappa-helgerna), ja det tog soc ingen notis om...

Naturligtvis är det aldrig bra för någon med felaktiga anmälningar!
Man måste veta _väldigt säkert_ att något är fel i en familj innan man anmäler någon.

Anomnym fru: De får inte vägra att ta emot era anmälningar.De har skyldighet att utreda alla anmälningar.

Har ni några fler som vet hur barnet har det hos mamman? Be dem att anmäla också,ju fler anmälningar destå större underlag får soc och ju mer trovärigt blir det när soc ser att det är fler som reagerat

Anonym (F.E.L!) skrev 2008-07-01 19:54:15 följande:

Man måste inte alls VETA att något är fel det räcker med en misstanke, man skall inte sätta sig och leka soc heller.

Jobbar du med barn har du skyldighet att anmäla vid misstanke,du behöver inte veta. Sedan skall man ju inte anmäla för minsta lilla men helsäker innan anmälan kan man nästan aldrig vara om man inte sett något med egna ögon.

Bättre att anmäla en gång för mycket än förlite. Fler Bobby och Louisefall behövs inte

Mitt liv:

www.socialombud.se/berattelse/tessan/index.htm

Mer behövs egentligen inte säga......

Man måste givetvis veta innan man anmäler till soss, eftersom en anmälan alltid ger en massa konsekvenser för den anmälda. Det kan vara förbaskat jobbigt att behöva bevisa motsattsen till anmälan. För så är det alltid, du måste bevisa din oskuld, ingen behöver bevisa din skuld.

Vi har kontakt med dom sedan år 99. Jag undra när det tar slut någon gång.

Finns säkert sånna som anmäler anonymt för skoj skull,bara för att jäklas.