Hej, har en tjej som har det jobbigt. Hon är 14 år. Hennes så kallade kompisar frågar henne bara om dom kan va, när ingen annan kan. detta gör henne så ledsen. Känner att hon inte duger som hon är. Hur gör man som förälder för att hjälpa och stötta? Om det går.
Svår situation för föräldern att lösa. Jag tror att det viktigaste är att flicka pratar med sina kompisar om detta. oftast när nåt sånt här händer mig så tycker jag att jags kriker ut alla tecken jag kan till mina vänner, men att dom inte märker något...och därför så kan inte dom gilla mig.
Men sen så när jag en dag pratar med dom och berättar hur jag känner så visar det ju sig oftast att mina vänner inte ens har tänkt på att om gör såhär! Dom kan inte läsa tankar 
Så mitt råd är att hon ska lägga fram lite försiktigt för en kompis att hon blir så ledsen när hon alltid kommer i sista hand och så kan hon fråga om dom verkligen vill ha henne som vän, med tanke på vad dom gör.
Tack för tipset. Jag ska prata med henne om det. Det tråkiga är bara att det gått så långt att jag inte vet om hon vågar. Är rädd att inte få vara med alls. Men jag ska stötta henne så gott jag kan.
Det här är nog bara ett missförstånd ska ni se. Eller så är dom där vännerna helt enkelt inte värda att ha din dotter som vän om dom beter sig sådär medvetet.
Även om det är svårt så tror jag att hon måste försöka skaffa fler/nya vänner.
Kanske genom någon idrottsförening eller om hon har något annat intresse.
Tråkigt med hennes sk kompisar, men man kan inte bestämma över andra. Ibland tröttnar ungar helt enkelt på varandra, utan någon egentlig anledning.
Trösta din dotter med att man under hela livet får nya vänner. Själv har varken jag eller någon av mina närmsta vänner någon som helst kontakt med någon från våran skoltid.
Mina närmsta vänner har jag fått i 30-årsåldern (är 44 nu).
Min äldsta kompis träffade jag när jag var 20.
Kanske har du som mamma någon bekant som har en dotter i lämplig ålder men som varken du eller din bekant tidigare tänkt på att sammanföra med din dotter. Kanske en arbetskamrat?
Jag känner igen mig från min egen uppväxt, men saker har förändrats en hel del från det nu!
Som hymafr skrev så kan det vara en god idee att kanske försöka vidga sina vyer lite...(kanske med hjälp av er). Har tjejen några intressen? Något hon är intresserad av? I början av tonåren är det givetvis viktigt att känna att man hör i hop med någon(t) och känna gemenskap. Så varför inte gå med i någon förening där hon kan få möjlighet att träffa andra. Det behöver väl inte vara sport, utan det finns ju mängder av andra grejjer man kan hitta på.
Lycka till!!!
Åh, så hade jag det i skolan 
Det är hemskt.
Men det hjälpte mycket att jag var med i ett lag i flera år och spelade fotboll. Nån sport kanske är intressant?