Social fobi, det har gått för långt.

Gabriella22

Tack för svaret! Lider du också av social fobi?
Det är faktiskt olidligt och den enda som verkligen känner till allt är min pojkvän. Hade jag inte haft honom vet jag inte vart jag hade tagit vägen, det hade inte gått!
Är redo att prova det mesta, men vill gärna hör aom någon varit där eller har andra tips.

Hej anonym! Du är inte ensam....lovar!En del är bra på att dölja det andra låser in sig....
Det ska inte behöva vara så,det finns hjälp.
Mådde själv väldigt dåligt för 2 år sen då jag blev utsatt för trakaserrier av 1 person på mitt jobb,(hur som helst)....Det slutade med att jag sa upp mig och i princip blev totalt isolerad. Mitt vanliga jag var som bortblåst*typ* utåt,pratsam ,glad sprallig.Fickpanikångest i affärer,när nån bekant skulle prata lite bara,upplevde det som att alla vanliga snälla människor skulle bete sig som personen på mitt gamla jobb. Ha ont i kroppen är en sak men att ha ont i själen är minst lika fruktansvärt.
Vågade inte söka hjälp själv utan min sambo gjorde det åt mig. tack o lov för det!!
Fick hjälp och diagnos posttraumatiskt stresssyndrom,inkluderar panikångest,agorafobi (räddsla för öppna platser med (typ)mycket folk) och inslag av socialfobi....

Jag gick inte på gruppterapi men samtalade ensam med en sjuksköterska och psykolog som hade kontakt med en psykiater, och alla tog mig på allvar vilket var skönt!

Fick milda sömntabletter pga. mardrömmar första tiden. Blev också insatt på antidepressiva piller.. Och jag lovar dig, jag kände bara (HJÄLP MIG!!! Jag går med på vad som helst bara jag slipper må så här...)
Nu mår jag bra igen och struntar i att vissa varnar för medicinering, för det var mitt liv och min själ det gällde.

Hoppas ingen missförstår mig....(att det bara är piller som gäller på alla) utan att på mig fungerar det bra! *ler*

Så visst finns det hjälp att få och är det nån du inte trivs med så byt,du kommer att hitta nån som kan hjälpa dig!!

Alla har rätt till att må bra även i själen.

Må så gott skriv gärna till mig om du vill...Kram Maria

Hej Maria!

Tack för ditt svar! Har förstått att jag inte är ensam om detta, men det känns så. akn ha vänner som är blyga och extremt tysta, men ändå klarar de av saker som inte jag klarar av. Hittar aldrig någon som har samma problem som mig, inte ens i gruppterapin för social fobi!
Vad jobbigt att du blev utsatt för trakasserier! Hatar att människor kan vara sådana, och jag hatar att amn tar åt sig. Oftast beror det ju faktiskt på avundsjuka. Fast jag, precis som du, tar inte bara åt mig, jag får fruktansvärd ångest också!
Skönt att de tog dig på allvar. Själv vill jag inte ta medecin, jag hoppas innerligt att det finns annan hjälp.
Min psykolog blev mammaledig, sedan kunde jag ändå inte kunna gå kvar, det blev för dyrt. Fast egentligen struntar jag i pengarna just nu, jag måste bara få hjälp! Har socialbidrag bara och pengarna räcker ENDAST till mat och räkningar. Unnar jag mig en tröja får jag leva superfattigt resten av månaden. vet inte vart jag ska kunna klämma in psykologbesök, men det är ju faktiskt viktigt.

Jag tror att de flesta lider av social fobi, bara i olika stora doser. Vem blir inte nervös ibland främlingar? Vem blir inte överkörd då och då? Jag har haft det precis som du, är det fortfarande ibland, men har tack och lov börjat stå upp för mig själv. Det viktigaste här är att du inte börjar tro på det elaka tungor säger. Jag tycker att du ska byta psykolog om du inte kan öppna dig. Jag gick till en kurator (gratis via vårdcentralen) under en jobbig tid i mitt liv, en ung tjej jag blev tilldelad mig. Vi kom bara SÅ bra överens och jag kunde prata om allt. Hade det varit en kille/man är jag övertygad om att det i mitt fall inte hade hjälpt. Hon fick mig att prioritera mig själv, mina drömmar och önskningar. Det låter inte klokt att det var botemedlet för social fobi, men för mig var det det. Nu kan jag äntligen stå för det mesta jag tycker och tänker, och det är underbart! Lycka till med allt, hoppas det löser sig! Skriv gärna ett meddelande till mig om du har några funderingar.

