Min pappa är alkoholist...

jag gick vidare utan en pappa, jag känner inte att jag behöver ha honom i mitt liv om han inte kan välja sina barn, familjen överhuvudtaget, framför alkoholen. det här har dock varit ett gansak lätt beslut för mig då jag bara träffat honom en gång i påskas och innan det var det 5 år sen. mina föräldrar är skilda sen jag var 4. min syster som fick sitt andra barn för 1½ år sedan har försökt att dom ska ses och ringer lite då och då men han verkar inte bry sig mer för det, så han tycker säkert att det är skönt att jag lagt ner den saken. jag förstår att du blir besviken, men dt enda jag kan säga är att vill han inte ha hjälp så kommer han aldrig att bli frisk, som med alla andra saker i livet, vill man inte sluta röka kommer amn inte göra det heller, allt handlar alltid om vad man själv vill, man kan inte tvinga någon att leva efter sin egen pipa om du förstår. hur är er relation för övrigt? hur blir han när han dricker? min pappa blir elak vet ja efter vad min syster har sagt, så hon är oftast lessen efter att hon pratat med honom.

Det handlar inte så mycket om att han inte bryr sig om er, det gör han säkert men han bryr sig mer om att vara berusad. Han kommer inte att sluta om han inte själv hittar en egen vilja att sluta. Ingen kan tvinga honom att sluta men ni kan göra som ni redan varit inne på nämligen att skapa konsekvenser av att han dricker. Jättebra att han inte får träffa sina barnbarn om han inte slutar. Ni har inte så många mer sätt att skapa konsekvenser för honom än att bryta kontakten, det är hårt men det går inte att ideligen hota men aldrig sätta det i verket. Man kan inte dalta med en alkoholist.

När konsekvenserna av hans drickande blir tillräckligt jobbiga för honom så kan han hitta en egen vilja att sluta, då kan det fungera. Han skulle också kunna utsättas för en intervention. Då samlas anhöriga och "bombar" honom med saker som hänt när han druckit och man bevisar då mycket konkret att han är alkoholist. Det bör ske med hjälp av någon form av terapeut som håller i det. Då kan han eventuellt komma till insikt om att han är alkoholist och hitta viljan. Men ultimatum gäller även där, tar han inte hjälp att sluta så sätter ni hotet i verket. Han måste hitta sin egen "botten" för att inse och vilja sluta.

Om han lever tillsammans med någon måste denna också sluta göra det möjligt för honom att dricka. Dvs inte ta hand om saker som underlättar hans drickande. Inte hjälpa honom med saker han skulle kunnat göra själv om han varit nykter. Inte se till att räkningar betalas, inte hjälpa honom med alkoholinköp etc etc. Finns massor av saker många gör utan att tänka på att de hjälper missbrukaren att fortsätta missbruka.

våran relation...hm, vet inte hur jag ska beskriva den...ser honom som en liten,liten människa som jag inte kan älska, för det är inte min pappa...kan knappt titta honom i ögonen...

Jag är också uppvuxen med en pappa som är alkoholist. Jag är i dag 28 och pappa är 56. Han dricker fortfarande i perioder även om det blivit mycket lugnare de senaste åren. Det värsta är att min mamma nu också verkar ha fallit ner i träsket tillsammans med honom och nu på semestern så dricks det var och varannan kväll. Vi har varit där och hälsat på (bor på annan ort) i sommar och varje gång har det varit minst ett fylleslag och det har fått mig att börja fundera. Jag har planerat för en flytt till min hemstad innan mina barn är i skolåldern men vartefter situationen med mina föräldrar blir värre så har jag insett att minnena från barndomen är alldeles för starka och negativa för att jag ska orka bo där, speciellt när de rivs upp gång på gång. Har funderat på att ge mina föräldrar konsekvensen av att inte få träffa mig och barnbarn om de inte kammar till sig och blir som folk, jag känner att snart vill jag inte ha dem mer i mitt liv...

Det är svårt att ge några råd i och med att jag vet hur splittrad man är när det kommer till missbruket och personerna i sig. Man tycker ju fortfarande om människan bakom men det är väldigt svårt att leva med besvikelsen att de gång på gång väljer alkoholen före allt annat. Man kan ju fråga sig om det inte finns några andra värden i livet?

jag har oxå en pappa som är alkolist! jag är 26år och han är 43år..men han drickor konstant! han försökte ta livet av sig för några år sen...men vi hitta han i tid och han va ren ett tag..sen börja han ien...vi har gjort allt i våran makt..tillomed gjort han skuld fri...men nu har jag släppt det...jag kan inte hjälpa han längre..måste lägga min fokus på våra små barn istället! styrkekramar till dig!

?Att en vuxen människa kan vara så respektlös,?
ju, det har jag också svårt att förstå. Hur vuxna människor försöker tvinga sina värderingar på andra och gör sitt bästa att anpassa andra med hot och ?ultimatum?

pappa har aldrig försökt ta sitt liv, men varje gång något händer här i stan, så blir jag kallsvettig och undrar om det är han...men snart vet jag att hans stund är kommen...tyvärr..

tvinga mina värderingar? vad menar du? mina försök att få honom frisk och inte sup ihjäl sig eller vad vill du säga?

Bry dig inte om Karan Sjet, det är ett troll.

Frisk var ett fint ord, funkar det även om man inte är sjuk?
Tror att din pappa har all rätt att leva sitt liv så som det passar han vad?
Eller måste han leva så som du vill att han ska göra det så du blir nöjd?