Om du inte hade barn/barnen

ingen?

jag skulle troligtvis redan vara död. antingen genom för hårt festande eller för hårt riskfyllt jobbande. innan ja blev mamma så hade jag tre saker i livet plugget, jobben och festandet´. sova kan man göra när man är död var mottot och jag tog alltid för stora risker.

Jag hade pluggat på högskolan nu, antingen utomlands eller i någon annan stad, hade definitivt inte bott hemma, 16 år var tillräckligt. Nej men jag hade nog sökt mig utomlands faktiskt. Nu skjuter jag lite på pluggandet, och tror inte det blir aktuellt att plugga utomlands, däremot skulle jag vilja jobba utomlands några år senare när barnen blir äldre.

ja jag och sambon hade nog inte varit tillsammans, jag hade nog inte bott i hus och festa hade jag nog gjort en hel del. Så för mig har det bara varit bra att skaffa barn, man ser livet på ett helt annat sätt. det enda som jag inte har nu är fast jobb och det skulle jag kanske ha om jag inga barn hade.

Jag hade förmodligen inte varit ihop med sonens pappa, jag hade bott hemma fortfarande och det vet jag inte hur jag skulle klarat.. Jag hade antagligen inte gått i skolan, eller iaf inte tagit det så seriöst eftersom jag förmodligen inte hade kommit in på den linjen jag ville. Dels tack vare att jag fick barn fick jag komma in på ett program som kräver högre betyg än vad jag hade.
Hade säkert festat mer än vad jag gör eftersom det är typ det mina vänner gör på helgerna ^^
Känns iaf som att livet inte kan bli mycket bättre än vad det är nu. Just nu när jag har sommarlov är jag hemma med min son i 2,5 månader och det måste nästan vara det bästa med att få barn så ung, att jag får så mycket tid med honom under de långa loven!

Jag hade fortsatt vara sjukt deprimerad och ev. inlagd på psyk. Hade fortfarande haft självmordstankar, skurit mig och inte vågat mig ut bland folk. Inte gått i skolan eller jobbat heller, på grund av psykiska problem. (Har fått diagnosen Borderline)

Dvs, min dotter räddade mig. Om man kan uttrycka det så. Fick henne när jag var 16år och 9mån. Nu är jag knappt deprimerad, min socialfobi håller på att försvinna och jag är lycklig. Hon får mig att vilja kämpa vidare med mitt liv.

Åh så kul att läsa! Vad roligt att din dotter har kunnat hjälpa dig med detta. När mina barn var små (den yngsta 10 mån, jag var 24) så dog en mycket nära vän. Jag hade verkligen inte kunnat släpa mig ur sängen om det inte hade varit för barnen.

Ja, visst är det härligt med barn? Dom får en att orka sådant man inte trodde att man klarade av!

Hmmm.. Jag hade bott ihop med min sambo, antagligen jobbat. Och jag hade haft kvar min häst.

Så livet har inte blivit speciellt mycket annorlunda.

Om jag inte hade väntat barn nu till hösten så skulle jag sitta i skolbänken om 20 dagar :P Och då skulle jag isåfall tagit studenten 2009, men nu tar jag ett sabbatsår, så studenten får vänta till 2010, ursch, då har jag redan hunnit blivit 22 :P
Jag skulle fortfarande bo som jag gör, med min sambo. Jag skulle fått slippa att sälja nästan alla mina husdjur pga de kommande barnet.
Så jätte mycket skillnad har det inte blivit, men de jag sörjer mäst är såklart alla mina husdjur =(