Anonym (TS), du får jättegärna skriva till mig ang. detta. Har själv detta problem, skulle kännas bra att prata av sig lite.
kram

Ska tillägga att ni andra på denna tråd är självklart också välkommna att skriva till mig ang. detta
kram på er alla *

mammaokalle

Det känns inte som de flesta lider av social fobi. En del kanske blir nervösa eller överkörda, men de kanske kan tackla det bättre.
Jag försöker att inet tro på vad folk säger, men anledningen till att jag tår åt mig, är att jag tycker så om mig själv. Men vissa stunder, när jag tänker på det, vet jag ju att människorna är sjuka, men då stör jag mig på mig själv, att jag inte kan ta det bättre. Säga ifrån, stå upp för mig själv!
Ja, det låter helt otroligt att det fungerade med bara samtal. Blir glad när jag hör det, för då finns det hopp. Även om det inte känns så för mig...

Seahorse

Hur yttrar sig dina problem? Vore faktiskt skönt att ha den här tråden till alla som lider av detta, eller andra som vill ge råd. Kan vaar skönt att skriva av sig och kanske hjälpa varandra.
Kram

Hej på dig, lite återkoppling:

"Jag försöker att inet tro på vad folk säger, men anledningen till att jag tår åt mig, är att jag tycker så om mig själv".
Det låter som om du behöver bryta vissa tankemönster, har du testat kognitiv beteendeterapi? OBS! Passa dig bara för lurendrejeri, det finns idag kognitiva beteendeterapeuter så det räcker och blir över. Du måste vara noga med att de är legitimerade, inte bara certifierade (då kan de lika gärna ha köpt sin titel i USA eller ngt).

"Säga ifrån, stå upp för mig själv!"
Visst låter det så enkelt och fint??!! Det är inte så enkelt, allra helst när ens inre röst hela tiden mer eller mindre håller med om det knäppisar säger.

"Ja, det låter helt otroligt att det fungerade med bara samtal. Blir glad när jag hör det, för då finns det hopp. Även om det inte känns så för mig..."
Det är klart att det finns hopp, ge inte upp! Kämpa för dig själv, inse att du har ett värde. Du betyder något, dina tankar betyder något - du är viktig! Det är en klyscha men det är bara för att det ligger så mycket sanning i det!!

Som sagt var, hör av dig om du undrar över något eller bara vill skriva av dig!

Kram!

Hej Ts.

Du undrade om någon har erfarenhet av ÅSS. Jag har det.
I våras gick jag en "Våga tala"- kurs som ÅSS höll i. Detta var i Stockholm men jag tror att de har sådana här kurser på andra lokalföreingar i landet också.
Vi var ca 12 personer med social fobi som träffades en gång i veckan. Kursen arbetar enligt kognitiv-beteendeterapeutiska metoder, där exponeringsträning och identifierandet av de negativa tankarna ingår. Vi gick sakta frammåt, med övningar som stegrade i svårighets-/jobbighets grad. Ville man inte säga något så behövde man inte.
Stämningen i gruppen var väldigt bra och man mår bra av att få träffa andra med samma problem, utbyta erfarenheter och att även se att "vem som helst" kan lida av SF, till och med sådana personer som man inte tror lider av det, om du förstår vad jag menar.

Det var en jätte bra kurs som jag rekomenderar andra med SF att gå.

ÅSS har även stödgrupper där man träffas en gång i veckan och pratar om sina problem och stöttar varandra.

Kram på er!

mammaokalle

Nej, vad otäckt att det finns folk som luras även där! Hur vet man om de är legitimerade?

Ja, det är hemsk att säga ifrån. vekligen för MINSTA grej. Bara någon säger någon liten kommentar utan att ens mena illa, kan jag tänka hur länge som helst på att jag inte sa någon "motkommentar".

Pojkvännen försöker hitta något till mig, någon slags psykolog, men dte är svårt!

Kram!

Fröken Grön

Hörde av mig dit, men det stället som låg närmast mig hade knappt någon verksamhet än.
Jag gick gruppterapi för social fobi, men det hjälpte inte. Det är därför det känns som att ingenting hjälper på mig!
Hur länge höll kursen på?
Jo, jag vet, när jag var på terapin var det folk där som jag aldrig skulle tro ha SF.

Skulle vilja prova ÅSSS, men dte blir lite dyrt för mig att pendla till Stockholm en gång i veckan.

Kram!