Ni med tvåspråkiga barn!

Det finns inga entydig belägg för att tvåspråkiga barn skulle ha sämre språkutveckling. Jobbar på en tvåspråkig förskola (engelska och svenska) och där barnen ofta har ett tredje språk hemma ex spanska, kinesiska, polska. Nu jobbar jag med 3-5 åringar så jag vet inte hur deras tidiga språk utveckling var. Men nu har de två språk som de behärskar mycket bra (dvs som jämnåriga enspråkiga barn) och ett som de förstår mycket och pratar hyffsat.

Däremot tror jag att barn som har ett torftigt språk runt omkring sig, kanske tittar mycket på TV, men får sällan uttrycka sig själv, använder napp för länge så munmuskelaturen förslappas, babyspråk används etc etc kan hämmas i sin språkutveckling.

Så kör på! Det är en gåva att få flera språk före 6-års ålder, då det blir svårare att ta in ett nytt språk. Ett tips är dock att vara hyffsat konsekventa dvs en förälder - ett språk.

Kan ge tips på en bra bok i ämnet, ska bara leta upp den. Återkommer.

Hej! Jag har inga egna flerspråkiga barn men jobbar som logoped och träffar en hel del flerspråkiga barn i mitt yrke. Barn som är flerspråkiga med normal tal- och språkutveckling ska inte börja prata senare än barn med ett språk. Tyvärr får flerspråkigheten ibland felaktigt bära skulden för att ett barn är sen i språkutvecklingen vilket gör att de inte får hjälp och stöd lika snabbt som enspråkiga barn. Så jag tycker inte att du ska oroa dig på förhand och förutsätta att han ska vara sen. Man kan förvänta sig att han kommer igång med att säga sina första ord där någon gång i 1-årsåldern. Och om det sedan visar sig att ni ändå upplever att han är sen i språkutvecklingen så tveka inte att prata med din BVC-sköterska som kan förmedla kontakt med logoped. Vänta och se är dumt.. Fungerar för vissa men inte för alla... Lycka till!

Mina barn var inte senare med talet, andra barnet var lite senare med uttalet an forsta barnet, men det tror jag inte berodde pa tvasprakighet. Kor pa och lycka till!

Rebecka kommer bli 3 språkigt... pappa pratar polska och jag pratar finska men tillsammans så pratar vi svenska... Vi kommer inte kräva att hon ska kunna förstå och prata flytnde polska och finska när hon blir större, men att hon skulle kunna kommunisera lite grann med sina släktingar som inte pratar svenska...

Vi har en tvåspråkig son som är 3 år. Vi har alltid kört med båda språken hemma eftersom vi förstår varandras språk helt. Vår son var inte alls sen och på förskolan påpekade dom att han pratade jättebra för sin ålder. Nu när han är tre börjar han sålla vilket språk han ska prata med vilken förälder. Annars blir det mest svenska för hans del.

Vi hade också fått informationen att han förmodligen skulle vara lite senare pga tvåspråkigheten men så blev det icke!

Så lustigt! Jag är själv gymnasielärare i svenska och engelska och har läst mycket om tvåspråksinlärning. Jag skrev tillochmed min B-uppsats om just det ämnet, och alla böcker och avhandlingar jag läst i ämnet poängterar att tvåspråkiga barn ofta är senare i språkutvecklingen.

Men som jag har förstått det så blandar de gärna språken i början innan de riktigt har fått kläm på det hela, när det gäller det har jag hört flera olika taktiker. Vissa säger att man stenhårt ska köra sitt språk med barnet (dvs att sambon BARA pratar finska och jag svenska) och helt enkelt säga att man inte förstår vad barnet säger när de talar till en på "fel språk". Sen säger andra att det är viktigt att visa barnet att man förstår båda språken så att inte ett språk blir mindre viktigt, speciellt om det är ett språk som dominerar. Vad tror ni?

Här hemma pratar vi engelska och svenska... väntar första barnet, och är inte helt säker på hur vi ska gå till väga.
Jag pratar svenska och engelska, sambon pratar engelska och knappt någon svenska alls (kan inte föra en enkel konversation på svenska), men jobbar på det. Jag kan inte prata svenska med honom, men kommer definitivt prata svenska med barnet.
Hittills lutar det åt att jag kommer prata svenska med barnet, och han engelska, men vi pratar engelska med varandra (eftersom hans svenska ordförråd är långt ifrån tillräckligt för att ens diskutera vardagssaker) också får barnet svenska från dagis när hon blir äldre, fast vi pratar engelska hemma... Tror ni det kommer fungera, eller ska man tänka på nåt annat sätt? Kanske borde ta och läsa på mer om tvåspråkighet, men alla böcker verkar säga olika... Oavsett så lär vår dotter lära sig tala svenska långt snabbare än han.

Det jag har läst tyder på att de ofta har ett särskilt, emotionellt språk (oftast det språket som talas av den vårdnadshavare som barnet är mest med) som dom känner sig tryggare med, men jag vet inte...

Hmm, ja vi är bägge hemma på dagarna så vi lär nog finnas till hands dygnet runt båda två, men sen är ju så mycket annat på engelska, såsom spel och tv och film, så jag antar att det är relativt "lätt" med engelskan...

Jag har hört så mycket om att det är viktigt att prata bägge språken utanför hemmet för att man inte ska typ lära sig skämmas för att prata ett annat språk än svenska, men det kanske bara gäller mer "avlägsna" språk och kulturer än de nordiska...

Om ni vill läsa bra information om flerspråkighet ska ni kolla på Eva-Kristina Salamehs forskning, finns bra information om på hemsidan www.sprakenshus-umas.se/
Att barn blandar språk för att de inte har kläm på läget är felaktigt. Barn är redan i ett mycket tidigt skede så språkligt kompetenta att skiljer sina språk. Att växla mellan språken gör flerspråkiga oavsett ålder, i rätt språkliga miljöer. Ofta hör man barn med samma språkliga bakgrund växla språk som vi kan tycka "hux flux", men det är ju för att de förstår varandra. Men däremot gör det inte det när de pratar med fröken som bara kan svenska. Så språkanvändningen beror ju på vem man pratar med.

Att låtsas att man inte förstår sitt barn som försöker kommunicera tycker jag låter oerhört dumt. Det viktiga är ju att man förstår varandra? Pratar ni båda era modersmål med ert barn så kommer dom att bli utmärkta språkanvändare på båda språken. Sedan om det är finska/svenska vi pratar om är det ju troligt att svenska blir det dominerande språket i och med att det är det som pratas i skolan/samhället och blir "utbildningsspråket".