Jag tror att jag är kär i två!! VEM ska jag välja!?
Trodde inte sånt här kunde hända, jag har ändå fyllt 30 år!
Det finns allrså två personer i mitt liv och jag vill ha dem båda två! Men ändå inte såklart, jag måste väja...
Person 1. Vi träffades för drygt två år sen. Jag blev otroligt kär, men vi blev inte riktigt ihop. Han var osäker på sina känslor och gjorde slut. Vi har båda haft andra relationer sen dess men nu börjat träffas igen sedan ca ett halvår tillbaka. Han tycker det känns mycket bättre mellan oss den här gången, men vi är båda osäkra på om vi skulle passa ihop i längden. Vi har ganska olika åsikter vad gäller t.ex barn och har kanske inte riktigt samma mål i livet. Men- vi har HIMMELSKT sex, helt fullkomligt underbart och jag känner mig så TRYGG i hans famn. Vi kan titta varandra länge i ögonen och jag känner sån stark kärlek. När han håller om mig så känner jag bara att här vill jag vara, resten av mitt liv. Jag vill inte vara utan honom. Och då känns det som att bara vi känner den kärleken till varandra så kan vi nog komma på kompromisser så att vi kan leva ihop. Han har även sagt att det inte vore en katastrof för honom om jag skulle råka bli med barn... och att vem vet.. en dag kanske vi gifter oss... men vi är alltså inte uttalat tillsammans.
Person 2. Är en ny bekantskap som jag inte hunnit lära känna så väl än. Vi har haft sex en gång och då var jag inte riktigt närvarande, tänkte på 1.
Vi verkar ha samma tankar kring livet och hur vi vill bo/leva, han är SÅ snygg så jag nästan svimmar, men en jättestark attraktion har jag inte känt (än). Kanske delvis för att 1:an spökar. Person 2 verkar väldigt säker på sina känslor för mig och han verkar vara en stadig person vad det gäller förhållanden, jag känner att jag skulle kunna lita 100 procent på honom om vi var tillsammans. Han är en mycket enklare person än 1:an tror jag.
Så som jag tänkt nu är att jag ska sluta träffa 1an och ge 2an och mina känslor för 2an en chans. För jag tror att mitt liv skulle bli enklare med honom, jag tror att det skulle bli mer som jag vill leva innerst inne. Men jag är rädd för att att 1an ska spöka för evigt och jag är rädd för att jag väljer fel. Vilket är viktigast?? Att känna de där starka starka känslorna men kanske få göra avkall på hur man vill leva, eller välja något tryggare och hoppas på att känslorna räcker?
