Vilka länder låter barnet få reda på donatorn

Varför vill du att barnet ska kunna söka upp donatorn? Lägger ingen som helst vikt vid det, bara undrar hur viktigt det är och varför? Om du vill svara och inte tar illa upp?

Hej,
Tar inte illa upp. Känner att det eventuellt kan bli viktigt för barnet när det blir äldre. Det finns i alla fall en chans - om barnet överhuvudtaget är intresserat - att ta reda på andra halvan av sina gener. Det kanske känns konstigt att man aldrig nånsin får veta...
Svårt...

Hej.De allra flesta donatorer vill vara anonyma.
Så det är lättare att hitta en donator där det finns anonymitet.
Jag för min del tycker det inte det är av vikt med att sätta "en person" bakom donationen.
Det är äggceller eller spermier....inte färdiga barn som adopteras.
Mannen eller kvinnan har donerat celler som inte är befruktade av godhet,eller för att han/hon vill ha en extra hacka ibland.
Det är vanligt att studenter tex gör en donation.

Jag tänker berätta för mitt barn(om det blir något) att en snäll tant har hjälpt till att lägga ägg i en burk på sjukhuset så att doktorn kunde hjälpa mammor som inte hade några.
Och berätta varifrån ägget kommer ifrån för något land.
Kanske åka dir när barnet blir stort,och berätta om landet.

Tror det kan vara skönt med anonymitet för barnet också,när de senare förstår vad anonymitet betyder.

Att slippa grubbla.

Innan dess så räcker den andra förklaringen tycker jag.

Är man trygg själv,så förmedlar man trygghet till barnet.

Tycker inte om att konstla till det.

Har haft en väldigt ärlig relation till mina andra tidigare barn

Det är så jag resonerar.

Men jag förstår andra att de har andra åsikter såklart

Om du hinner bli behandlad i AVA-Finland så har de öppen donation men det brinner i knutarna för 46 är deras gräns.
Jag gav upp Finland just för att deras väntetid är lång och livet kort. Tiden rann ifrån mig, kändes det som. De sa att de skulle hinna behandla mig men jag vågade inte ta risken att det inte skulle bli något.
Jag är själv adopterad men har koll på mina rötter och det känns bra så den möjligheten ville jag ge mitt barn men nu blir det inte så.
Emellertid har jag sällan varit intresserad av att söka upp min genetiska bakgrund, om man bortser ifrån tonåren då man söker sig själv och allt är så dramatiskt
Nu väntar jag en äd-bebis och är lycklig, lycklig. Visst skulle jag gärna vilja ge mitt barn möjligheten att få veta vem det är men -valet var inget barn eller detta och då var valet enkelt.
För mig i alla fall, du får väl fundera på saken.

Är du aopterad? Det har jag missat! Kanske kan få lite tips av dig i vår adoption då? Lite om dina känslor att vara adopterad, din bakgrund, dina adoptivföräldrar osv. Får gärna inboxa om du vill dela med dig. Min största rädsla är nog att barnet inte ska älska mig som en "riktig" mamma.

Squirl: jättekul att det gått bra med ÄD för dej! Lycka till. Hinner nog inte med AVA - fyller 47 om inte särskilt många månader. Men jag resonerar nog som du ... om det rent tekniskt fungerar så ordnar det sej nog ändå - även om donatorn är okänd.

Isisisis: Tycker du har en jättesund inställning till det här med ÄD - naturligt på nåt sätt, som förmodligen ett barn också skulle ha. Om jag kommer så långt så "lånar" jag nog din story om äggen - det var ju gulligt - och upplysande. Hoppas det går vägen för dej!