Hej!
Jag undrar om det finns exempel på par som har gått skillda vägar men återförenats igen?
Hur långt efter "separationen" återförenades ni? Hur gich det till? Hur kändes det? Hur funkar er relation nu? Ja masser med fråger, är så nyfiken! Så berätta ni, om villjan finns?
Vi gjorde det. Var ifrån varandra i åtta månader. Pratade inte med varandra alls. Han gjorde slut. Sen efter åtta månader får jag ett långt gulligt mail från honom och en flygbiljett till där han bodde. Var 1.5 år sen.
Nu i efterhand har allt blivit mycket bättre. Jag vet att han älskar mig och han vet att han vill leva med mig.
Tror att många par idag skiljer sig (i onödan) och alldeles för snabbt, att det istället bara hade räckt med en liten paus för att komma fram till vad man vill.
Åh nu har jag skrivit svart ett par gånger, men vet inte vad det är för fel på internet/fl?
Jag hoppar över det nu men det jag ville säga är att jag alltså är intresserad av att veta om levande exempel. Spekulationer kan man hålla på hur länge som helst med ju 
*Puffar*
Vill så gärna veta...
Fler än 1 person finns det väl här i familjeliv?!
Puffar igen!
Har en släkting som var ihop med en tjej i ca 2 år, de gjorde slut och var ifrån varandra i 3 år och nu är de ihop igen sedan drygt ett år och nu bor de ihop. Under de åren det var slut bodde de långt från varandra och såvitt jag vet så hade de ingen kontakt på väldigt länge.
Jag har på sätt och vis varit med om det... träffade en kille för ca 2 1/2 år sen, som jag blev väldigt kär i. Han var osäker under hela relationen, ca 6 månader och sen gjorde han slut. Jag har haft två relationer efter det, varav den ena förlovade jag mig med och trodde verkligen att jag aldrig mer skulle träffa min stora kärlek. Förlovningen bröts pga olyckliga omständigheter och kort därefter träffades jag och exet igen. Han hade hört av sig en del till mig under mitt andra förhållande, men jag ville inte träffa honom då. Nu har vår "nya" relation pågått i 5 månader. Vi är inte riktigt tillsammans och det är en ganska rörig relation, som vi inte vet hur den kommer att sluta. Kanske gifter vi oss, eller så gör vi slut igen...men ingen är mer förvånad än jag att vi träffas igen. Det hade jag ALDRIG ALDRIG trott skulle ske!
Jag och min Sambo gjorde slut efter ett 2½ år. Det var slut mellan oss i drygt fyra månader men vi hade mer eller mindre kontakt varje dag så det kändes inte som att det var slut "på rikitgt", bara att vi bodde på olika håll... Vi vart tillsammans igen i Januari nu i år efter att han ÄNTLIGEN kommit på att han faktiskt älskade mig... Så nu rullar allting på som vanligt- fast mycket mycket bättre!
har skilt mig men hoppas på en återförening, så jag vill också veta. Har varit skilda ca 8 månader. Slutade ha sex i mars, men har kysst varandra nästan alla gånger vi träffas. Nu har vi haft sex en gång till fast båda är i nya förhållanden. Jättedumt. Men våran tanke har varit att det ska bli vi igen. Senare.
Har 2 barn tillsammans, men träffas inte ofta. Jag tar hand om dom själv.
Vill också veta om det är några som lyckats en andra gång. Alla frågor du ställde vill jag också ha svar på.
Tänker du återförenas med någon?
Lycka till iaf!
Mina föräldrar var gifta i 12 år, skilde sig och nu fyra år efter skilsmässan så är dom sambo igen. 
Visst händer det!
Ja, vi separerade (pausade) efter 7 års förhållande och gick ihop igen (den berömda 7-års krisen ). Vi har nu varit ihop i 4 år efter det dvs totalt 12 år. Vi gifte oss för 2 år sen 
.
Allt har inte gått smärtfritt men det gör det ju som bekant inte i något förhållande oavsett om man pausar el inte. Ibland har jag tvekat jättemycket på om det var rätt men jag vet ju att det är det här jag vill innerst inne även om gamla bittra känslor kommer upp när man grälar ibland. Är glad för att vi kämpade och inte bara gav upp med facit ihand, vi har ett nära förhållande idag och känner varandra utan och innan, det är skönt att bara kunna titta på någon och veta vad han tänker el reagerar utan ord. Blir fortfarande varm, stolt och lycklig när jag tittar på honom!
En positiv sak med separationen är ju att man inte tar varandra för givet, man vet vad det är man en gång höll på att förlora och man blir rädd om det man har. Man har mycket att vinna på att inte ge upp men självklart måste känslorna finnas där.
Jag vill också veta mer om detta! Ni med erfarenhet, varför gjorde ni slut och varför blev ni ihop igen? Hur var relationen däremellan, hade ni ingen eller frekvent kontakt. Var ni tveksamma eller tvärsäkra på att det skulle vara slut?
Min kille och jag har gjort slut nu. Vi gjorde det av rationella skäl, för att vi inte passar ihop och för att vi drar åt olika håll. Men vi pratar och gråter varje dag. Träffas ibland och gråter och kramas. Säger att vi fortfarande älskar varandra. Mina känslor säger mig att jag vill vara med honom. Mitt förnuft säger att jag ska gå vidare. Svårt och sorgligt. Vill gärna höra era historier om ni har liknande erfarenheter.
Jag gjorde slut med min sambo, vi var ifrån varandra i ungefär ett halvår. Dock hade vi ganska mycket kontakt under hela tiden. vi blev ihop igen och har nu varit tillsammans i nästan 5 år sen ubrottet. Och allt är mycket bätre än "först gången" vi var ihop!
Separerade för 1år sedan och i januari i år så flyttade vi ihop igen, innan så hade vi levt ihop i 7år med 4 barn, väntar nu vårt 5:e, som sagt jag tycker att folk gör slut för lätt, allafall om man har barn ihop, barnen är värda en "familj" hur det än är, en familj gör barnen tryggare i livet, men sen kan man inte leva ihop bara för barnens skull, då går man under själv som person. Men som sagt mår inte föräldrarna bra ihop efter ett ordentligt försök så mår barnen bäst av att ha två skilda föräldrar som mår bra än två sammanboende föräldrar som mår skit. Barnen är värda att försöka ut i det sista, dom har inte bett om att få komma till, då måste man ge dom det bästa i livet och jag tror att det är en trygg familj, att alltid kunna komma hem till.
Skönt att det finns fler som tänker i de banorna, och att det inte är något udda! Men det är sorgligt att behöva befinna sig i en sådan situation...
Men ibland behöver man gå skillda vägar för att verkligen kunna funka ihop framöver (inte för att man bryter med varandra därför, ni förstår väl). Att leva under samma tak och tära på varandra är inget vidare alternativ. Vare sig man har barn eller inte.
Vad svårt det är med separation!
Nu kanske det låter som att jag vill att det ska bli vi igen, men så är inte fallet. Jag vet att han kommer att ta upp det med mig när han är tillbaka ifrån sin resa, därför mina funderingar.
Usch, vad rörigt det här blev!