• InF

    Kortis.

    Hejsan!
    Jag vet inte om det redan har diskuterats här tidigare, men jag vill höra hur ni tänker.
    Vi har en tjej på 4,5 år som har DS (Downs syndrom). Hon har en hög aktivitetsnivå och är alltid i farten. hon tecknar mycket och bra, hänger med ganska bra i samtal och förstår det man säger. Däremot är hon i en evig trots (eller utvecklingsfas kanske man ska säga =)). Det gör att vi tyvärr hemma går på knäna och orkar inte alltid (vi har ytterligare två små barn att ta hand om). Vi har avlösning men har velat haft en korttidsfamillj. Kommunen erbjöd en familj som av olika skäl visdades inte fungerade med vår tjej. Nu har vi haft det så intensivt och jobbigt att vi känner att vi tyvärr måste titta på det förslag som kommunen gett oss, dvs korttidshem. Här där vi bor finns ett som alla (både hab + föräldrar tycker är bra) men som vi känner oss tveksamma till. tveksamheten handlar nog om okunskap, så vi får väl se.
    vaf har ni för erfarenheter av kortis? Bra /dåligt? Vad sak man tänka på? Vad ska vi fråga om när vi ska dit på måndag för att träffa chefen och se stället?
    Tips och råd tas tacksamt emot.
    Trevlig helg till er alla.

  • Svar på tråden Kortis.
  • Who knows

    Jag har ingen erfarnhet från er sida, men jag har jobbat på flera kortis och många föräldrar har varit tveksamma i början men sedan har de varit så nöjda.
    fördelen är att man inte behöver känna sig "tacksam" mot kortis, det är ju som dagis fast på kvällar/helger. JAg har under årenslopp pratat mkt med föräldrar och många har sagt att de var rädda i början och tyckte det kändes tryggare med familj, men när de väl kommit in på kortis så vill de aldrig gå tillbak

    Hoppas att det blir bra för er oxå!

  • InF
    Svar på #1
    Hej,
    jo det kanske är så att man som förälder känner sig osäker och rädd i början. Det känns ju onaturligt att en 4,5 åring ska sova på ett ställe som inte är hemma eller hos sina far- eller morföräldrar. För oss blir det en känslsa av att "lämna bort" vår älskade prinsessa. Men med tanke på våra andra barn (som behöver få kunna göra saker vi inte kan göra med vår prinsessa, få vila från slag och matkastning) och vårt behov av att få lite andrum, har tyvärr medfört att vi måste göra såhär. Men om man nu inte tycker att det kortiset som kommunen har är bra för sitt barn, har man rätt att kräva ett annat???
  • pcalma

    Du har rätt att kräva ett annat korttids om det i din kommun inte kan erbjuda den pedagogik etc som ert barn kräver..
    Jag anser att det är en större trygghet med korttids. Det är mer kunskap (ska vara) o förhoppningsvis andra barn med liknande funktionshinder som ert barn där. Era helger som ni bokar in, kan inte ställas in, som hos en stödfamilj, för att en blir eller liknande. finns alltid personal som känner ert barn.
    Korttidshem är ju väldigt hemtrevliga o inte alls så instutitionsaktiga som man kanske tror(iaf inte de jag jobbat på)
    Jag tycker att ni ska hälsa på o prata med personalen där. De kommer med all säkerhet att förstå hur ni känner!
    Förstår att ni behöver detta!! Även för er föräldrars skull, men även för att kunna ge syskonen lite egentid med er!! På deras villkor!!!


    Mamma till 2 underbara pojkar och 2 underbara flickor (med NPF)
  • Who knows

    jag tycker det är jätte bra att ni inser att syskonen oxå har behov av att vila. Det är inte lätt att ha ett barn med ett handikapp men det är säkerligen inte så lätt att vara syskon heller...

    Sedan så är det ju rätt bra att få vara ifrån varandra, längta lite, sova lite ta ett långt bad och ladda batterierna, så att man kan vara en snäll och trevlig mamma

  • pcalma

    Håller absolut med dig!!!
    Man behöver inte alltid känna att man som förälder måste GÖRA något med syskonen! Mina tycker att det är skönt att bara få vara hemma, ta hem kompisar, njuta av att det är som hemma hos andra då!! Lugnt o skönt! "Normalt".. Sorgligt, men sant!
    Syskonen kan med behöva ladda sina batterier!


