Sfinkterruptur - 7 v - öm

Det undrar jag med! Dottern är i dag 6 veckor och jag kan inte påstå att det känns toppen där nere... Tycker inte att det gör ont, men öm är jag.... var sitter ditt öma?

Mellangården (så heter det

Det är ganska lång återhämtningstid för en sfinkterruptur, upp till ett halvår kan det ta utan att det anses onormalt.

Det kan ta ett halvår för själva sfinktern att läka ihop också så man ska undvika förstoppning för att inte utsätta sfinktern för påfrestning.

3 månader efter förlossningen kändes det ungefär som ett blåmärke för mig när jag t ex skulle sätta mig ner på en stol.

Ta upp det med bm på efterkontrollen ändå.

För mig tog det ett år innan jag kände mig bra efter min sfinkter ruptur grad 4.

Ser i min journal att jag har förlossningsskada sfinkter o rektalslemhinna i grad 3 o 4. Så det kommer ta tid? Hade velat ha mer info ifrån BB :/ Tusen tack för era svar! Känner mig lite mer lättad.

När jag blev gravid igen blev jag orolig för att inte kunna föda vaginalt. Jag fick då prata med en förlossningsspecialist om min skada, vilka problem jag hade efter skadan och mina tankar kring ytterligare en vaginal förlossning. Efter mötet tog han red apå mer fakta från kollegor på andra sjukhus och jag fick slutligen svaret att jag kunde föda vaginalt igen. Risken för att få en sfinkter ruptur igen låg på 2-3%. Jag ville helst föda vaginalt och så blev det. Förlossningen gick superbra! Bm klippte mig, men det märkte jag inte av. Hon berättade det efteråt.

Ville bara säga att man kan föda vaginalt igen även om man kanske inte tror det.

I mitt fall skyller jag en hel del på barnmorskan... OM jag väljer vaginalt nästa gång så hoppas jag på en proffsig barnmorska!

Jag fick också en total sfinkter grad 3 i slutet av juni. Har egentligen inte haft några större fysiska problem, men har haft hemskt svårt att förlika mig med det som hände. Känner mig en smula bitter när jag träffar andra mammor - deras förlossningar verkar alltid ha gått så bra. Inte så att jag önskar att andras skulle gå dåligt...men varför just jag???

Pojken vägde 4,5 kg och var 55 cm lång (man hade uppskattat honom till 3,7 innan förlossningen) och utdrivningsfasen tog 1 h 15 min. Jag klipptes inte, och ingen sugklocka användes, men barnmorskan liksom tryckte på magen när jag inte orkade krysta mer.

Känner mig rätt nere fortfarande faktiskt, men ingen verkar fatta varför. Varken maken eller min mamma som jag pratat med. Det syns ju liksom inte på mig, och jag bajsar ju inte på mig. Men det var en sån chock och jag har varit så himla orolig! Är det nån som förstår hur jag menar?

Hej

Jag fick en sfinkter i maj 07. För min del gick det bra men det tog nio månader innan jag kände mig som vanligt där nere.

Men det tog ett år innan jag liksom kommit över det psykiska. Jag kände mig nere och gick igenom förlossningen om och om igen, vad var det som gick fel, hur kunde de bli så osv osv. Min man fattade inte heller och jag hade ingen jag kände att jag kunde vända mig till. Kändes liksom pinsamt att gå runt med en massa tankar om nåt som "alla andra" pallar med hur bra som helst. Man ska vara glad att barnet är friskt osv...

Till slut vräkte jag ur mig alltihopa bland några mammor som jag inte kände så bra men det var så himla skönt att bara få säga allt det jag gick och tänkte på.

Jag hoppas det kanske bara kan kännas bättre av att veta att du inte är ensam. Och är det för jobbigt får du gå och prata med någon, det är inget fel eller skamligt i det.

Lycka till. Buffar

Hej Hej
Jag fick sfinkter för 2 och en halv vecka sedan och jag tycker att det är skitjobbigt, törs inte gå ut eftersom jag är rädd att bajsa på mig...hur kul är det? Känner mig deppig och nere. Skönt att höra att det ordnat upp sig för er, längtar tills jag börjar känna mig normal igen. Dessutom är jag orolig för ridningen, jag hade trott att jag skulle kunna börja rida igen rätt snart efter förlossningen och har längtat jättemycket men fan det känns ju som om jag aldrig kommer att kunna sitta på en häst igen...
Nu klagar jag, jag vet att det bara gått 2.5 vecka men man är liksom inte van vid att ha ont hela tiden och nästan bajsa på sig...

hej jag känner igen mig fick en sfinkter tur grad 3. nu 3 mån senare är jag om i mellangården men har inga problem med att göra tvåan..lite gasigare än vanligt dock. har testat att ha sex men känns lite ömt ännu..hoppas att det löser sig också så småmingsom! lycka till tjejer! Kram

hej hej, jag fick också en sfinker reptur och känner igen mig i det ni skriver, jag blev halvt traumatiserad av min förlossning (plus havandeskapsförgiftning), det är så dumt att det inte finns mer hjälp snabbt än vad det finns i många kommuner å snacka ut om förlossningen! Jag har dock inga fysiska men längre, det är så skönt! (fem månader sen)

Jag mådde också väldigt dåligt efter min första förlossning med en total sfinkter ruptur. Tror inte jag hämtat mig psykiskt ännu och det är snart nio månader sedan. Har läkt väldigt bra därnere enligt BM på efterkontrollerna, men läcker lite från "nr 2-hålet", så jag väntar på remiss till bäckenbottencentrum på DS i sthlm. Tror det beror på att jag blev tvungen att klippa upp stygn pga att dem satt för hårt och skavde, men det återstår att se... Var också väldigt öm i ärrvävnaden de första månaderna, men det har gått över. Var väldigt avundsjuk på alla nyblivna mammor, som kunde göra så mkt efter förlossningen. Själv satt jag hemma och kunde inte ta mig ngnstans pga smärtorna. Trots att det var vårt första barn, som var väldigt efterlängtat (tog tre år innan jag blev gravid), så uteblev glädjen den första tiden...

Här har ni en till som fick en sfinkter ruptur grad 4 för nu lite mer än 3 år sedan. Det tog mig 8 mån innan jag kunde ha sex med min man igen utan problem (men med en väldigt förstående man gick det bra) och jag känner igen mig lite i vad ni skriver ang. hur man funderar etc. Jag mådde toppen efter förlossningen, hade lite roligt åt min lilla kudde som jag hade med mig i vagnen som jag kunde sitta på vart jag än kom. Så det var inga problem för mig.

Det som jag tyckte var jätteskönt är lite som annakesa skrev var att jag efter ett år vräkte ur mig alla frågor och allt annat som jag funderat över till mig BM när jag var där för nya p-piller. Jag vet nu att jag kommer att få en utredning nästa gång jag blir gravid om jag kommer att få föda vaginalt eller inte. Själv vill jag föda vaginalt och kommer nog vända mig till ett annat landsting om jag inte får det i mitt egna (vill inte få kjesarsnitt då jag anser att det är en stor operation som jag gärna vill undvika).

Vad jag egentligen vill ha sagt är att prata med er BM eller någon annan som vet hur det är och spara inte på orden. Det är så skönt när man gjort det!