8 månaders bebis och separation.. hjälp...:(

hej
nej men stackars dig, tycker verkligen synd om er. jag har aldrig varit i din situation men känner folk omkring mig som har varit det. ta kontakt med familjerätten och fråga om råd o ta upp detta att han helt plötsligt visar intresse för barnet nu när ni ska separera. jag tycker att det låter väldig suspekt, men andra ord så kan han ha nåt i baktanke låter som han vill jävlas med dig, lite kontroll freak i honom.som du säger så behöver ett så litet barn sin mamma mycket nu i början så stå på dig.

Tycker som ovan att du ska ta kontakt med familjerätten. Har en kompis som är i nästan samma situation som dig. Hon har separerat från sitt ex. Hennes dotter bor med henne nu. Den pappan ville ha varannan vecka vilket familjerätten sa INTE är ok när barnet är så litet. Han har henne nu ca ett dygn i taget några ggr i veckan.

Jag vet inte vad som gäller med pappaledighet faktiskt. Men det är ju tråkigt om ni inte ska kunna komma fram till en bra lösning. Men det kan ju bli konstigt om du har haft huvudansvaret för ert barn och han helt plötsligt ska ha barnet mest...men som sagt, ta kontakt med familjerätten som nog kan ge dig råd om vad du har för rätt lagligt. När det gäller killar som är bra på att prata för sig (manipulera) så gäller det att ha koll på vad man verkligen har rätt till!

Hoppas verkligen att det löser sig för er!

Hej!
Vill bara berätta att min pappa lämnade mamma när jag var 8 månader. Det är nu 27 år sedan och jag tror inte att jag har lidit så mycket av det. Jag hade en trygg och fin barndom hos min mamma, trots mycket dålig ekonomi och att det förstås var jobbigt för henne. Min pappa har jag alltid haft kontakt med, han är iofs en välfungerande person, och jag har sen jag blev vuxen fått allt bättre relation till honom.

Idag är jag vuxen, lever i ett jättefint förhållande med en underbar man, och är färdigutbildad läkare. Jag menar inte att skryta, jag vill bara visa att det kan gå hur bra som helst att växa upp med en förälder. Och jag tror det är bättre än att växa upp i en familj där föräldrarna bråkar eller där någon av föräldrarna inte fungerar.
Lycka till!

Hej! Låter bra att ni kommer från varandra. Jag tror inte att separationen är dålig för barnet, det som kan vara dåligt är om ni mår riktigt dåligt och har en konflikt.

Om pappan pratar om att ta ut pappaledighet nu så kan det finnas olika orsaker:

1. Han vill bråka med dig och skrämmas, få igång en jobbig process.
2. Han vill verkligen ta hand om sitt barn.

Om det är det första alternativet, vilket låter troligt på din beskrivning, så kan en lösning vara att gå med på hans krav. Det har han förmodligen inte väntat sig, och kommer då att vara tvungen att ta ställning om han verkligen vill ta hand om ett litet barn själv. Det är ju rätt mycket för många män att göra det. Förmodligen kommer han att backa om du glatt och positivt säger att det vore toppen om han var pappaledig.

Om det är det andra alternativet, då är du bara att gratulera! En pappa som vill ta sitt ansvar är guld värd. Det gäller bara att komma fram till en praktisk lösning så att ni båda två får träffa barnet utan för långa uppehåll.

All lycka!

Hej!
Jag är samma situation!
Tyvärr är det väl dock jag som beter mig riktigt illa mot min sambo, och vad ska jag skylla det på då? Många anledningar, men egentligen ingen anledning alls... om du förstår vad jag menar.
Vi har haft det riktigt tufft i vårat förhållande. Vi har gått hos familjerådgivning i 1 år, men kommer troligen att separera efter sommaren då han får tillbaka sin lägenhet som just nu är uthyrd.
Känner mig orolig för mina känslor, ensamhet, dotterns känslor, delad vårdnad, ekonomi med mera! Hu, jobbigt!

Jag kommer vilja ha dottern på heltid, tycker synd om henne om hon ska fara fram och tillbaka varannan vecka i flera år. Då tycker jag det är bättre om hon bor hos mig och får träffa sin pappa när hon/han vill. Han kommer troligen inte acceptera detta och det känns också skitjobbigt!

Dottern är förresten 7 månader!

Jag undrar om ni har gemensam vårdnad för barnet, eller om du har ensam vårdnad.

Om du har ensam vårdnad har du dels ensamrätt på föräldrardagarna och dels större bestämmanderätt över barnet. Men förmodligen har du skrivit under pappret för gemensam vårdnad och då måste du böna och be pappan att han skriver över föräldradagar på dig för att du ska kunna stanna hemma längre.

