Spökberättelser....

Nu vet jag inte om detta är vad du vill höra..

Sambon och jag är lite sådär öppna för sådana saker som andar och sånt..båda har känt och hört saker..vi pratade i allafall om när min farfar hittade sin egen vattenkälla med hjälp av en slagruta, vi tog i allafall en gammal stålgalje och gjorde en sån där, min sambo började gå runt i lägeheten med pinnarna i händerna och plötsligt vrider dem sig inåt..inget speciellt med det då, sen kom han till dörröppningen och där fick han känna en kyla och som om någon rörde vid honom och pinnarna vred sig utåt..sen slutade vi för han tyckte det blev lite obehagligt...

Bodde i ett gammalt hus förut. ungarna vägrade vara på övervåningen själva, de tyckte att det var nån som iakttog dom hela tiden. i min äldsta sons rum fanns det garderober med hyllor som gick uppifrån taket, kläderna som låg där längst upp brukade vara utrivna, vi hade ett piano också på övervåningen som man kunde höra att någon "spelade på ". våran hund vägrade vara ensam hemma.

men det värsta var när jag var ensam hemma en höstkväll, låg i mitt sovrum på övervåningen, vaknade plötsligt av att jag tyckte att någon hade sagt mitt namn, kunde inte somna om så jag gick ner å tänkte kolla på tv, rätt var det är när jag å vovven ligger i soffan så är det någon som SPRINGER på övervåningen...har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv,
tog vovven å sprang över till mina föräldrar som bodde grannar

huset brann ner 2 veckor senare, troligtvis något elfel. hade det varit på natten så hade vi troligtvis inte överlevt. branden var explosionsartad.

Vill tillägga att huset vi bor i byggdes 1929.

hos oss kommer det trampande ljud från ovanvåningen, nästan hela tiden. kan vara obehagligt ibland men de har inte gjort oss nått ont, än så länge iallafall. ibland är det ett barn som skriker. Det är ju obehagligt! Det kommer även mystiska dofter. ingen av oss har framkallat dem men det kan lukta mat eller parfym, ibland cigarettrök. helskummt!! Fast kanske beror på att vi bor i en hyreslägenhet. Ah jag vet inte.

HÄNDERNA I LARSVALLS BY

Naten var svart och vinden ven
kring skolan i Larsvalls by
lärarinnan steg upp på darrande ben
och likblek var hennes hy.

Hon vaknat just, då klockan slog tolv,
vid nattvindens kyliga drag,
nu vacklade fram på sitt knarrande golv
hon hörde sitt hjärtas slag.

Hennes katt, om dagen så mjuk och len,
smög med håren på ända,
hans ögon var lömska i månens sken,
han vet att något ska hända.

Vad var det för jämmer i vindens vin
i Larsvalls ensamma by,
vad var det som fläktade kökets gardin,
och fick blodet att vika från frökens hy?

Till köket drogs hennes vacklande gång,
hon stod där i fotsid särk,
här hördes en sällsam, klagande sång,
det var hemliga makters verk.

Vad hände i Larsvalls ensamma natt?
Vad skedde i skolans kök?
Vad var det som gjorde att frökens katt,
helt plötsligt gick upp som i rök?

Då lyste månen på spisens mur,
så kritad och vit att skåda,
två händer plötsligt kom fram därur,
de vred sig i vånda båda.

Från händerna kom en sorgsen sång,
om brottet i fjärran tider,
om mordet i skolans kök en gång,
om offret som ännu lider.

Vår fröken greps av iskall fasa,
och ropade ut i sin nöd,
sjönk därpå ner på sitt golv som en trasa,
och låg där stilla död.

Det skedda var hemliga makters verk,
om natten då vinden ven,
där låg nu vår fröken vit som sin särk,
och lyste som silver i månens sken.

Och händerna sjöng sin sorgsna sång,
tills klockan i hallen slog ett,
då kröp de tillbaka i muren så trång,
då upphörde deras duett.

(LENNART BÖRESON)

ohh den dikten elle vad det var, va bra.. tur att man jobbar inatt så jag inte behöver sova sedan.. haha..

När våra grannar som bodde nedanför oss var ute en natt och meckade med bilen hörde dom efter ett tag en sång som kom från backen en kvinna som sjöng, samt att dom hörde en gammal vagn sån som har trähjul komma emot dom.. grannes man och hennes bror tyckte det va mycket otäckt..

denna backe kvinnan kom ifrån har det hänt flera olika skumma saker.. när min mamma och pappa flyttade in i vårat hus så va mamma ensam hemma, när hon går ut (det är dag) ser hon två sörjande tanter, med gamla kläder på sig med nät för huvudet. ena damen vänder sig om och kollar på mamma.. en minut senare kommer pappa och mamma frågade om han sett dessa två damer, hon tyckte det va så märkligt eftersom dom va klädda på sånt konstigt vis. men pappa såg dom aldrig.

en kompis som jag har bodde i samma by. en kväll när jag var hos henne och skulle sova över, berättar hon att en kväll så hade hon och hennes mamma kört i denna backe. något hade påkallat hennes uppmärksamhet för hon kollar bakåt i backspegeln och där ser hon en av tanterna min mamma såg för 25 år sedan.. gå ensam på vägen med dom svarta kläderna på.. detta tyckte jag va rikgtigt läskigt eftersom jag aldrig berättade för henne om min mammas berättelse...

MYLINGEN

I gården Sundshult i Naverstads socken fanns för hundra år sedan en myling som spökade om nätterna så att folket aldrig fick någon ro.
En gång strax före jul hade de skomakare i gårdden och skomakaren satt uppe och sydde om natten. Bäst han satt där kom det fram ett litet barn och sade:
- Varför sitter du där? Flytta på dig åt sidan!
- Varför det? frågade skomakaren.
- Jo, sade mylingen, jag vill dansa.
- Nå, så dansa då! sade skomakaren.
När mylingen hade dansat en god stund gick han sin väg, men snart kom han igen och sade:
- Jag vill dansa om igen, och då dansar jag ut ljuset för dig!
- Nej, sade skomakaren, det låter du bli. Men vem är du som far fram på det här viset?
- Jo, jag bor under nedersta trappstenen i farstubron.

Jag lider stort tvång,
då bytta ´ä trång
och benen ´ä lång.

- Vem har lagt dig där då? frågar skomakaren.
- Se efter när det blir dager så får du se mor min komma i röd hätta. Men hjälp mig härifrån så ska jag aldrig dansa mer.
Det lovade skomakaren och mylingen försvann. Nästa dag kom en piga från granngården med en röd halsduk på huvudet och när man grävde i farstubron hittades skelettet efter ett mördat barn i en "stavabytta". Liket fördes samma dag till kyrkogården och den brottsliga modern överlämnades i rättvisans händer. Sedan dansade Sundshults mylingen aldrig mer.

(UR HERMAN HOFBERG, SVENSKA FOLKSÄGNER, SKOGLUNDS FÖRLAG, STOCKHOLM 1882)

huu...det händer så mycket skumt, här där vi bor nu spökar det också å det är ändå en lägenhet som bara är typ 15 år gammal.
det brukar vara någon som går i farstun, som har vridit på kranen i badrummet, som gör att en ljuslykta i fönstret brukar pendla fram å tillbaka, som sätter på datorn, som knackar i väggen, som öppnar å stänger ytterdörren..listan kan göras lång, vi funderar helt allvarligt på att ta hit ett medium eller låta prästen komma och läsa över huset. det är faktiskt ganska irritersamt, men dom brukar lugna sig när vi säjer åt dom.