Hunden hugger, viftar på svansen och beteer sig skumt *långt*
Kan inte sätta fingret på vad vi har/gör för fel med vår hund!!
Det är en jack russel parson/25% tibetansk spaniel, blev kastrerad som 9 månaders, är STOR, väger omkring 11kg.
Han är idag 1 år och 4 månader!
Han har varit aggresiv/rädd mot andra hundar sen vid 4-5 månaders ålder, tror han blev könsmogen väldigt tidigt.
Gick en valpkurs med honom men har på senare tid insett att han var LÅNGT från mogen till det vid 12 veckors ålder, var okoncentrerad, rädd och ville inte jobba, ville mer sitta mellan mina fötter och titta på allt runt omkring..
Gick en allmänlydnadskurs när han var omkring 7 månader, var väldigt utåtagerande både mot hundar som visade agg mot honom och människor som gick för nära. Instruktören sa MÅNGA gånger att vi inte kommer att kunna få ordning på honom och han är aggresiv, hon tröck ner mig till fotknölarna..
Vi gick ju den kursen för att vi ville ha hjälp med hans utfall och ville att han skulle få "träffa" andra hundar.
Hon bad oss börja med att spruta vatten på honom när han gjorde sina utfall och det hjälpte!! Vi avbröt hans utfall och han aktade sig från hunden som vi gick förbi.
Det blev vinter så vi gjorde ett uppehåll med vatten, han blev kastrerad och har lugnat sig hela tiden sen dess men fortfarande osäker/rädd/aggresiv.
När vi går förbi en annan hund så hugger han i luften, nästan så han tuggar fradga och dreglar, om man försöker ta i honom eller få undan honom med ex. foten så hugger han hål så det börjar blöda.. Han hugger i allt som är i närheten..
Vi började med vatten igen i en liten vattenpistol och säger nej samtidigt som han får ett vattenstänk, men något säger mig att så här kan vi inte hålla på hela hans liv..
Frågan är, ska vi byta taktik?? Ska vi mata honom med köttbullar/korv så vi blir dom intressanta, så det blir "gott"/positivt att möta en hund??
Han har börjat hugga människor som vill hälsa också, vilket är SÅ J*VLA TRÅKIGT!! Han viftar på svansen, samtidigt som han morrar och sen hugger han precis innan dom kommit fram med handen.
Vi har försökt hålla i honom så dom kan hälsa, funkar INTE, vi har försökt med att man inte bryr sig om honom men oftast ska han alltid göra nåt tjuvnyp, kan bli så att allt är lugnt och fint och sen när dom ska gå ut så naffsar han i vaden *suck*..
Vi säger till hunden "inte bita" och det funkar jätte bra när han är glad och uppspelt, men inte när han är blockerad och bara inriktad på den nya människan.
Mot mig och sambon är han mkt tillgiven, stannar om vi ger det kommandot, får inte gå ut utan tillåtelse, väntar i bilen tills man ger tillåtelse att gå ur, ligg/sitt, väntar på sin mat/sitt godis. Vid kontaktövningar tar han inte innan han får tillåtelse eller tar ögonkontakt.
Han är även snäll mot släkt som han träffat några gånger och vänner.
Han blir mkt upprörd och rädd när människor/djur gör SNABBA rörelser, ex. springer, hoppar.
Vi har ALDRIG slagit honom, men vi har på instruktörens inrådan tryckt ner honom mot marken (så som cesar gör) när utfall har kommit, hon rådde oss också att varje gång han blev allt för fokuserad på en hund skulle vi putta till honom med vårt ben..
Nu när jag skriver den raden ovanför ser jag varför han hugger i benet när det kommer en hund!! Förbannade instruktör!!
Han gjorde inte så innan vi gick kursen, han har alltså kopplat ihop "när det kommer en hund, så buffar matte/husse mig i sidan och det är obehagligt så jag biter först för att visa att det är otrevligt att bli buffad i sidan"?!
Han avskyr att vara ensam hemma eller sitta i bilen, vi tar med honom överallt men vi kan ju inte ta med honom in till vänner då han är så rädd/osäker/aggresiv/opålitlig..
Vad i hela friden gör jag/vi för fel??
Han har inte huggit främmande förr på detta sätt utan det har kommit nu, började för 2-3 veckor sen, i samma veva så har han börjat sova på golvet på filt, av egen vilja. Har inte gjort några större förändringar, enda som jag kan se är väl att jag springer på toa oftare på nätterna och att jag har ont i magen från och till (v.37+6 idag).
Tycker att han har dragit sig undan från mig också, märker han att jag mår dåligt och vill skydda mig från främmande människor??
Att han inte gillar hundar det kan vi ta, han behöver inte hälsa på nån hund. Min mor har 3 hundar som han tycker om, en av dom är hans bästa lek-kompis de andra två ska dock bara fostra honom och ta ner honom på jorden, kan se ganska elakt ut men jag TROR att det gör honom gott.
Vill ni hjälpa mig att se detta ur ert perspektiv?!
Jag har fastnat, jag måste få tips/råd på vad jag/vi kan göra för att hjälpa hunden att bli trygg/säker/glad.
Tror ni att mata honom med godsaker kan vara en bra? Att den okända människan ger honom en ex. köttbulle?!
Han är inte van vid sånt lyx utan får sin hundmat och hundgodis.
Vid träning så får han gottigare som korv, skinka, godis, köttbullar. Aktiverar honom med att kasta boll, sök-övningar, lydnad, kontaktövningar, springa lös i skogen (kommer vid inkallning och springer bara i skogen vid mina föräldrar), promenader, ibland joggar karln med honom..
Jag vill gärna cykla med honom men han är rädd för cykeln OCH jag är rädd för att han ska dra/hoppa omkull mig om vi möter en hund!!
Vi har samhällstränat eller vad man ska kalla det, sitter på en parkbänk mitt i samhället, han bryr sig inte nämnvärt om folk går förbi, går de för nära så reser han sig upp och då kallar jag honom till mig så han är nära mig och får en godis samtidigt som han tittar på den som går förbi eller tittar på mig.
Behöver främst er expertishjälp när det gäller osäkerhet mot människor.
Som sagt så kan jag acceptera att han är som han är mot andra hundar, men inte mot människor.
Tack för att ni orkar läsa och kanske tipsa om nåt, och snälla ni, jag har sett Cesar, men jag är inte lika snabb som honom att korrigera och vet inte exakt när man ska korrigera så låter helst experterna korrigera så man inte gör något värre än det redan är!!
Tack snälla rara!
Kram // Lisa!!