Generellt så brukar Familjerätten (en avdelning på kommunens socialkontor) rekommendera att barn under tre år bor hos den ena föräldern och bara hälsar på hos den andra föräldern. Problemet blir om pappan är föräldraledig så kommer de nog att tycka att det är tryggare för barnet att bo hos pappan och bara hälsa på hos dig.

Hej igen! vi har bråkat nu flera dagar i rad.. HELT utan anledningar enligt mej. jag fattar inte vad han håller på med!
han trycker ner mej, påperkar alt jag gör o säger. allt är fel! är det inte det ena så är det det andra..:(
det tog iallafall slut idag och ja känner en lättnadskänsla samtidigt som jag är ledsen såklrat över att det blev som det blev. han ville disskutera hur vi ska göra med dottern och han vill ha henne varannan vecka, OK om vi hade bott ifrån varandra och fortfarande varit tillsammans då hade vi kunnat träffas på "varandras veckor".

men nu är det slut. och ska hon behöva vara ifrån mej som hon känner mest trygghet varannan vecka. (han åkte förresten iväg på en resa med hans kompisar nyss och var borta från henne i 3 veckor, under tiden lärde hon sej krypa osv) säger inte de ganska mycke om hur han är? nej det känns inte bra. han är nog rädd att mista henne. men han tänker just nu bara på sej själv tydligen. inte vad som är bäst för henne...

ska ringa familjerådgivningen imorgon för att få råd...

Hej! skulle du vilja prata lite mer så kanske vi kan hjälpa o stötta varandra?

p.s. vi har gemensam vårdnad för henne...

Varannan vecka är definitivt för länge för ett så litet barn. Men två dagar hos vardera föräldern skulle kunna funka. Hon är ju ändå van att bo med båda er föräldrar, det blir ju ingen chock om det är pappa som plockar upp henne och tröstar på natten tex.

2 dagar växelvis boende? känns inte det lite väl förvirrat för ett så litet barn? behöver inte hon en trygg uppväxt och känna "dethär är mitt hem, min säng" pappan kan inte ge henne samma trygghet som jag, han har inte de sättet eller dom känslorna, han är väldigt apatisk som person..
o som jag skrev förut så har han funnit där för henne när det passat honom.. nu är han rädd för att mista henne och vill ha henne varannan vecka utan att tänka på hennes bästa.

självklart vill jag att hon ska känna sej trygg och få ett bra förhållande till sin pappa, men inte genom varannan vecka, eller 2 dagar var.. det skulle nog bara kännas förvirrande för henne..

jag vill föresle varannan helg. o att han kan umgås henne på dagtid vissa dagar i veckan.. men det finns inte en chans att han kommer gå med på de :(

Anonym (förvirrad) skrev 2008-07-06 19:31:27 följande:

Du kommer att få olika råd vart du än vänder dig. Socialstyrelsen rekommenderar att barn under tre år bor på ett ställe och bara hälsar på hos den andra föräldern. Andra "experter" hävdar att det blir värre för barnet att förlora en av föräldrarna genom att bara bo varannan helg hos den när barnet är van vid att båda föräldrarna finns närvarande.

Om du vänder dig till kommunens familjerätt som är en samtalshjälp för skilda föräldrar så har du ingen aning om vad de rekommenderar. En del FR anser att mamman alltid är den rätta för barnet, oavsett hur mamman är som person. En del FR anser att pappans rätt är det viktigaste av allt. En del FR tycker att växelvis är bäst. Likadant om ni startar en tvist och går till Tingsrätten, man har ingen aning om hur just denna TR tycker och tänker.

Du befinner dig i en mycket tuffare situation än du inser just nu. Dina föräldrapenningdagar håller på att ta slut. Du har bara 240 dagar och om barnet är sju månader så har du en månad kvar. Därefter är det pappans 240 dagar (8 månader) kvar. Om han är snäll mot dig så kan han skriva över många av de dagarna på dig så att du kan fortsätta vara hemma med barnet. Men om han vill umgås med barnet så kan han vägra skriva över dagar på dig och sedan själv vara hemma med barnet. Detta anses i Sverige vara helt okej för barnet, i de allra flesta familjer så är först mamman f-ledig och sedan tar pappan över. Alltså räknas det inte som ett trauma för barnet. När pappan sedan har varit föräldraledig med barnet i ett halvår eller längre och det är dags för dagis så är det han som är den trygga personen i barnets liv och därför är det hos honom barnet ska bo. Du får då umgänge varannan helg och förhoppningsvis kan du då även träffa barnet någon kväll i veckan.

Är det mig du syftar på? I så fall, ja visst!

ett alternativ är att föräldrana flyttar på sig. Barnet bor alltid på samma plats men föräldrarna byter. Men då krävs det ju att man kan komma överens.

lycka till

Är du kvar?

ja det är jag=) hur ska vi göra då?

Jag avslöjar vem jag är :)
Maila mig gärna.