    Who knows skrev 2008-07-11 20:49:19 följande:
    jag tycker det är jätte bra att ni inser att syskonen oxå har behov av att vila. Det är inte lätt att ha ett barn med ett handikapp men det är säkerligen inte så lätt att vara syskon heller...Sedan så är det ju rätt bra att få vara ifrån varandra, längta lite, sova lite ta ett långt bad och ladda batterierna, så att man kan vara en snäll och trevlig mamma
    Mamma till 2 underbara pojkar och 2 underbara flickor (med NPF)
  • reb80

    jag vet inte hur det är med eran tjej, om hon har assistent eller inte. Men jag är personlig assistent åt en tjej som är på kortis 1 lång helg i månaden.
    Då har hon sina assistenter med sig. Bara för att vi ska hjälpa till med kommunikationen som det heter.

    Jag vet inte hur det funkar där ni bor men hos oss så är det inskolning och kan man inte komma när man planerat så är det ok att avboka, även med kort varsel.
    Det kan ju ibland vara svårare att få komma med kortvarsel, med tanke på att det inte finns så många rum.

  • Who knows

    Helt klart Och det betyder ju inte att man inte älskar sitt barn, bara för att det är på kortis ibland. Det är ju på kortis för att man älskar det och de övriga barnen

  • niiile

    Har arbetat på ett Kortidshem i Norrtälje kommun, KANON bra tycker jag!! Där jag arbetade var det bra personaltäthet, vilket gjorde att barnen kunde få det dem behövde.

    Tid, försök och möjlighet.. Vi lagade och åt mat tillsammans, dukade, diskade.. Gick på stan, badade (både vid stranden och pool) och tränade massor.

    Avlastning för föräldrarna, så de har ork till allt som ett funktionshindrat barn kräver extra. Vilket gynnar både föräldrar, syskon och barn :)

  • Little J

    Hej,
    din flicka är bara 4.5 år gammal...jag tycker att hon är i yngsta laget för kortis utan en avlösarfamilj vore nog bättre för henne.

    Min DS grabb var dryga 14 år när han började på kortis (han är 18 år idag), då han behövde få andra relationer/kompisar...personer som han känner och inte vi. För mig betydde kortis ett steg i hans frigörelseprocess gentemot oss föräldrar.

    Jag menar inget illa med era funderingar kring kortis, men jag ville ändå ge dig min syn på det hela (eftersom du efterlyser det också).
    Jag skulle nog som sagt säga att hon mår bättre att få vara i en avlösarfamilj där hon kan bli en person i en familj.
    På kortis blir dom ett bland många barn som blir omhändertagna av personal...behöver inte betyda att det inte skulle vara bra...men kanske att det passar dom äldre barnen bättre.

    Ush...hoppas du inte tycker att jag svamlar för mycket
    Önskar er all lycka till och att ni kommer till en bra lösning för er familj.
    Kram.

  • Eldo

    Vår pojke var 4 år då han började på kortids. Samma tider som han är där finns det ytterligare ett jämnårigt barn och det första året var de sammanlagt tre jämnåriga + två äldre barn.

    Alla runt vår son resonerade att kortids var bäst för sonen och inte en stödfamilj. Personalen är utbildad och kan i vårt fall allt kring sonens medicinska problem och stödtecken. Vår son är väldigt aktiv och i farten hela tiden och kräver ständigt en vuxen vid sin sida. På kortis kan personalen turas om att vara med honom. De är 4-5 vuxna till max 5 barn.

    Vi kände att en stödfamilj är inte tillräckligt trygg för sonen då det blir väldig påfrestning för dem samt att avlastningstillfällen kan ställas in pga att familjen har "problem" (sjukdom i familjen, familjen ska på semester mm).

    På kortis får sonen de rutiner han behöver. De åker alltid på utflykt. Det är alltid samma personal. Om någon i personalen är sjuk sätts det in en vikarie och vid semestertider måste minst två ordninarie jobba och alltid en ordinarie till natten.

    För oss har kortis varit en räddning. Vi drog på det väldigt länge och behovet var stort då vi vågade söka. Sonen började på kortis då han fyllde 4 år och har nu varit där i 1½ år. Barngruppen har i stort sett lika dan ut hela tiden och personalgruppen har sett lika dan ut. Personalen på kortiset är väldigt bra, omtänksamma och intresserade av sonen. Två ur personalen (samma varje gång) kommer var tredje månad till våra nätverksträffar på hab och är med på vad som ska tränas och vilka mål vi strävar efter.

    Ibörjan tyckte vi att han var för liten för kortis, men har helt ändrat tankar om det. Kortis är som dagis för vår son. Bara det att han sover där en natt också. Vår son har sömnstörning och vaknar mycket på natten. På kortis har personalen vakentjänst på natten och kan därför pyssla och ta hand om sonen då han vaknar. På morgonen går den personen hem och behöver inte ta hand om en virvelvind som far fram i 110 km/h + 4 andra barn till.

