STOLT!

Jag är så stolt och glad!
I juni hade jag och maken vår bröllopsdag och så beställde vi pizza till barnen, barnen cyklade (nåja, dottern åkte cykelkärra) upp till restaurangen och hämtade maten.
Sedan när de packade upp maten så vinkade jag och makenhejdå till dem.
Vi promenerade upp till samma ställe som de beställt mat ifrån, satte oss på uteserveringen. Beställde en öl till maken och ett glas rött till mig och så en varsin plankstek till oss.
Pratade om allt och inget. Njöt av solen och värmen.
Sedan när maten kom så njöt vi av maten också.

Efter umgåsande, ätande och lite drickande så promenerade vi hem. I sakta mak. ville inte komma för tidigt - dottern uppe men inte mitt i läggande så att vi skulle störa deras procedur.

Det har varit lite tjafs under veckan med att lägga dottern för hon vill inte sova "kälv" (själv), så vi ville inte störa mitt i.
Dock, efter pratande, promenerande, tittande på saker osv. så kom vi hem vid 20.10 (dottern lägger sig vid 19.30-20) och vi tassade in för att inte "störa".

Vad händer... INGET! Stora tjejen sitter i fåtöljen och tittar på oss när vi kommer in. Jag frågar om dottern sover - "ja, det gör hon" Får jag tillbaka
Och varför skulle hon inte, hon har ju världens bästa storasyskon som tar hand om henne! Stora killen berättade att han legat bredvid dottern så hon skulle somna .

Vi visste att de skulle greja det, vår oro låg snarare i att vi skulle komma hem och störa, vilket vi inte gjorde!
Jag är så stolt! även om jag visste att de skulle fixa det, men jag bill bara delge allt.
Tänk att ha 12-14 åringar som inte protesterar när vi frågar om de vill göra detta för oss och som sedan, utan att klaga, tar hand om allt här hemma! Vi hade mobilen på, men inte ringde de... för de kan ju!

De är helt enkelt bäst!