Ni som jobbar som lärare, hur mår ni och vad tycker ni om ert arbete?

jag har arbetat fyra år som lärare. det är skit. jag ångrar mitt val av yrke.....

Jag älskar mitt arbete (gymnasielärare) och jag skulle aldrig byta! Man lär sig att prioritera arbetsuppgifter och det måste man ju göra i alla yrken och man lär sig att hantera motgångar och negativa kommentarer. Visst, mycket är dåligt i skolans värld, men det är ju därför jag vill vara där, för att göra det bättre!

Kom på en sak....Ibland tänker jag att de som inte vill vara lärare...de kanske faktiskt skulle byta yrke istället för att gå och vara allmänt negativa på jobbet....så om du verkligen är osäker på om du grejar jobbet kanske du ska tänka om.
Har du gjort praktik och så än? Vet du vad du ger dig in på i de avseendena?

Jag har jobbat 2 år och älskar mitt jobb! Visst det ÄR tufft, men det är en stor utmaning också!

Det är mycket jobb de första åren, det är det fortfarande för mig, men jag börjar få in mer rutiner nu..

Så mycket kvällsjobb är det inte, visst det är 45 timmars arbetsvecka och vi har 33,5 timmar som vi ska vara på jobb, 1,5 timme avsatta för möten, föräldrasamtal etc, och 10 timmars förtroendetid som du kan lägga var du vill, hemma eller på jobb eller någon annanstans..

Har nästan aldrig möte på kvällstid, det är bara föräldramöte och det är en gång/termin!

Fråga gärna på så ska jag svara utifrån min synvinkel!

Tack för ditt svar.
Jo, jag har haft VFU flera gånger under långa tidsperioder där vi ska göra allt som en riktig lärare gör. Jag tycker bara alla är såååå negativa HELA tiden, som eleverna märker av såklart så det blir som en ond cirkel.
Sen alla föräldrar som tror att man ska uträtta MIRAKEL på deras barn och att deras barn är det enda i hela klassen. Föräldrarna själva tror att de behöver lägga ner NOLL tid på sina barns skolgång. Men shit vad TROR de, lever de på en annan planet eller.
Ja, jag vet inte vad jag vill, för jag tänker att jag VILL detta men negativiteten som flödarrrrrr är hemsk att vara runt. Jag är en MYCKET glad person och de säger bara:
-Vänta bara, så där glad kommer du snart inte vara, du ska få se. Skynda o byt yrke (val av yrke) innan det är försent!

DÅ blir jag sådär lagom varm o glad i hjärtat (NOT)

*snyft alltså*

Men sådana lärare som säger sådant eller är så negativa borde inte jobba som lärare!

Det finns föräldrar som är krävande, men det beror också på var du jobbar.. Våra föräldrar är inte sådana, snarare tvärtom.. Så många föräldrar som bara skiter i sina barn, så vi har problem åt andra hållet ibland, kan jag känna..

Jag ska i höst börja mitt tionde år som lärare o efter mitt första år tänkte jag att inte var riktigt klok! Första året tycker jag verkligen var jobbigt, flytt till en ny ort, jobbet var helt nytt, ja ALLT var helt nytt. Höll på att jobba ihjäl mig, men det gör man ofta som ny lärare har jag insett i efterhand.

Jag är gymnasielärare, men har senaste året bara jobbat på högstadiet o tris mycket bättre där, men det beror nog mest på vilka ämnen jag har där (franska o spanska=motiverade elever) o svenska på gymnasiet (=inte alltid lika motiverade elever+massor av hemarbete).

Jag tycker att det är svårt att kombinera familj (två barn) o lärararbete, då det för mig varje fall har inneburit antingen långa dar för barnen på dagis=inget hemarbete, eller korta dar för dem på dagid=mycket hemarbete kvällar o helger...

Men jag har nu också utbildat mig vidare o har mindre svenska (för det är det jag tycker medför så mycket hemarbete) o har mer språk som är lättare både när det gäller för- och efterarbete.

Kvällsmöten, visst har vi såna, men bara några per termin. Utvecklinssamtalen kan man oftast ha "normal" dagtid till kl 17, då de flesta föräldrar kan komma ifrån sitt jobb en timme. Det handlar mycket om hur man själv planerar allt. Jag har börjat bli väldigt tydlig o kan säga till föräldrar som ringer kl 20 en fredag kväll (om det inte är något väldigt akut) att det där faktiskt kan vänta till måndag. Likaså kan jag faktiskt också säga till mina elever, att nej, jag har inte rättat proven för jag har haft sportlov med mina barn och jag jobbar inte på loven. Det handlar mycket om vad man själv sätter för gränser!

jag kan iaf glädja mig åt att ha en underbar handledare (under VFU:n) som är mkt förstående kvinna, samt att nästan alla elever (som jag har kontakt med) tycker mkt bra om mig och jag får väldigt väldigt bra kontakt. Speciellt med de mobbade/utstötta/extremt bråkiga och vilda barn och de som finner skolan totalt supertråkig. Så jag passar in på "det" sättet.
Men jag vet inte vilket yrke som passar mig (ännu) bättre då.

En annan sak som jag tror minimerar risken att bränna ut sig, är att jag lämnar aldrig ut mitt telefonnummer till föräldrar och elever! Vill de mig något så har jag mail eller så kan de ringa på arbetstelefonen under dagen!

Ja, vad ska man säga. Jag ska börja igen efter 3 års mammaledighet och året innan det gick jag hel- och deltids sjukskriven. Hann jobba 2 år innan det och det var skitkul men jobbigt.

Jag jobbar som högstadielärare i sv och en. Just nu har jag stor motivation och tycker att det ska bli skoj, men är nervös att jag inte ska palla trycket.

Jag håller med om att det är så mkt negativa inställningar inom yrket och det tär på en. Jag minns att veckan efter eleverna slutat skolan och veckan innan de börjar på hösten var en evighet, allt detta tjafs och gnäll på mötena. Att jobba med eleverna är roligast och jag älskar att planera.

Det är mkt jobb men ta hjälp av kollegors tidigare planeringar och dela upp arbetsuppg. så blir det inte så tungt i början.
Vill du ha mer tips eller stöd, säg bara till.
Mvh//Petra