    Kortis eller stödfamilj beror nog på hur man själv känner och på hur barnet är. Det är bara man själv som familj som ska bestämma vilket man ska ha.

  • Busbellan

    Jag måste  bara säga att det var så skönt att läsa om alla bra erfarenheter av kortis!!
    Har en son utan diagnos än så länge, men han ska utredas till hösten.
    Känner ett enormt behov av avlastning, och hade ev. tänkt att kortis kunde vara ett alternativ om vi får tillgång till det.
    Inte minst för han storasyster som får alldeles för lite uppmärksamhet. Den tiden inte sonen tar, tar istället minstingen på 1 år.


    Mamma till Nora, August och Ella
  • FavvoJonna

    Jag jobbar oxå på ett kortis!

    När vi bokar in våra barn så försöker vi att även tänka på vilka fler barn som är där så de har "nytta" av varandra, vilket gör att barnen ofta har himla roligt hos oss. Personalen är utvilade o har energi när de kommer på morgonen o vi gör mycket roliga saker om dagarna. Vi är oftast en på en (en vuxen på ett barn) vilket gör att alla aktiviteter blir väldigt individuellt anpassade.

    Jag tror inte själv att åldern är några problem, jag skulle iaf inte se det som ett problem där jag jobbar. Vi är ju utbildade på barn o funktionshinder o vi har tid att ägna oss åt varje barn.

  • Familjen Båge

    Jag jobbar på kortis och trivs utmärkt!
    Barnen/ungdomarna trivs hos oss och nu med tiden så ger föräldrarna allt förtroende för oss!
    Precis som FavvoJonna så gör vi likdant på vårt kortis. Lägger helgerna så de "bra" ungdomarna är tillsammans för dom är ju mycket mer aktiva. Dom har glädje av varandra. Andra helger så försöker vi lägga så att tex multihandikappade är tillsammans.
    det har funkat kanonbra för oss och föräldrarna och barnen är nöjda.

    Tror att många föräldrars "problem" är att ni/dom vågar inte ge sitt förtroende till okända människor. För vem är bäst på att ta hand om sitt barn? Jo föräldrarna.
    Men ni kan väl testa några helger och se hur det går?

    Lycka till!

  • ulricaa

    Min son har kortis en helg i månaden (lörd morg- sönd kväll) samt en eftermiddag i veckan (för kontinuitetens skull).
    Jag skulle fråga chefen för kortis hur mycket de tränar med barnen, t.ex. sjukgymnastik om hon behöver det, personaltäthet över dygnets alla timmar (jag råkade få reda på att på vårt kortis hade de bara en personal på 4 multihandikappade mellan 07-08... min son hade som tur var sin egen ass med sig då, eftersom det var första natten där... men jisses så arg jag blev... nu är det ändrat!), samt om ni kan minimera antalet personer som har ansvar för ert barn.
    Jag har bråkat mycket med kortis för att få det att funka... under en period hade Liam 7 olika personer på 15 ggr, TROTS att vi bestämt att bara tre olika skulle ta hand om honom. Nu har jag gjort upp med dem att om det inte är personal som känner Liam VÄL, så är han hemma istället!
    Med viss personal upplever jag att det är förvaring (va, har han tittat på Mora Träsk hela em idag igen????), andra är väldigt engagerade.
    Dessutom har jag varit förbannad på att de tar in nytt folk och hävdar att hon har jobbat 20 år i branschen, så hon kan ALLT! Min son är multifunktionshindrad, inget tal, begränsad uppfattningsförmåga etc.... klart som korvspad att hon inte vet om han behöver gå på toa, har ont i örat, är hungrig eller nåt annat...

    Trots bekymren med kortis är vi kvar; dels har jag bra kontakt med hans fadder, som vet hur jag tänker, dels inser jag att det måste funka för framtiden, eftersom vi behöver tiden för oss själva. Det är eg inte Liam vi behöver paus ifrån, vi har bra avlastning i övrigt, utan hans assistenter... det är otroligt skönt att få vara själv i sitt hus en hel helg!

    Hoppas det löser sig!!! Testa och var inte rädd för att ställa krav på hur ni vill ha det!!!
    /Ulrica med Liam, 4 år med grav CP, epilepsi och en massa andra tilläggsdiagnoser 


    stolt mamma till Dancing Soul Liam
  • InF

    Hejsan,
    och tack för alla funderingar och tips. Känns skönt att veta att många kortis verkar att vara bra. Som förälder ska man ställa krav, men problemet är att iallfall jag ofta känner mig trött och tjatig.
    Kram från mig.

  • Who knows

    Man får vara både trött och tjatig som förälder
    Det är ni som är experter på era barn och ni som vet vad som är bäst för dem
    Lycka till!

Svar på tråden Kortis.