Jag ska i höst börja mitt tionde år som lärare o efter mitt första år tänkte jag att inte var riktigt klok! Första året tycker jag verkligen var jobbigt, flytt till en ny ort, jobbet var helt nytt, ja ALLT var helt nytt. Höll på att jobba ihjäl mig, men det gör man ofta som ny lärare har jag insett i efterhand.
Jag är gymnasielärare, men har senaste året bara jobbat på högstadiet o tris mycket bättre där, men det beror nog mest på vilka ämnen jag har där (franska o spanska=motiverade elever) o svenska på gymnasiet (=inte alltid lika motiverade elever+massor av hemarbete).
Jag tycker att det är svårt att kombinera familj (två barn) o lärararbete, då det för mig varje fall har inneburit antingen långa dar för barnen på dagis=inget hemarbete, eller korta dar för dem på dagid=mycket hemarbete kvällar o helger...
Men jag har nu också utbildat mig vidare o har mindre svenska (för det är det jag tycker medför så mycket hemarbete) o har mer språk som är lättare både när det gäller för- och efterarbete.
Kvällsmöten, visst har vi såna, men bara några per termin. Utvecklinssamtalen kan man oftast ha "normal" dagtid till kl 17, då de flesta föräldrar kan komma ifrån sitt jobb en timme. Det handlar mycket om hur man själv planerar allt. Jag har börjat bli väldigt tydlig o kan säga till föräldrar som ringer kl 20 en fredag kväll (om det inte är något väldigt akut) att det där faktiskt kan vänta till måndag. Likaså kan jag faktiskt också säga till mina elever, att nej, jag har inte rättat proven för jag har haft sportlov med mina barn och jag jobbar inte på loven. Det handlar mycket om vad man själv sätter för gränser!